Amerikanska Victory satsar stenhårt i customsegmentet. Johan Ahlberg från Fastbikes.se drog till Skottland för att provköra de nya modellerna ur 2011 års ”Cross Series”, med Cross Road och Cross Country. Här kan du läsa Sveriges första provkörning av nyheterna, som genomfördes på det skotska höglandet.

Jag sitter bekvämt i den breda och välskurna sadeln hos 2011 års modell av den halvkåpsförsedda Cross Country, från amerikanska Victory. Designen är inte lik mycket annat på marknaden, med sina skarpa linjer som skapats av designmästaren Arlen Ness. Fötterna vilar på de ställbara fotplattorna (kan placeras i tre olika lägen) och händerna greppar kring handtaget hos det bakåtstukade och tämligen breda, kromade styret.

Victory "Cross Series" 2011

Ur motorcykelns högtalare spelas lugn och harmonisk, klassisk, musik. Inte vad som står högst upp på den personliga önskelistan, men den radiomusik som erbjuds för stunden. Till vänster står en äldre man med vitt skägg, skotskrutig grön kilt och säckpipa, och till höger strömmar vattnet fram vid “Falls of Dochart” i centrala Killin. Jag lämnar jag det pittoreska samhället, som vittnar om spännande svunna tider, bakom mig, kurvar fram genom några härliga böjar för att sedan åter låta den starka V-motorn visa vad den går för.

Victory Cross Country 2011

2011 års Cross Series modeller från Victory består av Cross Roads, som i grund är en naken modell utan kåpa, som kommer med eller utan vindruta. Dessutom erbjuds Cross Country med sin halvkåpa (med integrerad stereoanläggning) där du kan välja mellan högt eller lågt kåpglas. I samtliga fall är en lättmanövrerad farthållare och automatisk blinkersåtergång standard.

Chassiet med sin överliggande aluminumram är densamma hos de olika Victorymodellerna...

Hjärtat hos de nya modellerna är den vridstarka 106-kubiktums (1731 kubikcentimeter), 50 graders luftkylda V-motorn, som är densamma som hos lyxtourern Vision. Motorn erbjuder 92 hästkrafter och 148 newtonmeter som bäst. Vidare har modellerna fått en ny sexstegad växellåda som med sina nya delar är betydligt tystare (Vision hävdar att den nya lådan är 66 procent tystare än tidigare) och smidigare än tidigare. En smart funktion är den nya neutralassistansen, som betyder att växellådan hoppar i neutralt läge då man växlar upp från ettan vid stillastående. En smart detalj som underlättar en hel del.

Den 50-gradiga V-motorn är på 1731 kubikcentimeter (106 kubiktum)

Bortsett från att Cross Country har en halvkåpa med stereo är Cross Roads och Cross Country praktiskt taget identiska. Både modellerna kommer med ett par låsbara sidoväskor. Hos Cross Roads är dessa av antingen hård lädermodell med en sammanlagd kapacitet på 66 liter, eller hårda 79-liters plastväskor som lackerats i matchande färg. Väskorna hos Cross Country är av färgmatchande hårdplast och lär rymma 79 liter bagage. Väskorna är dessutom lätta att ta bort, vilket kan vara intressant för dig som vill köra helnaket.

Victory Cross Country 2011

Konstruktionen av den överliggande aluminiumramen (monocouqemodell) gör att motorn kan placeras tämligen lågt, vilket i sin tur bidrar till en låg tyngdpunkt, något som man får glädje av under körningen. Och är det något som sticker ut så är det chassiet. Under provkörningen blir jag snart varse att dessa maskiner går att pressa riktigt ordentligt med även på välkurvade vägavsnitt. Markfrigången är förvånansvärt god, med tanke på motorns låga placering. Samtidigt gläds jag över det stadiga chassiet och komforten som fjädringskomponenterna bidrar till.

Victory Cross Country 2011

Efter Killin forsätter jag på väg A82 som ringlar upp till Green Welly Stop, som är ett populärt vattenhål för motorcyklister. Efter en snabb kopp kaffe byter jag till den kåplösa Cross Roads och sjunker ner i den breda och komfortabla, fåtöljliknande sadeln, med ordentligt stöd åt nedre ryggen. Passagerarsadeln är aningen högre och bredare.

Victory Cross Roads 2011 (med och utan vindruta samt plast/läderväskor)

Jag vrider på gasen och känner hur backdäcket frenetiskt letar grepp på den för stunden regnfuktiga asfalten. Spridarna från den elektroniska bränsleinsprutningen sprutar in bränsle i cylindrarna, så att motorn får kraft att snurra runt det remdrivna bakhjulet.

Victory Cross Roads 2011

Efter en stunds hårdgasande i riktning mot Fort Williams passerar jag det läckra bergsmassivet ”Grampian” och slår av tempot en aning för att njuta av vyerna över ”Rannoch Moor” och 1344 meter höga ”Ben Bevis” (Storbritanniens högsta berg). Här finns även ”Three Sister Mountains” som är källan till de spektakulära vattenfallen som går under namnet ”Meeting of the Three Waters”.

Victory Cross Roads 2011

Här får jag stor anledning att jobba intensivt med bromsar, gas, växellåda och den vajermanöverade kopplingen, som tillsammans lirar mycket bra. Växlingarna genomförs utan strul och kopplingen löper lätt och smidigt. Bromsarna med sina dubbla fyrkolvsok från Nissin bettar bra, uppbackade av ett tvåkolvsok bak. Pricken över i hade varit ABS-bromsar, som finns som tillval hos Vision.

Instrumentering hos Victory Cross Roads 2011

Reglagen känns bra medan instrumenteringen är tydlig och informativ. Här skiljer sig modellerna aningen åt, där Cross Roads har en mätarklocka med analog visning av hastighet och en digital panel som informerar om motorvarv, tid, körsträcka. Country stoltserar med fyra mätarklockor (bränslemängd, hastighet, motorvarvtal och batteriladdning) samt en digital panel som informerar om tid, körsträcka, snittförbrukning, utetemperatur och beräknad räckvidd på resterande bränslemängd).

Instrumentering hos Victory Cross Country 2011

Här uppe på höglandet får jag även smaka ordentligt på vinden mot bröstet, och slås av att jag sitter mer som en märla på den här modellen, trots att förargeometrin ska vara identisk med den hos Cross Country. Jag slår fast att det beror på att styret har vinklats aningen lägre och fotplattorna placerats ett hack högre, vilket ger en mer extrem körställning, som i mitt fall blir jobbig i längden, i synnerhet för händerna och ryggslutet.

Victory Cross Country 2011

Den upp-och-ner-vända framgaffeln med 43 millimeters innerben är utan justeringsmöjligheter medan stötdämparen bak erbjuder reglering av fjäderförspänningen med hjälp av luft, något som är särkskilt bra då det nalkas passagerare och bagage.

Victory Cross Country erbjuder en ljudlig stereoanläggning...

Förarergonomin är i stort sett densamma hos Cross Roads och Cross Country. Den enda skillnaden är sadeln där formen skiljer sig marginellt. Jag är cirka 183 centimeter lång, men trots att sadelhöjden är låga 667 millimeter känns körställningen i stort sett rätt för mig. Den första modellen jag kör är en Cross Roads utan vindruta. Fötterna vilar på tämligen rymliga fotplattor vars läge går att variera i tre steg.

Johan snurrar fram på det skotska höglandet med Victory Cross Roads...

Personligen föredrar jag i regel slimmade nakna modeller, men i det här fallet är det Cross Country, och den vitlackerade i synnerhet, som jag gillar allra mest.

Favoriten Victory Cross Country erbjuder det där lilla extra, utan att kännas stor och klumpig...

För ändamålet, att glida fram och njuta av motorcykelkörningen och det läckra landskapet, är den helt enkelt perfekt. På motorvägar och större landsvägar slår jag på farthållaren samtidigt som jag öser på med lite extra ljudvolym hos stereon när jag känner mig riktigt slö och bara vill transportera mig. Ipoden är laddad med min favoritmusik och spelaren, som är kompatibel med motorcykelns ljudanläggning, styrs med hjälp av knappar på styret.

I packväskorna ryms allt jag behöver för en veckas semestertur, och så även den 18-åriga whiskeyn jag precis köpt hos det lokala välrenomerade Whiskeydestilleriet ”Dewar's World of Whisky” i Perth.

Avslutningsvis måste jag påpeka att jag är imponerad över Victory som lyckats komma så pass långt på så kort tid. Totalintrycket, utan att ha ägt eller kört tusentals mil med någon av deras motorcyklar, är att kvaliteten upplevs vara god, med bra finish på det mesta, bortsett från att jag tycker att stängningen av locken till de hårda packväskorna känns lite rackliga. Men slutklämmen är ändå att dessa maskiner håller god klass och erbjuder en stil som sticker ut.•

{youtube}MGD6Ny09PeA{/youtube}