Bakom styret på en Suzuki V-strom 650 tog jag färjan från Nynäshamn till Gotland för att delta i den äventyrliga V-strom-träffen tillsammans med ett antal härliga motorcykelentusiaster. Med hjälp av ö-bon Per-Jan Carlsson och hans härliga fru Bisse fick vi köra på vägar och se och veta mer om platser jag aldrig tidigare besökt. Ett härligt motorcykeläventyr med trevligt sällskap.
Efter en stunds avkoppling i solen uppe på färjans däck ankom jag Visby strax efter middagstid under fredagen. Med väskan välfylld med lördagsgodis körde jag den cirka tio minuter korta svängen ut till Roma Brukshotell, bas för helgens äventyr. Här erbjöds middag, varmbad i badtunna och allmänt samkväm.
Nästföljande morgon serverades en stadig frukost innan vi fick information om dagens aktiviteter och grundläggande trivsel- och säkerhetsregler. Vi valde att köra enligt rotationssystemet även kallad ”cornerman”-principen, det vill säga att när guiden kommer till en vägkorsning där osäkerhet om fortsatt vägval råder ger han tecken åt tvåan i gruppen som åker åt sidan och stannar i körriktningen för att visa vägen åt resten av gänget. Gruppledaren fortsätter att köra oavbrutet. När alla passerat (om det inte finns en särskild person som fått ansvaret att köra sist) så kan den tillfälliga ”vägvisaren” fortsätta färden. På detta vis blir det både bra flyt i körningen. Dessutom blir det en naturlig rotation på förare, vilket även minskar risken för ”tuppfajter” om en viss placering i ledet.
I fint väder lämnade vi Romma bakom oss för att dra söderut. Efter en inledande tur på slingrande småvägar passerade vi Klintehamn och Ekstakusten ut till Djupvik där vi fick veta lite mer om lilla och stora karlsö, bland annat att stora Karlsö, näst efter Yellowstone National Park i USA, är världens äldsta naturskyddade område.
Efter att vi kört på en blandning av små grus- och asfaltsvägar nådde vi fram till Näsudden där vi stannade för att njuta av lite fika och kolla in områdets gigantiska vindkraftpark. Här finns cirka 150 vindkraftverk och platsen är idag Sveriges vindkrafttätaste plats.
Färden fortsatte söderut via Burgsvik och där vi passerade Bottarve Museigård innan vi körde längs havet söderut till Hoburgen ett klipparti med grottor och raukar i Sundre socken på sydigaste Gotland som består av klintar av revkalksten.
Den mest kända rauken i det här området kallas Hoburggubben. När man står i en viss vinkel, som är markerad med en skylt, liknar rauken ett manshuvud – därav namnet. Hoburgsgubben var i sägnerna ett bergtroll, och grottbildningarna söder och norr om rauken har beskrivits som Hoburgsgubbens grotta och sängkammare.
Efter en kortare färd österut på små och härligt slingrande vägar kollar vi in Sundre romanska kyrka, som är byggd under 1200-talet, innan vi når fram till klassiska pensionatet Holmhällar, där tiden mer eller mindre stått still sedan stället öppnade under slutet av 40-talet. Stugorna är renoverade eller nybyggda men ändå syns ingen skillnad mellan nutid och hur det såg ut på 50-talet. Det är så stamgästerna vill ha det, och stamgäster finns det gott om. Ungefär 85 procent av gästerna sägs vara just stamgäster, och stamgästrekordet lär vara 55 år, gjort av en nära släkting till Lars Gyllensten som skrev sina böcker i en av stugorna. Skrivmaskinen finns att beskåda i en monter på pensionatet.
Här serverades vi lunch ute i trädgården, där vi hade sällskap av hundratalet cyklister som deltog i cykeleventet ”Gotland 360”. Vid badstranden finns ett raukområde och naturreservat som är cirka en kilometer långt och sträcker sig från Skvalpvik i norr till Holms fiskeläge i väst. Ett vackert ställe dit jag gärna återvänder.
Mätt och belåten hoppade jag upp på V-stromen för att låta mig guidas vidare norröver ut till Faludden. Det här är Gotlands fågelrikaste område. Här återfinns även den gamla fyren som inte längre är i bruk. Dessutom finns här en hel del som inte är för var man att se. Och här är inte allt som det ser ut att vara på ytan. På ett avspärrat område med telemaster och baracker sägs personal från FRA, Försvarets radioanstalt, vara i full färd med att avlyssna trafik i etern. Jag antar att det inte är av en ”slump” att stationen ligger just här, på Gotlands östkust, och att många av områdets parabolantenner är riktade österut…
Färden norröver via Kattlunds i Gröttlingbo, som lär vara en av Nordens bäst bevarade medeltida gårdar, men anor från 1200-talet. På fortsatt små härliga, fortsatte körningen norröver genom det tämligen flacka och öppna landskapet ut till hamnen vid När, där vi avnjöt en fikapaus i solen med utsikt över viken mellan När och Närsholmen på gotländska östkusten, där kitesurfarna såg ut att njuta av bra vindförhållanden.
Närsholmen är en halvö med säreget savannliknande landskap som hålls öppet av betande djur. Här finns gott om sällsynta djur och växter att beskåda, liksom en vacker fyrplats. Som avslutning på dagens körning fick vi njuta av välkurvade småvägar via Ljugarn innan vi ankom till Roma Brukshotell i god tid före middagstid.
I trädgården samlades större delen av gänget för att njuta av välsmakande dryck och snacka lite om dagens bravader. Efter dusch, och bad i tunna för en del, avnjöts middagen på hotellet, ackompanjerat av en salig massa historier och andra härliga samtal innan dagens händelserika utomhusvistelse gjorde sig påmind och jag somnade gott.
Efter söndagens frukost fortsatte utforskandet av Gotland. Denna dag låg fokus på mellersta delen av ön. Vi inledde med ett besök hos Roma klosterruin, som uppges vara den vackraste ruinen av en romansk 1200-talskyrka på Gotland. Klostret anlades år 1164 av cisterciensermunkar från Nydala i Småland. Nuförtiden används Roma klosterruin till att spela teater i.
Återigen hade vi tur med vädret och i mestadels sol begav vi oss ut mot östkusten. Via Ala, Ardre och Gammelgarn och Sysne nådde vi så småningom fram till fiskeläget Herrvik med sin lilla hamn och sina strandbodar. Vid Herrvik vek vi av från den lilla och kurviga asfaltsvägen för att njuta av vacker körning på den vita kalkstenvägen i utkanten av Grogarnsberget, alldeles intill havet, under vår väg upp till Katthammarsvik.
Grogarnsberget dominerar kuststräckan mellan Herrvik och Katthammarsvik. På norra delen ligger bergets högsta punkt, som visserligen inte imponerar värst mycket med sina 32 meter över havet. Däremot får man härifrån en härlig utsikt över såväl hav som större delen av öns östra delar, då vädret är fint och klart. I norr, där Grogarnsberget skjuter ut i havet och bildar udden Grogarnshuvud, finns resterna av Gotlands, näst Torsburgen, största fornborg, som tros ha uppförts under senare delen av järnåldern.
Via Katthammarsvik, med sina gamla anor som fiskehamn, ringlar vi oss fram på små men lättkörda grus och skogsvägar fram till fornborgen Torsburgen, som är belägen på en 71 meter hög inlandsklint. Denna fornborg är med sin enorma storlek, cirka 1,2 kvadratkilometer, Nordens tredje största fornborg. Utgrävningar som gjorts i muren har funnit rester som med kol-14 metoden visats vara daterade till tiden kring Kristi födelse. Borgen tros ha använts till och från som skydd för ortsbefolkningen under oroliga tider, fram till vikingatiden runt 800-900-talen. Den 9 juli 1992 inträffade här en av Sveriges största skogsbränder någonsin, även kallad Kräklingbobranden, då det började att brinna i skogen på den södra delen av Torsburgen. Branden krävde inga människoliv men utvecklades till en av landets största skogsbränder.
Området runt Torsburgen är idag naturreservat och på väg upp till fornborgen växer bland annat den sällsynta gulkronillen, som i Sverige bara finns på Gotland och Öland. En intressant plats, som klippt och skuren för lite härlig förmiddagsfika.
Fulladdade av energi från de färska bullarna fortsatte vi färden via Anga och Gothem. En kort stund senare bjöds vi åter igen på lite skön grusvägskörning under vår färd fram till Tjelvars grav, den tämligen välbevarad skepssättningen som är 18 meter lång och 5 meter bred. Det är där Tjelvar, den man som enligt Gutasagan var den förste som kom till Gotland, sägs ha begravts. PÅ 1930-talet undersöktes skeppssättningen av arkeologer, och ett av de främsta fynden var en plundrad hällkista innehållandes brända ben och några krukskärvor. Här i närheten ligger även två fornborgar, som antas vara från järnåldern.
Efter den historielektionen tog vi oss på härliga småvägar, kantade av sina stenmurar, till Boge kors innan vi avslutade helgens utflykt med en intressant lunch på Allekvia Gästgiveri, som fram till december 1961 var Tingshus. Efter en omfattande renovering används lokalerna idag till gästgiveri, festlokal, konferens med mera. Platsen sägs även vara hemsökt av ett husspöke.
Kort därefter begav jag mig till Visby färjeläger för att avsluta denna trevliga och intressanta historierika resa med att ta färjan över till fastlandet. Men var så säker, jag kommer tillbaka. För även om jag tidigare gjort en del resor på denna vackra ö, så blev jag varse att det finns mycket, mycket mer att se och göra här. Och att utforska ön bakom styret på Suzuki V-strom, tillsammans med ett trevligt resesällskap, guidad av Per-Jan och hans fru Bisse, var ett sant nöje.
