Gissa bokstaven...

Trots att körställningen hos Super DukeSuper Duke R är allt annat än komfortabel. Det är absolut inte en sadel som jag vill sitta på under en långtur. Däremot bidrar den till en ökad förarkontroll över motorcykeln och under den intensiva buskörningsturen känns den perfekt. Sadelhöjden är ganska hög, körställningen är lätt framåtlutad.

Händerna vilar på det breda och raka Renthalstyret. Både broms- och kopplingsreglage är på typiskt KTM-vis justerbara för b egentligen är lite udda, känns den fullständigt självklar och passar perfekt för min 182 centimeter långa kropp. Den tunna liggunderlagsliknande ensitssadeln hos ästa personliga anpassning. Bra! Egentligen borde det vara en självklarhet hos alla motorcyklar, men dessvärre ser inte verkligheten alltid ut så.

Super Duke R är inte drömmen för långsam krypkörning i stadsmiljö då den höga utväxlingen gör att det krävs en hel del finlir med kopplingen då. Visserligen fullt förståeligt med tanke på att det antagligen är som att försöka köra med en dragracingbil i rusningstrafik. Däremot är det inte sagt att Superduke inte fungerar för körning i stadsmiljö.

Om du inte har problem med den ganska höga sadelhöjden så är egentligen Super Duke R en väldigt lättkörd motorcykel som duger till det mesta. Dock är bus och aktiv körning på extremt kurviga väger där den framförallt kommer till sin rätt.

Super Duke R är imponerande snabb då vägen svänger, och ju mer det svänger desto bättre trivs den. Lutningen då fotpinnarna skrapar mot vägbanan är extrem och att lägga snabba varvtider med Super Duke R på bana är inte omöjligt. Men framförallt är Super Duke R en glädjemaskin som framkallar en stor leende på mina läppar om och om igen.

Frambromsen är extremt effektiv men samtidigt underbart lätt att dosera. Ska du lära dig att åka på framhjulet är det här en lämplig modell. Bakbromsen erbjuder fullt tillräckligt med bromsverkan. Ett vanligt fenomen är att det ofta är på tok för lätt att låsa bakhjulet. Ofta fungerar bakbromsens reglage mer som en ”på- eller av-knapp” för bakbromsen. Så är det inte hos Super Duke R, utan här går det faktiskt att finlira även med bakbromsen.

Jag har sällan blivit så fascinerad och gillat en motorcykel så mycket som KTM 990 Super Duke. Under flera års tid körde jag en sådan i stort sett dagligen, och jag tröttnade aldrig på dess smått pubertala karaktär. Egentligen är Super Duke R en helt vansinnigt sjuk maskin. Den är inte direkt snål vad gäller bensinförbrukningen, den slukar bakdäck och efter en dags körning luktar kläderna avgaser.

Trots det är Super Duke R en klar favorit för mig. Den fullkomligt älskar att plågas hårt på små och knixiga vägar. I sadeln på den försvinner jag in i en helt ny värld som är totalt underbar. Efteråt är jag ofta skakis och svettig. Undrar om det finns någon rehab-anläggning för adrenalinpundare?

Att köra en KTM Super Duke R med båda hjulen i backen än svårt, i alla fall för mig. Trots att jag vet att det alltid är föraren som reglerar hastigheten kan jag inte låta bli att skylla ifrån mig. Super Duke R uppmuntrar till bus, och utan att jag egentligen kan rå för det blir jag som en pubertal tonåring i sadeln på den. KTM Super Duke R erbjuder bara lite mer av allt det som är så underbart hos Super Duke. Det är helt enkelt en sjukt roligt motorcykel och än så länge är det gudskelov inte olagligt att ha roligt.

En av världens roligaste landsvägsmotorcyklar. En riktig busmaskin med en underbar motor.

Slukar bensin, äter däck. Sadeln är allt annat än komfortabel.