Snöklädda bergstoppar omger mig likt en mur av Toblerone. Den stora Guzzi-motorn på 1200-kubik pumpar ut gott om vridmoment. Jag har lämnat Cortina bakom mig och efter två bergspass är Stelvio-passet som har gett namn till cykeln bara några mil bort. Men den här gången blir det ingen resa "hem" för Guzzin.

Allt jag har fått se från sadeln på 2009 års Moto Guzzi Stelvio 1200 NTX idag har varit så vackert att det är omöjligt att beskriva i ord. Då jag passerar Marmodala, vilken är den högsta toppen här i Dolomiterna, kör jag på närmare 2000 meters höjd medan dess topp är ytterligare 1342 meter högre upp. Jag beundrar glaciärerna i ett friskt tempo samtidigt som jag kör genom oräkneliga hårnålskurvor.

Moto Guzzis Adventure-modell trivs som fisken i vattnet på bergsvägarna här i Dolomiterna. Med dess extra skydd för motor och kardan fungerar den även vid sidan av vägen, men du bör ha god koll på offroadkörning innan du tar med den 250 kilo tunga motorcykeln alltför långt ut i periferin. För den sanna äventyrsföraren kan det bli ett problem att NTX bara rymmer 18 liter bensin i tanken.

Den breda och bekväma sadeln kan justeras mellan 820 och 840 millimeters höjd. Vindskärmen är stor och kan även den justeras. Dessutom finns ett par extra vindavvisare på respektive sida om kåpglaset. Med sadeln i lägsta position och skärmen i den högsta är du väl skyddad från väder och vind. De robusta handskydden är standard på NTX. Det känns bra att Moto Guzzi valt ett fullgott skydd som inte bara fungerar som dekoration.

Redan i första bergspasset överraskar den stora italienaren med sin smidighet. Trots dess XL-storlek känns den som en mycket mindre och mer atletisk motorcykel. Det är ren glädje att lägga ner Stelvio i en hårnål och sedan dra på ut ur den i andra änden, redo för mer av samma sak.

Metzelers Tourancedäck ger bra grepp och har tillräckligt djupt mönster för att klara lätt gruskörning. Fram finner vi dimensionen 110/80-19 och 150-70-17 bak. Den fullt justerbara 50 millimeters framgaffeln erbjuder 170 millimeters fjädringsväg, medan den justerbara bakdämparen erbjuder 155 millimeters fjädringsväg.

Främre bromsen är med dubbla, radiellt monterade fyrkolvsok som bettar kring 320 millimeters bromsskivor. Bakbromsen är med tvåkolvsok och 282 millimeters skiva. Bromsarna är av låsningsfri (ABS) modell.

ABS-funktionen fungerade utmärkt på vägen och även perfekt vid reg. Man kan även koppla bort den om man vill. Vid gruskörning behövs den möjligheten för att man ska kunna "styra" med bakbromsen. Men varför finns det inte en knapp som direkt visar om ABS-systemet är på eller av?

I alla nuvarande ABS-system krävs det att man håller inne någon knapp i evigheter för besked och ibland behöver man dessutom testa själv genom att sladda med bakhjulet för att vara riktigt säker.
Jag finner det också irriterande med säkerhetsfunktionen som gör att ABS:en går på automatiskt varje gång man slår på tändningen. Hur svårt kan det vara att skapa en standard på-/avknapp och en lampa som indikerar? Sätt omkopplaren på instrumentpanelen, så det är aldrig någon risk att man kopplar om oavsiktligt medan man kör.

Jag körde bara lite på grusväg och gräs när jag var i Dolomiterna. Det var tillräckligt för att bekräfta det vi redan visste: Man måste veta vad man håller på med när man kör offroad. Även en ren enduromaskin klättrar inte som en spindel. Det krävs kompetens och lämpliga insatser från föraren. Och en lätt hoj är alltid bättre. Du måste vara i god form för att köra offroad under längre stunder, även om "vägen" är inte särskilt komplicerad eller tekniskt svår.

Så bara för att Stelvio NTX ser ut som den gör betyder det inte att den kan göra vad du vill om du inte själv vet hur du ska göra. Offroadkörning med en så pass stor cykel som NTX kräver sin man, men i rätt händer kommer den att köra väl så länge terrängen är tillräckligt öppen och du kan få upp lite hastighet.

Min slutsats är att Stelvio NTX tar dig dit du vill om du kan köra. Lägg till grovmönstrade däck och den kommer att klättra och bromsa bättre och glida lite mindre på framförallt gräs.

För att passa mer avslappnad långkörning med passagerare och bagage har Stelvio NTX andra generationens Quattrovalvole-motor med nya kamaxlar och förbättrat mellanregister. Tillsammans med en större luftbox, uppges den vara med fem newtonmeter vridmoment mer vid 5800 rpm än tidigare. Maximal effekt anges vara 105 hästar vid 7250 varvtal.

Det extra vridmomentet och den förbättrade bränsleinsprutning är lätt att märka. NTX accelererar jämnt, i synnerhet från 2000 varv och upp till en bit över 7000 varv. Med tanke på att höjden på Dolomiterna stjäl 10-20% i effekt behövs extra kraft och den relativt nya Quattrovalvole-motorn fungerar perfekt här.

Kardanaxeln arbetar utan att märkas, och transmission samt kopplingen är en fröjd att använda. När vägarna tillät körning på sjätte växeln var även det en behaglig upplevelse. Då hade jag även tid att titta lite mer på instrumentpanelen, där du får behovet av information tillfredsställt, inklusive genomsnittlig bensinåtgång och maxhastighet. Om du har värmehandtag kan du läsa av dess värmenivå på instrumentpanelen.

Om du till slut undrar hur Stelvio NTX låter, kan vi berätta att en luftkyld V90 producerar vacker musik, om än något begränsat via den stora ljuddämparen på cykelns vänstra sida.

+ Härlig motor med ännu vrid än tidigare. Komfortabel för touring med eller utan passagerare. Välutrustad och mycket valuta för pengarna.

- Ettans växel hade gärna fått vara aningen lägre. Bensintanken hade gärna fått rymma fler liter bränsle.