Maxad & Brutal!Massimo Tamburinis nakna mästerverk lever vidare. Den italienska förkortningen av Massimo är Max och 1078RR Brutale är verkligen maxad på många sätt. En av marknadens mest kraftfulla motorer matchas av de bästa bromsarna som går att köpas för pengar och en klockren design. Det här är den värsta Brutalen någonsin!Ynka 4 000 varv och halvgas, ändå lyfts framhjulet kontrollerat till skyn. Otroligt imponerande, inte minst med tanke på att det maximala vridet levereras långt mycket senare vid 8 1000 varv och att toppeffekten kommer först vid 10 700. Visst, vi har sett chassiet och designen förut, men en av marknadens starkaste radfyror och värstingbromsar i form av Brembo Monobloc gör stor skillnad. Hojen kastas iväg med en urkraft som annars bara kan levereras av cyklar som Suzuki B-King and Triumph Rocket III. 117 Newtonmeter är förvisso mindre än vad de cyklarna levererar men Brutale väger bara 185 kilo… 1078RR har ett bakdrev med två tänder färre än dito på Brutale 910 men den accar ändå galet bra från låga varv. Om du adderar två tänder till bakdrevet lär den gå på bakhjulet överallt… Anledningen till att jag snöar in på motorn är att den gör ett storslaget intryck. 1078-motorn presenterades i fjol då den dök upp i superexklusiva F4 CC som går lös på 999 990 kronor. Nu till 2008 har radfyran på 1078,4 kubik även kommit i Brutale 1078RR och F4 1078 RR312. F4-versionen presterar astronomiska 190 hästar. Tro det eller ej men att anpassa (läs trimma ner) en sådan motor för en hoj som Brutale kräver sin man. Brutale använder de 46 millimeter grova injektorhusen från gamla F4 1000 R (48mm på F4 RR312). En mindre luftbox och ett annat avgassystem verkar i samma riktning och resultatet är 154 hästar vid 10 700 varv. MV Agusta menar att hojen är god för hela 267 kilometer i timmen, trots att det är fråga om en naken hoj… Men låt oss bortse från toppfarten ett tag, det är nämligen vägen dit som gör Brutale imponerande. Gamla 910 (nu ersatt av 989R) hade ingen bra respons och känsla vid gaspådrag och Marco, min guide för dagen som även är ansvarig för testningen av 10878RR, har jobbat hårt för att göra den här besten kontrollerbar. Med den nya, ännu mer kraftfulla motorn behöver föraren nämligen all tillgänglig hjälp. Medan många av dagens hojar ha snälla vridmomentskurvor, som förtar den sanna känslan av rå och brutal acceleration, känns Brutale 1078RR som en liten motorcykel med en gigantisk motor från ett frakttåg. Det är overkill, du behöver inte alla dessa hästar i en naken hoj, men samtidigt älskar jag att köra den här hojen. Det här är en sådan hoj som får dig att skrika av njutning när varvtalsnålen skjuter i höjden… Suzuki B-King är kanske snabbbare vid acceleration från stillastående eftersom framhjulet, till skillnad från på Brutale, stannar på moder jord när de tre första växlarna avverkas… men när det kommer till adrenalinkickar och känsla av rå kraft vinner Brutale 1078RR stort. Kopplingen på 1078RR är ganska tunghanterad och det är något som gör sig påmint i vänsterhanden vid stadstrafik. För att slippa använda kopplingen körde jag på tvåan, ja till och med trean i mycket låga farter. Motorn svarar dock mycket bra redan från låga varv och det massiva vridet gör att det känns som jag sugs iväg av ett gigantiskt magnetfält som svävar framför mig. MV har satsat på slirkoppling för att underlätta snabba och aggressiva nerväxlingar. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunna ske vid nerväxling från exempelvis 4:an till 2:an, motorns kompression är 13.0:1… Den 6-växlade lådan är av kassettyp. I stadstrafik gör förresten motorn rejält varm, jag såg 130-grader Celsius på instrumenteringen och kylarfläkten går nästan hela tiden. Lyckligtvis alstrar fläkten inte lika mycket oväsen som dito på exempelvis Buell. Det gör att jag kan leva med detta, i varje fall efter en försäkran om att det inte är skadligt för motorn. Körställningen är upprätt och förvånande komfortabel. Sadelhöjden av 805 millimeter ger föraren bra kontroll och avståndet till styret är väldigt civiliserat, det enda du kan se framför dig är instrumentpanelen. Instrumenteringen är för övrigt den enda del som ser daterad ut. Förutom några små detaljförändringar är den sig lik och jämfört med resten av komponenterna ser den här plastiga delen lite billig ut. Fotreglagen är irriterande korta och jag måste vinkla in mina fötter för att kunna använda dem. Det är särskilt fotbromsreglaget som blir lite smärtsamt för mig att använda med mina Alpinestars Supertech R. Växelreglaget är inte heller optimalt för mig, men här är det mer av en justeringsfråga. Jag behöver helt enkelt mer spelrum, det skulle verkligen göra susen eftersom lådan i sig själv är mycket bra. Låt oss anta att du kör Brutalen på 6:e växeln på Mugello i 267 blås nerför den evighetslånga rakan som tycks sakna slut. Det är just här som du får full användning av de nya Brembo Monobloc-bromsarna. De är suveränt kraftfulla utan att för den sakens skull bli för vassa och känslan är på topp. Det gäller även responsen från framdäcket. Här sitter Pirelli Supercorsa Pro (120/70-ZR17, 190/55-ZR17 rear) monterade på de 5-ekrade Brembo-fälgarna. Däcken klistrar sig fast mot asfalten och passar kraftfulla 1078RR som hand i handske. Den 50 millimeter grova, inverterade framgaffeln är fullt justerbar (alla reglage för detta sitter på toppen av gaffeln). Fjädringsvägen har ökats till 130 millimeter. Det ska säkra bästa tänkbara komfort och kommer även väl till pass när man slår ner från en av alla wheelies. Även den massiva bromskraften från Brembo Monobloc-bromsarna hanteras ypperligt av den kompetenta framgaffeln. Baktill sitter den klassiska, fullt justerbara Sachs-dämparen. Summering Först kom Monster, sedan Brutale. Brutale har blivit skamlöst kopierad av japanerna gång på gång. Jag syftar i synnerhet på Suzuki GSR600, Yamaha FZ6 och Yamaha FZ1. Under sitt 8-åriga liv har modellen vunnit designtävlingar överallt och även italienarna själva har utsett modellen till den vackraste åtskilliga gånger. Att ge en naken hoj ett vackert yttre är något av det svåraste som finns. Du kan inte dölja någonting någonstans, därför måste konceptet ses över om och om igen under den initiala utvecklingsprocessen. Med Brutale har MV Agusta och Tamburini har lyckats bättre än någon annan. 1078RR är oemotståndlig tack vare designen och den fantastiska 154-hästarsmotorn. Till det negativa hör att motorn vibrerar mer än sina japanska gelikar och att den även går varmare. Kopplingen är dessutom onödigt tung och fotreglagen är för korta. Mer finns det dock inte att anmärka på och de här grejerna skulle inte avskräcka mig från att köpa mig en alldeles egen. Det skulle dock förmodligen priset… En komplett och genomtänkt design. Åtta år senare är den fortfarande lika oemotståndlig. Motorn är så pass spännande och kraftfull som en motor kan bli. Utsökta Brembo Monobloc-bromsar. Trots 154 hästar är hojen lätthanterlig på ett sofistikerat vis. MV kan erbjuda en exklusiv-känsla som ingen annan kommer i närheten av. Kör en hoj designad av en levande legend! Tung koppling. Motorn går varm och vibrerar. Bromsreglaget är för kort för mig. = En kraftfull, kurvig och sensuell italiensk primadonna som är svår att motstå, trots obestridbara brister och högt pris.
|