Efter succén med 990 Super Duke och senaste 1290-versionen Super Duke R som kom att kallas för ”Beast” har Österrikiska KTM lanserat sporttouringmodellen 1290 Super Duke GT. Johan Ahlberg har provkört modellen på ett soligt och välkurvat Mallorca.
Jag har personligen kört många mil i sadeln på föregångarna av Super Duke, med och utan passagerare. Och jag måste erkänna att Super Duke är en personlig storfavorit. 1290 Super Duke R är en underbart grym best, som är extrem på alla möjliga vis. GT-versionen är baserad på sin brutala föregångare, och även det en sportig motorcykel för dig med en aktiv livsstil, men där KTM förvandlat den ursprungligen brutala besten till en komfortabel och sportig touringmaskin. Och ofta brukar det betyda att det är en motorcykel som är en kompromiss på många sätt och vis. Men så är det inte i det här fallet. Långt därifrån.
Den 1301 kubikcentimeter stora 75-graders V-twinnen, med fyra ventiler per cylinder och Ride-by-Wire, levererar 173 hästkrafter på topp (vid 9500 varv per minut) medan vridmomentet erbjuder 144 Newtonmeter som bäst vid 6750 varv per minut, och mer kraft över ett bredare register. Exempelvis finns inte mindre än 114 Newtonmeter vridmoment att tillgå redan vid 3250 varv per minut. Du som kört 1290 Super Duke R vet att den är allt annat än tunn och klen. GT-versionen är även den grymt snabb, oavsett om det handlar om körning i hektisk stadstrafik, motorvägskörning eller Mallorcas fantastiskt kurviga bergsvägar.
GT-versionen av Super Duke har fått nya cylindertoppar, med modifierade förbränningskammare. Med dubbla tändstift per cylinder och nya körprogram (mappningar) så styrs tändningen för respektive tändstift helt individuellt, för optimal förbränning och mjuk motorgång. Resultatet är mer kraft, ökat vridmoment och en mjukare motorgång, samtidigt som motorcykeln nu lever upp till de tuffa Euro4-kraven. De fyra ventilerna per cylinder styrs av dubbla överliggande kamaxlar via DLC-härdade vipparmar. Tack vare en särskild Nitrid-legering hos avgasventilerna utlovas minimerat slitage och utökad serviceintervall för kontroll av ventilspelet – som nu är satt till 1500 mil. Slirkopplingen gör att bakhjulet inte låser sig vid exempelvis allt för häftiga nedväxlingar. För att möta de tuffa Euro4-avgaskraven har ett nytt avgassystem med ny ljuddämpare monterats. Här finner vi bland annat ett så kallat SAC-system (Smart Actuator) och en ny avgasventil som bland annat bidrar till den mjuka vridmomentskurvan.
KTM hävdar att det här är världens snabbaste V2-sporttouringmotorykel. Efter provkörningen vet jag att den erbjuder mycket av vad Super Duke R tillhandahåller, och lite till. Förutom ett kompakt och smidigt chassit samt en muskulös motor, så är modellen fullsmetad med mängder av avancerad teknik som förutom att göra körningen säkrare även gör GT till en komfortabel långfärdsmaskin. Standardutrustning är stabilitetssystemet ”Motorcycle Stability Control” (MSC), som säkerhetsställer att de kombinerade ABS-bromsarna (C-ABS) och antispinnsystemet (MTC – Motorcycle Traction Control) även tar hänsyn till lutningsvinkeln på motorcykeln, vilket i sin tur gör att dessa system även fungerar vid kurvtagning. Inom gränsen för de fysiska lagarna så ser systemet till att förhindra att däcken tappar fästet vid kraftiga accelerationer eller inbromsningar då motorcykeln lutar.
Med olika körprogram, som du enkelt skiftar mellan, med hjälp av reglaget på vänster styrhalva, är det enkelt att styra över motorkaraktären och känsligheten hos antispinnsystemet. Sportläget betyder att du har näst intill full kontroll. Antispinnsystemet kliver då in först i ett mycket sent läge, med fokus på full kraft in och ut ur böjarna. Street-läget styr och ställer för att se till att du hela tiden får en komfortabel och säker körning även då du gasar friskt. Regn-läget (Rain) reducerar toppeffekten till 100 hästkrafter, och där systemet hela tiden tar hänsyn till underlaget och hur mycket motorcykeln lutar då den levererar effekten mjukt och kontrollerat. Du som är riktigt vågad kan även stänga av antispinnsystemet.
KTM 1290 Super Duke GT kommer standard med farthållare, quickshifter som fungerar vid uppväxling, däckstryckskontroll, handtagsvärmare, LED kurvljus och LED blinkers med automatisk avstängning. Vidare har GT fått en större 23-liters bensintank, och att köra åtminstone 30 mil mellan tankstoppen är inte någon omöjlighet. Dessutom kommer modellen med integrerade packväskhållare. Som pricken i finns även möjlighet att kitta maskinen med eluppvärmd förar- och passagerarsadel. Lägg även till Hill Hold Control (HHC), som underlättar vid start i backe, och ”Motor slip Regulation” (MSR) som ska se till att bakdäcket inte tappar fästet om du skulle råka slå av gasen lite för häftigt eller dumpa kopplingen vid nedväxling.
Huvudramen är en fackverkskonstruktion av laser-tillpassade krom-molybden-stålrör. Bakramen är även det en fackverkskonstruktion, tillverkad av aluminiumrör och som förlängts en aning i jämförelse med Super Duke R till förmån för mer utrymme för passageraren. Samtidigt har passagerarens fotpinnar placerats längre ner för bättre komfort.
Chassigeometrin är i grunden densamma som 1290 Super Duke R, och även här är svingarmen av enkelsidig modell och tillverkad av aluminium. För dig som gillar siffror anges en hjulbas på 1482 millimeter, 107 millimeters försprång och 24,9 graders styrvinkel. KTM anger en torrvikt på 205 kilogram. Resultatet i praktiken, som är det jag bryr mig om, är en lättsvängd och smidig motorcykel, och det utan att upplevas som minsta nervös eller bångstyrig.
Även om jag alltid har älskat tidigare versioner av Super Duke, så är det här tveklöst den bästa och mest kompletta Super Duke-modellen så här långt. GT-versionen är fortfarande en slags best, men mer sofistikerad och så pass komfortabel att jag kan köra tiotals mil i sträck utan att känna mig stel i knäna eller få träsmak i baken av sadeln. Kåpglasets höjd går snabbt och enkelt att justera i nio olika steg, under färd. Även om kåpan inte är särskilt stor och omfattande får jag ändå tillräckligt vindskydd för att motorvägskörning i +120 kilometer i timmen ska kännas avslappnat och utan att huvudet skakar och tumlar runt av jobbig turbulens. Med handtagsvärmare som standard ökar komforten ytterligare.
Lägg därtill den semi-aktiva fjädringen från WP (48 millimeters framgaffel med 125 millimeters fjädringsväg och bakdämpare som erbjuder 156 millimeters fjädringsväg), som snabbt och enkelt går att anpassa efter dina önskemål under färd. Tack vare den så kallade ”antidive-funktionen” som hämmar nigningseffekten hos framgaffeln, håller sig motorcykeln stadig utan att fronten niger nämnvärt även under häftiga inbromsningar. Med fjädringen i sportläget är denna funktion urkopplad då fjädringen istället fokuserar på att hålla hjulen i backen för optimalt däcksgrepp. Det känns tryggt. Personligen gillar jag Street-läget bäst med passagerare, och Sport-läget då jag gasar fram själv. Komfort-läget ger visserligen inte helt oväntat den mjukaste, komfortablaste fjädringen, vilket passar bra då jag kör lite lugnare med passagerare, men blir i gungigaste laget då det nalkas högre tempo på kurviga vägar. Med enkla knapptryck går det även att anpassa fjädringen om motorcykeln är lastad med bagage och eller passagerare. Som pricken över i sitter även en styrdämpare på plats för att minska risken för styrfladder, något som ger extra trygghet, i synnerhet då framhjulet har en tendens att flyga till väders titt som tätt. Dessutom ger det extra stabilitet då du råkar köra över något potthål eller farthinder.
Farthållaren fungerar på treans växel och högre i hastigheter mellan 40-200 kilometer i timmen, och aktiveras med ett enkelt knapptryck.Med automatisk blinkersåtergång slipper du oroa dig för att du ska glömma bort och åka omkring med blinkersen påslagen i onödan. Systemet slår automatiskt från blinkersen efter tio sekunder, eller då du färdats 150 meter, vilket som nu inträffar först (systemet går in i paus-läge då motorcykeln står still).
Under en stor del av provkörningen har jag glädjen att ha passagerare på motorcykeln. På tidigare versioner av Super Duke är det inte särskilt komfortabelt att vara just passagerare. GT-versionen erbjuder däremot riktigt bra komfort, även för passageraren. Sadlarna för förare och passagerare är separerade, på gott och ont. Då jag kör som värst pressar jag mig längst fram mot tanken, för bästa körställning för aktiv körning. Samtidigt vill jag ha passageraren tätt, dikt an mot min kropp. Framförallt om det som nu är en snygg tjej som sitter bakpå. Det gör att denne glider fram och sitter på passagerarsadelns framkant. Det gör i sin tur att trycket på mig som förare blir tämligen stort, särskilt då jag bromsar hårt inför de tajtaste hårnålskurvorna i branta nedförspartier. Jag vill dock poängtera att det här endast är något som jag som förare märker av. Min passagerare njöt av åkturen och upplevde det hela som mycket komfortabelt, trots att tempot var rejält uppskruvad under merparten av tiden, med hårda inbromsningar och kraftiga accelerationer ut ur mängder av tajta kurvor.
Bromsarna från Brembo används flitigt och får sig en rejäl omgång under provkörningen. Efter närmare 30 års aktiv motorcykelkörning kan jag inte annat än imponeras över hur pass mycket bättre bromsarna blivit de senaste åren. Här snackar vi enorm bromskraft kombinerat med suverän fingertoppskänsla. Och bäst av allt är kombibromssystemet C-ABS som hjälper till att bromsa effektivt och säkert i alla lägen, även då jag får för mig att bromsa häftigt mitt i en tajt böj. Kombifunktionen ser till att det även bromsar optimalt bak då jag väljer att enbart greppa kring frambromsreglaget. Då jag däremot väljer att enbart trycka till på bakbromsreglaget så aktiveras bara bakbromsen. Systemet ska även se till att förhindra att du slår över framlänges vid allt för häftig inbromsning. Med ABS-läget aktiverat tillåter systemet viss framhjulslåsning samtidigt som det gör det möjligt att låsa upp bakhjulet. Vidare går det att stänga av C-ABS om du så önskar. Varför någon nu skulle vilja köra omkring med denna motorcykel utan detta genialiska säkerhetssystem aktiverat?
Något annat som underlättar körningen och som samtidigt bidrar till ökad komfort genom mjukare körning är motorcykelns integrerade quick-shifter som gör det möjligt att växla upp utan att lätta på gasen eller använda kopplingen.Det här gör att växlingarna går som en dans i alla lägen, och inte en endast gång finns någon tvekan eller missade växlingar, och jag kan lova att det blev många ner- och uppväxlingar under provkörningen. Och allt som oftast under tämligen tuffa förhållanden med mycket hård belastning på motorn.
En annan trevlig detalj som underlättar vid start i backe är tillbehöret Hill Hold Control (HHC) som automatisk lägger på broms då du stannar, och automatiskt lättar på den då du gasar iväg.
Jag kan lova att det här är en motorcykel som mer än gärna gasar iväg. Med 173 hästkrafter och ett maffigt vridmoment på 144 Newtonmeter är du snabbt framme om det är det du önskar. Samtidigt är det här en mycket komfortabel motorcykel. Jag måste faktiskt erkänna att jag är förvånad över hur pass komfortabel den är. För mina 183 centimeter är körergonomin perfekt, och jag gläder mig åt att jag kunde genomföra hela provkörningen utan träsmak i baken eller känna mig stel i knäna. Dessutom är det enkelt att justera kåpglasets höjd för att på så vis minimera turbulensen kring hjälmen. För oss här uppe i norr känns det även skönt att värmehandtag är standard, något som även var varmt välkommet då jag drog ett morgonpass på några av Mallorcas bergsvägar.
KTM är en motorcykeltillverkare med rötterna inom racingen. Det är därifrån de menar att inspirationen kommit under skapandet av nya GT-modellen. Efter denna första provkörning förstår jag vad de menar. Det här är långt från en traditionell sporttouringmaskin. 1290 Super Duke GT är en motorcykel som passar suveränt för vardagligt bus och pendlande, och som utöver det även fungerar imponerande bra för långkörning, även med passagerare.
Rakt igenom är jag imponerad. KTM 1290 Super Duke GT är inte ensam motorcykel på marknaden att erbjuda den här typen av säkerhetssystem, men att erbjuda allt detta och utan att det påverkar körglädjen märkbart är helt suveränt. När jag kör motorcykel, i synnerhet då jag tummar på gränserna, vill jag känna att jag har full kontroll över allt som motorcykeln har för sig. Så känns det då jag kör den här smidiga sporttouringmaskinen. Trots all elektronik som finns där och styr upp då jag pressar lite för hårt så kliver elektroniken in på ett så fint och sofistikerat vis att det knappt märks överhuvudtaget.
GT är onekligen snabb, och då menar jag inte bara rakt fram på motorvägen, utan också på välkurvade småvägar. Den svänger villigt in, genom och ut ur dessa med största självklarhet. Inte en endaste gång tvekar GT, utan snarare är det jag som fegar för att kort därefter bli varse att den går att pressa mycket mer än man kan tro. Faktum är att jag stundtals funderar på om inte motorcykeln har bättre koll på läget än vad jag har. Antagligen är det just så.
Bäst av allt är att KTM här har lyckats skapa en motorcykel som är praktisk utan att för det betyder lika med tråkig ”bror-duktig-motorcykel”. Här finns alla förutsättningar för att du ska kunna ha enormt roligt till vardags,till och från arbetsplatsen, och även lägga snabba varvtider på lokala motorbanan då du inte är på långtur och utforskar världen.