.jpg)
HårdingenAprilia har samlat på sig en hel del erfarenhet från Supermotard-racingen sedan deras SXV lanserades 2004. Den erfarenheten har kommit väl till användning då dom skapade deras senaste modell Dorsoduro. fastbikes.se kan här och nu presentera Sveriges första provkörning av nykomlingen. Duro betyder för övrigt hård på italienska…Foto: Milagro -Det här är en riktig Aprilia, förklarade Aprilias Francesco Polimeni vid presentationen av Dorsoduro i Rom, Italien. Vad Polimeni menar är att den har mer av Aprilias tävlingssjäl än Aprilias senaste tillskott, Shiver. .jpg "Klicka för större bild") Bara genom att titta på Dorsoduro ser man tydligt vad det är. Det är Aprilias svar på Ducati Hypermotard och KTM 990 SM. Genom att använda den 750-kubik stora V-twinnen placerar sig den här modellen som den minsta bland de stora. Aprilias 750-kubik och 90-graders V-twin är vätskekyld, inte luftkyld som Ducatis Hypermotard. Trots sitt kubik-handikapp erbjuder Dorsoduro-motorn 92 hästkrafter vid 8750 varv. Huvudmålet för motorn, som är tillverkad av Piaggio, var enligt Aprilia rejält med vridmoment. Och vridmoment finns det gott om redan från låga varvtal. Maximala vridmomentet (82 Nm) finns att tillgå redan vid 4500 varv. .jpg "Klicka för större bild") Aprilias "ride-by-wire" finns på plats. Med hjälp av en knapp på styret kan du enkelt välja mellan tre olika programlägen (Regn, Touring och Sport) efter eget tycke och smak. R-läget (regn) tar bort en stor portion av det roliga vridmomentet till förmån för en mjukare karaktär som passar perfekt då vägbanan är regnhal (eller hal av annan anledning). Med T-läget (Touring) aktiverat blir motorkaraktären snällare på låga varvtal medan toppeffekten är oförändrad. S-läget släpper loss alla tyglar så att huliganen Dorsoduro kan leva ut till fullo. För egen del spenderade jag i stort sett hela dagen med S-läget aktiverat. Under den lite kyligare morgontimmen inledde jag med att köra med T-läget påslaget. För att kunna ändra mellan de tre olika lägena måste du slå av på gasen så att varvtalet sjunker till tomgång, och sedan trycka på startknappen medan motorn är i gång. .jpg "Klicka för större bild") Vid byte av läge dröjer det en liten stund innan det märks i realiteten. Att gasreglaget måste vara i stängt läge sägs vara att säkerhetsskäl vilket är bra, men däremot anser jag att bytet borde ske omedelbart. Annars känns det som om effekten av den här funktionen till viss del bortkastad. Efter ett häftigt åskoväder under natten var vägarna delvis täckta med damm, sand och annat smått och got. Bortsett från det upplevde jag att fästet var på topp, vilket är den långa svingarmen och Dunlop Qualifier-däcken att tacka. Svingarmen hos Dorsoduro är längre än hos Shiver vilket i sin tur bland annat ska bidra till bättre kontroll vid lekfullt sladdande. Bakramen är även den ny. .jpg "Klicka för större bild") Fronten är lite livligare precis som hos en fullblodsmotard. Allt detta sammantaget gör en motorcykel som är som klippt och skuren för extrem körning, i synnerhet på de kurvigare partierna. Det breda styret bidrar till en suverän kontroll och som pricken över i har Aprilia monterat samma typ av handtagsskydd som hos SXV. På en motardhoj är dessa särskilt bra då de skyddar kopplings- och bromsgreppet vid extrem närkontakt eller snöpliga omkullkörningar. Hos Dorsoduro skyddar de framförallt vid en omkullkörning men bidrar även till ett hyfsat skydd för händerna mot vind och väder. .jpg "Klicka för större bild") Dorsoduros front har en säregen design som påminner om en riddarhjälm. Eftersom alla hojar under provkörningen var svarta får jag väl kalla den för svarte riddaren. Jag tycker att designen fungerar. SMV750 har dubbla vågformade bromskivor och radiellt monterade frambromsok. Framhjulet är förankrat till den 43-millimeter inverterade framgaffeln, som erbjuder justeringar för fjäderförspänning och returdämpning. Fjädringsvägen är generösa 160 millimeter. Den diagonalt placerade stötdämparen erbjuder även den justering av fjäderförspänning och returdämpning. Fjädringsvägen är även den här 160 millimeter. Jag brukar rent generellt älska bromsarna hos motardhojar och Dorsoduro är inget undantag. Den rejäla fjädringsvägen tillsammans med Dunlop Qulifiers tillåter extremt tuffa tag. Med hänsyn till att Dorsoduro är aningen tyngre än en renodlad motardhoj, med sin torrvikt på 18 kilo, klarar bromsarna sin uppgift till punkt och pricka. .jpg "Klicka för större bild") Aprilia får nog räkna med att Dorsoduro kommer att jämföras med Ducati Hypermtorad, som har en uppgiven torrvikt på 179 kilo trots att dess luftkylda motor är cirka 350 kubik större. Sadelhöjden på 870 millimeter passar mig bra. När jag kör på de lite mindre landsvägarna strax norr om Rom upplever jag inte Dorsoduro som tung. Utan den fungerar riktigt bra som sportig och rolig landsvägsmotorcykel. När jag vid ett par tillfällen kör i hastigheter kring 200 kilometer i timmen känns den fortfarande trygg och stadig. Dessutom trivs den mycket bra även vid transportkörning på motorväg. Betydligt bättre än dess mindre, encylindriga, motsvarigheter. I jämförelse mot encylindriga motorcyklar finns här i stort sett inga vibrationer, och bakåtsikten i backspeglarna är skarp. Efter en tur med den här hojen kan jag hålla i kaffekoppen med stadig hand...  Här vill jag dessutom passa på att nämna att sadeln inte är av den extrema typen, och trots min ryggskada behövde jag inte knapra smärtstillande förens efter lunch, vilket är ett gott betyg. Jag försökte göra mig så liten som möjlig bakom den lilla lyktkåpan och försökte bli så aerodynamisk som jag bara kunde. Det betalade sig i form av flera kilometer i timmen högre topphastighet. När jag körde i de små byarna fick jag naturligt chansen att testa funktionen hos bränsleinsprutningen på låga varvtal. Då jag körde med S-läget aktiverat upplevde jag att motorn måste varvas mer än 2000 för att trivas. Men bortsett från det erbjuds mjuk och trevlig motorkaraktär. Jag ser fram mot att testa en Dorsoduro med öppna pipor.  Älskar jag den här typen av motorcykel eller ej? Vid sidan om Streetfighers är den här motorcykeltypen den som kanske kommer att dominera marknaden inom ett par år. Aprilia har i det här fallet skapat en motorcykel med sin 750-kubiks V-twin som utgångspunkt. Bortsett från motorn är det mesta annat hos Dorsoduro nytt: Avgassystemet, chassiet, designen med mera. Det här är så mycket mer än en Shiver i supermotardutförande. I direkt jämförelse med Shiver föredrar jag Dorsoduro, som är roligare och mer lättkörd. Är den bättre än Ducati Hypermotard? Det är givetvis svårt att avgöra utan en direkt jämförelse där jag har möjlighet att köra de två sida vid sida, men om jag skulle slå vad skulle jag "betta" på Hypermotard.  Designen, Hanterbarheten och chassiet. Bra motor som har en karaktär som borde passa de flesta.  Tar för lång tid vid byten mellan de olika effektlägena. = Dorsoduro är tveklöst den roligaste Aprilia jag kört sedan provkörningen av SXV. Och jag kan inte annat än rekommendera dig att dra ut och provköra den på egen hand.
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
