Under förra veckan var den forne GP-föraren och teamägaren Johan "Stiggy" Stigefelt på plats i Qatar och provkörde 2011 års Kawasaki ZX-10R för Fastbikes.se räkning. Här kan du läsa Skandinaviens första och snabbaste provkörning av den häftiga sportmotorcykeln.
Då var det dags att dra på sig skinnstället igen… Efter ett par års uppehåll från tävlande (Moto-GP, 250cc, Supersport-VM) och mc-körning fick jag för ett par veckor sedan förfrågan av Fastbikes.se om att få vara med på världslanseringen av den nya Kawasaki Ninja ZX-10R. Att få damma av hjälmen och sätta sig i sadeln igen för att få provköra denna nya värsting-Kawasaki, en hoj som jag hört mycket om, och att får göra det på en av mina favoritbanor, tackade jag självklart ja direkt!
Jag har många minnen från denna banan därav också ett av min racingkarriärs bästa resultat, en 5:e plats i Superport-VM år 2006.
Vi började med en sedvanlig genomgång av den nya Ninjan och jag måste säga att Kawasaki verkligen har lyckats ta fram en motorcykel med det mesta och bästa man kan få ut ur en produktionshoj.. När jag lyssnade på genomgången så framstod denna motorcykel bättre och mer avancerad än de Superbikehojar man tävlade med för bara några år sedan.
Teori är en sak och verklighet en helt annan. I racing så ser det alltid bra ut på papper och man har vunnit många race innan själva tävlingen har ägt rum.
I vilket fall som helst så har ju Kawasaki satt ett klart mål med denna hojen och det är ju att slå den just nu bästa på marknaden, BMW S1000RR.
Kawasaki hade samlat hela laguppställningen från Japan som utvecklat denna avancerade best, och det var med stolthet dom gick igenom hojen och dess funktioner och nyheter i jämförelse med 2009 års Ninja. Det är egentligen inte mycket man kan jämföra. Det här är en helt ny hoj. Chassi, motor, elektronik, ABS, fjädring, aerodynamik, ja allt är nytt.
En helt ny motor med kassettväxellåda som lär leverera hela 200 hästkrafter (147,1 kw) med ram-air-effekt. Vidare finner vi en en helt ny ram och sving med färre och lättare komponenter, med en motorposition i ramen som är effektivare än tidigare. Det nya länksystemet utlovar bättre känsla och stabilitet ut ur svängarna.
S-KRTC (Sport Kawasaki TRaction Control) är en mycket sofistikerad Traction Control som kan ställas i tre (3) lägen och givetvis också även stängas av. Man reglerar systemet genom att trycka neråt på vänster sida av handtaget med tummen. Samma knapp som man justerar de tre olika effektlägena på genom att trycka uppåt.
Man kan välja på tre olika effektlägen och jag känner verkligen skillnad när man går från full effekt (F) 100% till Medium (M) variabel beroende på gaspådrag (datorn känner av hur du kör och anpassar sig) och Low (H) 60%.
Jag har valt att inte gå in för mycket på den teknisk information som kommer att förklaras mer i detalj längre ner i denna artikel. Jag utgår helt från min känsla och erfarenhet när jag beskriver vad jag tycker om den ny Ninjan…
Efter genomgången så var det dags för första körpasset. Äntligen och med stora förväntningar körde jag ut på Losailbanan. De första varven gick åt till att känna sig fram och hitta en körställning man kände sig bekväm med. I vilket fall kunde jag direkt känna att denna hojen hade potential som få andra hojar jag tidigare kört.
En av de första sakerna som jag lade märke till var den fina effektkurvan och den kändes inte alls nervös eller att effekten slog in direkt. Det är ju annars ganska vanligt att det kan bli så när man har en så pass extrem motorcykel att tampas med.
Jag kände inte hur fort det gick förrän jag tittade till på hastighetsmätaren. För övrigt finns en bra instrumentering som är tydlig att utläsa och bra med en upplyst display där man lätt håller reda på varvtalet som ligger överst, och i ett separat upplyst läge beroende på vilket varvtal du befinner dig på, och när du når maxvarv så blinkar hela displayen till (vid cirka 14 000 rpm).
Att man också kan ändra läge för visning av hastighet och vad för växel man har i är bra. På banan är det inte så intressant att veta hur fort man kör men däremot viktigare att hålla reda på växel. Du justerar lätt mellan de olika alternativen.
Körningen var väldigt avslappnad. Sittposition känns bekväm både i upprätt läge och i ”raceläge”. Ninjan känns också minde och mycket lättare att hantera än sin föregångare, speciellt runt tanken och det gör att man får bra kontroll. Samtidigt känns den inte för liten utan man kommer lätt under kåpglaset då det också är placerat ganska långt fram.
Efter några pass började jag bli varm i kläderna och kände mig väldigt hemma på Ninjan. Det är också då man kan upptäcka dess verkliga potential. Ju hårdare jag körde hojen desto bättre kändes faktiskt den.
Givetvis finns det vissa saker jag tycker kunde varit bättre, men det var något jag upptäckte först då jag kom ner på tider som var nära mitt max.
Tyvärr har Kawasaki inte lyckats få fram någon Quickshiftersom passar än. Det är något som stör när man kör som hårdast och en behaglig hjälp som man faktiskt skulle behöva. Man kan tycka att det inte skulle vara några problem att ha det i alla fall som ett tillval men när jag frågade teknikerna från Kawasaki kunde dom inte riktigt förklara varför man inte tagit fram det.
Jag hade gärna också sett att man hade kunnat ändra lätt mellan standard växling och raceväxling. (alltså istället för ettan ner och resten upp, ettan upp och resten ner) men det är ju en personlig bekvämlighet.
Det var också vid ett antal tillfällen ganska svårt att få i växlarna. Dock endast mellan 3-4 och 4-5. Detta kan ju bero på att den hoj jag blev tilldelad hade något problem? När vi justerade ner växelspaken blev det något bättre.
Efter justeringarna kunde jag känna en helt annan körglädje, vilket gjorde att jag kunde köra ganska fort. När jag hade hittat flytet och harmonin kunde jag köra utan att behöva tänka så mycket. Denna känsla är precis vad man vill uppnå, den så kallade optimala körningen. Jag körde i stort sett hela tiden med Traction Control på ettans läge. Jag kunde verkligen känna hur det hjälpte mig ut ur vissa svängar. Det gick inte upp på bakhjulet ut ur långsamma svängar där man går ut på ettan och lägger i tvåan utan framhjulet höll sig bra ner i marken.
Jag hade ett par tillbud med sladd men då tvingade jag nästa fram dom bara för att se hur hojen reagerade. Det gick bra och var kontrollerat. Istället började jag nu få lite chassiproblem…
Motorcykeln hade en tendens att sätta sig i utgången av vissa svängar och detta gjorde att den också blev instabil fram och "fladdrade" lite, och ett par gånger fick jag rejäla styrutslag. Jag tog upp det med Kawasaki´s egna testförare och en av personerna som varit med och testat fram denna version av Ninjan, Pere Riba. Pere som jag känner sedan många år och som själv kört i GP 500 VM samt Supersport-VM förstod direkt vad jag menade. Han höjde "ride height" allstå höjden bak och samtidigt justerade på kompression och på så sätt fick vi också mer vikt fram.
Nytt pass igen och för första gången nya däck för min del. Vi körde testet på Bridgestone Battlax BT-003 Pro typ 4 Fram och Bak. Bak kändes det bra, men fram hade jag inte fullt förtroende för däcket då jag inte riktigt kunde känna gränsen.
Redan efter två varv kände jag skillnad på de justeringar vi gjort och vips så körde jag 1,5 sekund fortare. Jag måste säga att trots de små justeringar vi gjorde och att känna så stor skillnad, det tyder på att både fjädring och chassi är otroligt bra i standardutförande.
Jag kunde nu pressa hojen ytterligare lite grann och körglädjen var total... Något jag upptäckte var också hur bra kopplingen fungerade. Det sitter ju en slirkoppling på plats och jag hade aldrig något problem med att det sladdade in i svängar. Jag kände faktiskt hur bra den slirade in i svängarna och hjälpte till så jag kunde växla ner så som jag ville.
Om jag ska ha något att klaga på så är det i så fall bromsarna. Dom kunde kännas lite "matta" efter något varv och jag fick krama ganska hårt i handtaget för att hejda motorcykeln in i tajtare svängar.
När jag testade att köra på läge två på Traction control så kände jag ingen märkbar skillnad mot läge ett. När jag la i läge tre så blev det däremot en stor skillnad, men på ett positivt sätt och så som vi hade fått det förklarat att det skulle kännas. Alltså när jag la på gas så bröt den tidigare i jämförelse mot läge ett. På så sätt får man en säkrare körning speciellt i vått underlag.
Dag 2 fick vi tilldelat oss en hoj utrustad med ABS-bromsar. Dock så körde vi ju på en bana med otroligt bra grepp och jag försökte att känna skillnad, men det var svårt då det inte riktigt släppte fram för mig. Vid något tillfälle då jag bromsade riktigt hårt fick jag en "fladdrande" känsla i bromsgreppet men det var vid extrem belastning. När jag bromsade fullt bak så "släppte" det men väldigt fint och jag fick inga kast.
Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att den nya Kawasaki Ninja ZX-10R har potentialen att vinna det mesta nästa år. Superstock, BSB, IDM, PRO-Superbike, ja till och med Superbike-VM om förarna håller måttet..?
Jag lyfter på hjälmen och säger grattis Kawasaki till en grymt lyckad motorcykel.•
Johan Stigefelt, född 17 mars 1976 i Anderstorp. Efter att ha hade blivit svensk mästare i 125-klassen två gånger, och Nordisk mästare i 250cc flyttade Stigefelt utomlands och inledde sin bana som internationell GP-förare. Under sin internationella karriär som GP-förare hann han med att tävla i Moto-GP, 250-klassen och Supersport-VM. År 2005 startade Johan "Stiggy" Stigefelt sitt egna VM-team i Supersport, som snabbt gjorde sig känt som ett väl fungerande team med många toppförare och härliga placeringar. 2009 startades ytterligare ett team, i det här fallet i Superbike VM, som dessvärre drabbades hårt av den ekonomiska krisen och tvingades läggas ner i slutet av säsongen (år 2009). Teamet blev samtidigt årets bästa SBK-team, och kom sexa med Leon Haslam. Nu driver Johan företaget SBK One tillsammans med sin bror Fredrik, och hjälper till som expertkommentator. |
KLICKA HÄR FÖR ATT LÄSA MER OM TEKNIKEN
Pris: Kawasaki ZX-10R 2011 - 169 900 kronor