Med 50,000 sålda exemplar sedan 2007 av tidigare Street Triple och i klassledande ställning hävdar Triumph nu när årets modell presenteras att det inte enbart handlar om smärre kosmetiska förändringar utan bland annat om en ny ram, en motoruppdatering och sex kilos viktreducering för att åstadkomma en, om än möjligt, ännu roligare och mer lättmanövrerad motorcykel.

Om vi börjar med utseendet så märker man en betydlig förändring. De båda strålkastarna fram har ändrat position en aning och sitter något lägre. Den nya Street Triple är mer aerodynamisk och tillspetsad överlag. Den ser lite mer aggressiv ut. Delar i borstad metall och andra typer av kåpdetaljer gör sitt till det nya utseendet.

 De två ljuddämparna har blivit en och flyttats från strax under sadeln och det nya 3-1 systemet i rostfritt stål återfinns nu nere till höger invid svingen. Detta har bidragit till lägre vikt såklart och även lägre tyngdpunkt.

Bakpartiet har blivit mer stilrent och trendigt avsmalnande då ljuddämparna försvann. Även omkonstrueringen av bakre ramen med sina två högtrycksgjutna delar har skapat den nya bakdelen. Original sitter det en registreringsskyltshållare självklart på plats men här har Triumph tänkt till och sett till att denna enkelt går att avlägsna med tre skruvar under sadeln för de som vill ha ett än mer skalat utseende. Trots den slimmade designen finns ett fack under sadeln som rymmer ett större bygellås eller om låset lämnas hemma kan t.ex. två 33 centiliters läskburkar medföras.

Sitthöjden är 820 millimeter på R:en och 800 på standardversionen, detta med anledning av de olika fjädringskomponenterna modellerna emellan. Jag, 180 centimeter, sitter upprätt, bekvämt och något framåtlutad. Låren passar perfekt kring tanken som kramar om benen med sin form. De snyggt anpassade backspeglarna levererar dock tyvärr inte den bild man vill se bakåt och sikten skyms av mig själv trots mina försök att vinkla de till rätt position. Kanske blir sikten bättre med de mindre backspeglarna som finns i Triumphs tillbehörssortiment och som monteras på styrändarna?

Hur som helst sitter man väldigt bekvämt och det finns ingen tillstymmelse till träsmak. Det känns verkligen som om föraren har kontrollen men i grunden är det viktfördelningen och geometrin som skapar samspelet mellan människa och maskin. Det går oförskämt lätt på de kurviga vägarna utan tecken på nervositet hos vare sig mig eller motorcykeln.

I motorvägsfart, när det går riktigt fort känns vindkänsligheten av men i grunden är den stabil och trygg. Motorn har gått om kraft och det går att ligga på ordentligt även vid omkörningar. De 105 hästarna räcker gott och väl till och motorn levererar tillräckligt med kraft genom hela registret.

Ramen har som sagt modifierats och består numera av 8 sammansatta delar mot tidigare 11. Nya svingen har även bantat 0.6 kilogram i vikt. Styrutslaget var en av de negativa saker som tidigare förare haft synpunkter om och det har Triumph anammat i och med det nya rambygget. Vinkeln har ökats från 28 till 31 grader vilket enligt Triumph ska vara 10 procentig förbättring. Nu kanske jag är extremt petig men på en annars så vansinnigt lättkörd motorcykel tycker jag ändå att jag blir överraskad av att det plötsligt tar stopp när jag ska vända tvärt runt.

Bromsarna är riktigt bra och biter till ordentligt i alla lägen. Tyvärr var inte motorcyklarna utrustade med ABS vid testkörningen men med de effektiva Nissinbromsarna med fyrkolvsok fanns det aldrig några tvivel om att kunna stanna i tid. Endast ABS-utrustade cyklar kommer till Sverige och självklart går ABS systemet att koppla ur.

Den vätskekylda, 12 ventilers, trecylindriga motorn har nya spjällhus och har även mappats om för lägre bränsleförbrukning, speciellt vid blandad körning. Triumph uppger att förbrukning minskat med 30 % från 7,1 l/100 km till 5,5 l/100km. Vid konstant körning i 90km/h ligger minskningen på 12 %, från 4,6 till 4, 1l/100km. Däremot vid motorvägsfart är skillnaden lika med noll.

Även fjädringen är en fröjd och responsen med ojämnheter tas enkelt omhand av de komponenter som sitter på. Framgafflarna på R modellen är justerbara och bakdämpningen kan ändras med både förspänning och dämpningsjustering.

Den tätstegade växellådan med 6-växlar är en fröjd att manövrera. Växling sker snabbt, distinkt och problemfritt. Triumph har ändrat på ettans växel för lättare kontroll i stadstrafik och smidigare växling upp till tvåan. Vissa av motorcyklarna var även utrustade med Quickshifter och med detta tillval växlas det nästan telepatiskt snabbt strax innan du ens tänkt tanken att du ska byta växel, känns det som. För den som inte vet vad Triumph Quickshifter är så möjliggör denna enhet snabbare och smidigare växling utan att man behöver lätta på gasen eller använda kopplingen. Inga justeringar behöver göras och det är en ren plug and play enhet.

Fälgarnas fem ekrar har stylats om till något snyggt böjda och även här har Triumph lyckats kapa vikt. Däcken som sitter på från fabrik har valts med omsorg och är Pirelli Diablo Rosso. Andra däck som Triumph rekommenderar till modellen är Metzeler M5 Interact, Dunlop Qualifier II och Bridgestone BT016 Pro. Som tillval finns Triumph övervakningssystem för lufttrycket för den som vill ha koll på det.

Instrumenteringen består av en rund analog varvräknare till vänster och en digital LCD display bredvid till vänster. Här finns det man kan önska och begära: digital hastighetsmätare, klocka, växelindikator, dubbla trippmätare, beräkning av varvtider, mm. Nytt för i år är även bränslemätare. Det går även att programmera diodlampor som sitter i övre kanten av varvräknaren så att de tänds vid önskat varvtal då man så effektivt som möjligt önskar slänga i nästa växel eller efter behag. För den som har ABS eller däcktryckskontrollen som tillval så syns dessa såklart också på displayen. Ett minus är bara att manöverknapparna till instrumenteringen sitter på displayen. På en sådan här mellanklassmotorcykel som med sin smidiga användarvänlighet eventuellt lockar nybakade motorcyklister tycker jag man kan erbjuda styrning av informationen med vänster tumme. Street Triple är även utrustad med elektronisk startspärr.

För att summera viktminskningen på sex kilo då: Den nya ljuddämparen har sparat 3,6 kilogram, nya bakfälgen och bromsoket bak har gått ner 1 kilogram, nya svingen 0,6 kilogram och till sist har bakdelen tappat 0,8 kilogram. Den observante noterar att all vikt försvunnit från bakre regionen och på så sätt ändrat viktfördelningen överlag på motorcykeln vilket också varit Triumphs avsikt. Den är en smidig motorcykel som numera väger endast 183 kilogram.

Tillbehörslistan är diger och innehåller en mängd godis för att tuffa till Street Triple ännu mer. Snygga, matchande skydd för både ram och annat går att införskaffa samt Arrowdämpare för ännu lägre vikt, aningen högre effekt och ett härligt mullrande ljud finns också, för att nämna lite.

Färgerna för Street Triple är svart, vit och blå med framgaffel i guld medan R versionen finns i svart, vit och grafitgrå. Till skillnad mot standard är framgaffeln svart på R:en och den sticker även ut med sina röda ram och kåpdetaljer samt röda stripes på hjulen.

Priset för standardversionen av Street Triple kommer att vara 90,990 kronor och den kommer att levereras till butikerna i början av januari. Den som vill ha den mer vassare och förfinade R modellen behöver inte vänta tills nästa år, den finns i butik från början av december. Priset är 9,000 upp och stannar således på 99,990 kronor. I priset ingår då alltså bättre inställbar fjädring, vassare frambromsar och en bakre "hugger", förutom annorlunda färgkombinationer.

Sammantaget är Triumph Street Triple är mycket lättkörd och skön motorcykel som enkelt kan köras såväl i stan som på kurviga vägar. Med riktigt bra fjädring, mycket bra bromsar, härlig motor och generös utrustningsnivå levererar den känsla, stabilitet och trygghet och bör locka intressenter från alla håll.•