Det börjar dra sig mot höst och vad kan då vara bättre än att drömma sig bort och planera för en spännande motorcykelresa i ett varmare land. Under februari månad fick jag tillfälle att följa med Touratech Nordic på deras äventyrsresa vid Algarvekusten i södra Portugal. En resa som erbjöd mycket mer än bara motorcykelkörning på läckra vägar i ett fantastiskt landskap.

Portugal erbjuder några av världens vackraste stränder, och att fly kalla och mörka Sverige för att flyga till Faro, värmen och underbar motorcykelkörning i trevligt sällskap är något jag varmt kan rekommendera för dig som lider av höstångest.

Jag landar på Faro flygplats i ett kortbyxvarmt Portugal. Efter närmare en timmes bilresa ankommer jag Suites Alba Resort & Spa, som ägs av ingen mindre än fotbollslegendaren Luis Figo. Resorten erbjuder en fantastiskt lyxig tillvaro alldeles vid havet. Och under några dagar kommer jag få njuta av en resa där arrangören Touratech Nordic inte sparat på krutet på i stort sett någon punkt.

Tämligen omedelbart märks det att David Johansson liksom flera av hans turledare har stor erfarenhet av motorcykeläventyr, vilket avspeglar sig i arrangemanget där det finns gott om hängslen och livremmar för om utifall något som inte var planerat skulle råka inträffa.

Efter att jag njutit av några timmar nere på underbara Albandeira-stranden, precis nedanför hotellanläggningen, är det dags för gemensam välkomstmiddag, där David och hans medarbetare hälsar välkomna och drar en kortare presentation av vad som komma skall. Runt middagsborden sitter en grupp förväntansfyllda resenärer, från olika bakgrund och med olika motorcykelerfarenhet. Merparten av resenärerna är i 40 årsåldern eller äldre, vilket borgar för en lite mer sansad resa, även om jag har mina aningar om att det kommer att gasas och lekas en hel del när väl hornen i pannan börjar växa ut...

Mätt och belåten efter frukosten nästföljande morgon är det samling vid motorcyklarna, i solen. På parkeringen står en blandning av BMW F700GS, F800GS och R1200GS/GS Adventure enligt resenärernas önskemål. Samtliga är skodda med grovnabbade grusdäcken Continental TKC80, och runt omkring står en förväntansfull grupp av deltagare som längtar efter att få hoppa upp på hojarna och dra iväg på äventyr. Det ser onekligen ut att bli en bra dag. I solen.

Efter en kortare genomgång av motorcyklarna och diverse körregler bär det av västerut på asfaltsvägar till Europas sydvästligaste punkt, Cabo de São Vicente.

Udden var känd redan under antiken och representerade för grekerna den yttersta gränsen för världen som de kände, och var med sina branta klippor och raukar en källa till myter och legender. Här har även många spännande sjöslag ägt rum, men då vi befinner oss är platsen lugnet själv. Så när som på en grupp med nyfikna motorcyklister som är ute på äventyr.

Kort därefter blir det en kortare grusvägstur innan vi påbörjar klättringen uppför Serra de Monchique, som är en bergskedja i den västra delen av Algarve-regionen, cirka 20 kilometer från kusten. Men först är det lunch i det fria. I solen.

Mads, som fått äran att köra följebilen för dagen har dukat upp för lunch på vit duk på pickupens flak. Ett smart sätt att snabbt och enkelt se till att vi får lunch på ett visst klockslag. Under resan var det en och annan deltagare som påpekade att de saknade varm ”riktig” lunch, men personligen anser jag att det här är ett vinnande koncept för att slippa tidsödslande restaurangbesök. Dessutom föredrar jag att vistas ute i det fria, i den skönt värmande solen. Här får deltagarna ännu ett tillfälle att umgås och lära känna varandra lite bättre.

Efter denna energipåfyllning fortsätter klättring på de underbart kuperade vägarna med sina hårnålskurvor. Och trots att många är här för att i första hand njuta av grusvägskörning är dessa asfaltsvägar i världsklass, och jag hörde i alla fall inga klagomål på vägvalet. Faktum är att bergsvägarna här i södra Portugal är några av de läckraste jag någonsin kört på. Asfalten är överlag i mycket gott skick, och slingrar sig underbart fram genom det kuperade landskapet.

Plötsligt har vi nått fram, eller snarare upp till vårt främsta delmål, bergkedjans högsta punkt, toppen av Fóia, på 902 meters höjd över havet. Här bjuds vi på en fantastisk utsikt och det obligatoriska gruppfotot är ett faktum.

Via en salig massa slingrande småvägar med till synes oändligt många härliga kurvor når vi fram till Vale De Engenhos och Resorten. Första dagens motorcykelkörning är till ända. Efter en välsmakande middag inramad av en härlig vy utöver havet och en läcker solnedgång somnar jag gott.

Under följande dag står det förarutbildning på schemat. Utbildningen genomförs på ett mycket seriöst vis av erfarna och kunniga instruktörer. Och platsen för detta är omsorgsfullt vald till ett område strax norr om Silves. Det här momentet kan säkerligen låta tråkigt för en del, men faktum är att det roligare än vad det låter som, och jag är övertygad om att just detta moment är som pricken över i för den här resan. Samtidigt som alla deltagare får minst sagt nyttiga kunskaper i att hantera sin motorcykel på löst underlag lägger just denna utbildning grunden till att resterande delen av resan och äventyret blir mycket säkrare, trevligare och bättre på alla sätt och vis. Här får även instruktörerna en tydligt bild av vilken körnivå deltagarna ligger på.

Jag vågar påstå att det inte finns någon som läser detta reportage som inte har något att lära när det gäller att hantera sin motorcykel, i synnerhet på grus och annat löst underlag. Något som du givetvis även har stor nytta av vid asfaltskörning.

Övningarna inleds med olika balans- och lära-känna-motorcykel-övningar i låg fart. Och som åskådare kan jag lova att det såg tämligen roligt ut när deltagarna försökte göra vad som såg ut som olika gymnastikövningar, med ben och armar utsträckta åt olika håll. Allteftersom ökade tempot och svårighetsgraden på övningarna. Det var körning i konbana, kurvteknik och extremt viktiga bromsövningar och en och annan vattenpassage. Dessutom fick samtliga testa på att få motorstopp i brant backe, för att lära sig att vända om och köra ner igen och göra ett nytt försök.

Vidare fick alla slipa på sina kunskaper i att köra upp- och nedför. Och inte minst bättre färdigheter i att köra i grupp. Jag kan lova att alla hade höjt sin egen kunskapsnivå rejält efter detta, och på köpet fick rejält stärkt självförtroende. Snart hördes inte längre kommenterar som ”det där klarar jag aldrig”...

Under dagen är det hiskeligt varmt, och att köra långsamt och samtidigt utföra olika akrobat-konster med sin motorcykel gör inte saken bättre, men supportbilen finns där med dryck och fika, och jag hör i alla fall ingen klaga på att solen skiner, eller att någon längtar hem till kylan...

Vid fyratiden är gruppen åter på hotellet, och medan en del går och duschar och tar en tupplur samlas några andra för att snacka om dagen och njuta av några kalla öl i solen.

Nästföljande dag är det åter igen ett förväntansfullt gäng som laddar med frukost inför dagens äventyr. Och vilket äventyr det blev sedan. Åter fick vi köra på vägar som bjuder på något av det bästa man kan finna om man gillar att köra på löst underlag. När vi då och då ”råkar” hamna på asfaltsvägar så är det också vägar som inte går av för hackor, utan som bjuder på en kurvorgie utan dess like och där utsikten är i världsklass.

Även om jag vet att många med facit på hand sätter stort värde på gårdagens fortbildning, så är det först och främst att utforska Portugal på motorcykel som de flesta är här för. Och under de kommande dagarna kommer jag och deltagarna få se och köra på ställen dit få andra turister sannolikt hittar. Bakom den här resan ligger ofantligt massa researcharbete och körtimmar för att finna de perfekta slingorna, som erbjuder lagom med äventyr utan att vara allt för extrema för de allra flesta.

Och under de kommande dagarna blir det ofantligt många mils körning på läckert kuperade vägar som bjuder på den ena utmaningen efter den andra. Efter att ha korsat en och annan flod är det dags att klättra uppför någon av alla bergstoppar, och via en salig massa branta backar och tajta hårnålskurvor når vi till slut en av alla dessa toppar för att där njuta av den milsvida utsikten innan det bär av nedför igen. Och så här håller det på, mil efter mil, timme efter timme. Tills det är dags att käka lucha i det fria, i solen, med någon av alla korkekar som ryggstöd. Kan det bli bättre?

Körningen flyter på bra även om förarnas körvana och hastighet varierar, något som till stor del beror på att en praktisk rotationsprincip tillämpas. När föråkaren/guiden kommer till korsningar där osäkerhet om fortsatt vägval råder ger han tecken åt tvåan i gruppen som då stannar i vägkanten och tydligt visar resten av gänget vart de ska köra, och när kökarlen (sista personen) närmar sig återupptar vägvisaren körningen igen, nu placerad näst sist i gänget. På det här sättet så blir flytet på körningen mycket bra, samtidigt som deltagarna får växla position inom gruppen med jämna mellanrum.

Givetvis händer det att folk ändå strular till det under resans gång. En och annan druttar omkull under en av alla vattenpassager, medan någon annan tappar kontrollen i någon brant uppförsbacke, eller kör fast i något dynghål. Men körningen sker hela tiden under kontrollerade former, och det handlar aldrig om något ”tok-gasande”, även om farten stundtals säkerligen upplevs som hög för en och annan deltagare.

Samtidigt går det inte annat än beundra hur pass bra BMW-motorcyklarna levererar. Och förutom en och annan punktering, samt något kopplingsstrul drabbas gruppen inte av något tekniskt strul eller andra haverier. Med tanke på hur hårt motorcyklarna stundtals plågas, och alla de många vattenövergångar som motorcyklarna får stå ut med under dessa dagar går det inte annat än att fascineras. Samtidigt måste jag säga att jag imponeras över hur väl David och hans kollegor lyckas få till ett motorcykeläventyr som passar bra för en stor bredd av förare.

Rakt igenom känns resan mycket påkostad och seriös, där det känns tryggt att veta att följebilen finns där och hjälper till om det behövs. Under vår resa inträffar som tur är inga allvarligare tillbud, men om olyckan skulle vara framme känns det också bra att veta att samtliga instruktörer är sjukvårdsutbildade och tränade i hjärt-lungräddning. Dessutom bär turledarna med sig första-hjälpen-utrustning. Som sagt, resan känns mycket seriös, och är primärt inte för dig som är ute efter att sladda hänsynslöst i varje kurva, även om det finns gott om tillfällen för mer avancerad och lekfull körning.

Under mina många år som motorcyklist, och motorjournalist har jag varit på många spännande resor, som exempelvis min höjdarresa till Himalaya eller en och annan sväng i Dakar-rallyts spår i Marocko, men aldrig förr har jag haft förmånen att få hänga med på en så här pass påkostad och välarrangerad resa.

Det här veckolånga resan är som klippt och skuren för dig som vill ut på ett motorcykeläventyr där du samtidigt som du får uppleva Portugal på ett sätt som få andra turister, få lära dig mer om gruskörningens ädla konst under ordnade former, och som pricken över i bo och äta lyxigt vid varma Algarvekusten mitt under kallaste vintern. Det är du värd! •

{oziogallery 576} 

LÄNK: Touratech Adventure Travel

LÄNK: Reseinformation Portugal

LÄNK: Lonely Planets resguide för Portugal