Bimota Tesi 3D är vacker som ett rullande konstverk, men hur är den att köra? Bimota Tesi görs i tre versioner. Tesi 1D, Tesi 2D, och dagens utgåva Tesi 3D. Namnet ger en dubbel mening, för det här är en motorcykel som du måste se i verklighetens tre dimensioner för att uppfatta vilket fantastiskt stycke ingenjörskonst det är.

Pierluigi Marconi är mannen som kom med idén att använda en svingarm både fram och bak på en motorcykel. Bimota Tesi är resultatet. Marconi har sedan dess lämnat Bimota till förmån för en ännu mer krävande position som chef för Benelli. Bimotas utveckling fortsätter, och idag är Tesi 3D det ultimata inom navstyrning för tekniska och mekaniskt intresserade.

Jag körde Tesi 3D första gången på Misano 2008 och fick nu möjlighet att göra det igen, denna gång på vanlig väg i området runt Rimini och San Marino.

Den grundläggande skillnaden i känsla med navstyrningen på Tesi är att systemet skiljer fjädring, bromsar och styrning åt. För föraren innebär det att hjärnan måste ställas om helt. Det känns först väldigt konstigt att köra Tesi 3D. Styret kändes träigt och stumt till att börja med, men det stämmer inte helt med verkligheten när du blir bekant med systemet.

Styrningen fungerar genom att styrstagen arbetar med Extreme Tech-anpassade monodämpare (Japp - mono dämpare!). När styret vrids för att svänga till vänster eller höger, känns det som det är hydraulisk styrning, eller att en hård styrdämpning är monterat.

Vid inbromsning känns det ungefär likadant som en BMW med Telelever front. Förutom dessa egenheter känns Tesi 3D som vilken annan motorcykel som helst.

När jag körde den på Misano tidigare fick jag intrycket att ju snabbare det gick in i kurvorna desto bättre var den att köra. Känslan i fronten får inte misstolkas som "ingen känsla alls." Det handlar om att man vänjer sig, och det går bättre och bättre för varje runda. Eftersom det inte finns någon konventionell framgaffel, niger inte fronten vid inbromsning.

Den vackra styrkronan ser ut som den hör hemma på en 125-kubikare, men det behövs inget mer kraftfullt. Allt den behöver göra är att hålla för vikten av föraren och erbjuda plats för att montera kontrollknapparna. Lösningen ger ett magnifik helt öppet utrymme mellan den lilla kåpan och framhjulet.

Faktum är att något av det mest obekanta med upplevelsen, framför allt på vägen, är att det är helt andra ljud som kommer från fronten än de jag är van vid. Det ger en mer mekanisk känsla än den mjuka känslan av en nigande framgaffel. Bimotas erfarenhet är att föraren behöver tid att anpassa sig, men när det är gjort föredrar de flesta Tesi 3D före till exempel en mer konventionell DB5.

Ett av huvudskälen till detta är att du upplever den otroliga respons som inte är möjligt med en konventionell front. Feedbacken ges via en vacker fackverksram liknande svingarmen där bak, och det är ett framsteg, gott folk! Inbromsning över gupp är inga problem eftersom fjädringen tar hand om detta separat medan det finns gott om fjädring kvar för inbromsning också. Fjädringsvägen tar slut tidigare med en konventionell gaffel än med den här navstyrningen.

Svingarmarna i båda ändarna hålls samman av den berömda Omega-ramen bestående av två stycken maskintillverkade aluminiumenheter. Hjärtat i alla Bimotas levereras idag av Ducati. I Tesi 3D används en luftkyld DS1100-Twin på 95 hästar. Det är också allt Bimota behöver av extern hjälp i dag. All elektronik är Bimotas, och i allmänhet är det en förbättring av Ducatimotorn.

Det finns ingen seriös tanke på att kapa kostnaderna när en Tesi 3D tillverkas för hand, så det används konsekvent bästa tillgängliga delar och material. Anledningen till att exempelvis tanken på 16 liter görs i plast i stället för kolfiber beror endast på problem med att få använda motsvarande kolfibertankar i USA. Tanken finns naturligtvis tillgänglig i kolfiber som tillbehör.

Bakramen som håller solosadeln är en av många detaljer i kolfiber. Totalt ger alltsammans en torrvikt av superlätta 168 kilogram.

Trots att det självklart blev riktigt dåligt väder strax före provkörningen fick jag tillräckligt med mil i sadeln för att kunna säga att jag har "testat" skönheten från Rimini. Bakdelen är ganska mycket som i andra Bimota:er och Continental Attack däcken griper tag där de kan. DS1100-motorn är som vanligt lysande och utan fel - bara användbart vridmoment och effekt i stort sett hela tiden.

Ergonomin är inte så illa som det ser ut på bilderna. Det är okej med plats för mig, men så särskilt mycket större bör du inte vara. Åtminstone inte om du planerar att använda Tesi 3D. Annars kan du ju bara äga en, för det är inte många andra motorcyklar som kan mäta sig med Tesi 3D i avseendet modern teknisk skulptur. Alla tekniska museer i världen borde köpa en!

Vill du ha en egen, byggs den nu endast på beställning. Behöver du tid att spara pengar är det planerat en Tesi 4D inom två-tre år.

Jag hävdar bestämt att Bimota Tesi 3D är ingenjörskonst av högsta klass. Navstyrda motorcyklar har visat sig vara mycket svårsålda så jag hoppas att alla är tacksamma för att Bimota och Vyrus fortsätter att erbjuda dessa fantastiska maskiner. Om du har råd med en handgjord motorcykel som är nästintill underhållsfri, borde Tesi 3D vara högt upp på din drömlista av förvärv. För alla andra, inklusive mig själv, fortsätter Tesi 3D att vara en drömhoj att dregla över och att läsa om, men troligtvis ingenting man någonsin får möjlighet att äga. •

+Ingenjörskonst av högsta klass. Chassit har i stort sett ingenting övrigt att önska.

- Det tar tid att vänja sig vid navstyrningen. Skulle gärna se en modern superbikemotor i ett liknande chassi.