Uppstickaren
Daytona 675 slog världen med häpnad och spöade konkurrenterna hårt. Nu kommer den nakna brorsan som hotar att upprepa bedriften…
Jaha, en Speed Triple med fly screen från Triumphs tillbehörskatalog, tänker jag och låter blicken instinktivt vandra vidare… men nej. Stopp ett tag. Det är något som inte stämmer! Den limegröna lacken är visserligen identisk med den på Speed Triple, men proportionerna, linjespelet och detaljerna är inte de samma. Är det ett måndagsexemplar som krympt i tvätten? Nej, det här är nya Street Triple. Intill förväxling lik sin storebror, även när det kommer till namnet.
Street Triple är en trecylindrig hoj som ersätter ettriga, fyrcylindriga Speed Four. Den tekniska plattformen med 675-kubikaren i centrum har dock hämtats från sporthojen Daytona 675 som bokstavligen sopat banan med konkurrenterna i 600-klassen.
Daytona 675 dök upp till säsongen 2006 och sedan dess har datamanipulerade bilder på potentiella nakenmodeller frekventerat alla former av motorcykelmedia. Så äntligen, i slutet av juni 2007 premiärvisades nya Street Triple inför 5 000 entusiastiska Traja-fans vid ”Triumph Tridays” i österrikiska Neukirch och vips var nyheten spridd över hela världen.
Korsbefruktning! Triumph väljer att beskriva hojen som en korsning av Daytona 675 och den nakna 1050-kubikaren Speed Triple och det är inte helt fel.
– Street Triple är en av våra viktigaste modeller någonsin, den öppnar ett helt nytt segment för oss och blir en ingångsmodell till vårt sportprogram, säger Triumph-chefen Tue Mantoni.
Den raka, trecylindriga 675-kubikaren lämnar i det här skicket 108 hästkrafter, den inkapslade brorsan ståtar med 123 hästar. I vanlig ordning har toppeffekten sänkts när motorn vandrat från den donerande sporthojen till den mottagande streetcykeln. Allt till förmån för mer kraft längre ner i registret. I det här fallet med betoning på ”lite” längre ner, eftersom motorn fortfarande varvar sjukt mycket. Max effekt levereras vid 11 700 varv, att jämföras med 12 500.
Förutom motorn kommer även ramen, svingen och fälgarna direkt från Daytona 675.
Street Triple kan förresten fås med en mängd tillbehör som utvecklats parallellt med motorcykeln. Fly screen, belly pan och kuts i hojens färg är bara några exempel. Jag skulle definitivt rekommendera ”Low Boy” – 3-1 avgassystem från Arrow, som gör underverk för looken. Röret, som inte är godkänt för gatbruk, är av rostfritt stål men kolfiberdetaljer piffar upp. Ökade prestanda genom hela registret utlovas. Dessutom ska avgassystemet sänka vikten med hela 8 kilo.
Rapp som få. Väl i sadeln slås jag av att Street Triple är rymligare än förväntat. Jag sitter djupt och lågt i hojen, men likväl på 800 millimeters höjd över marken, med armarna sträckta fram till det höga styret. Det kraftiga framåthänget på clipon-hojen Speed Four är ett minne blott.
Precis som på Speed Triple är sadelns stoppning för mjuk, alternativt för tunn, eller mest troligt – både och. Ramrören känns nämligen igenom sadelns framkant och skär in i mina fina innanlår.
Motorn ryter igång uppstudsigt, närmast explosivt och påvisar genast sin potential. Det vassa, mäktiga råmet med mycket insugsljud känns igen från storebror, men här har det om möjligt ännu mer karaktär. Lätet är smått sprucket och påminner om en brådmogen ung man som är i stånd att lämna målbrottet. Om hojen skulle kunna snacka skulle den säga så här… eller nej, eftersom jag kan prata med moppar genom handpåläggning ska jag översätta direkt. ”Här är jag, jag är bra, jag är kul och jag tänker ha roligt – jävligt roligt”.
Motorn är rapp och varvvillig. Det går på bakhjulet på ettan och den påpasslige kan lätt plugga i tvåan och fortsätta köra enhjuling. Faktum är att hojen även kan kopplas upp på bakhjulet lekande lätt. Under min korta provkörning över två dygn provade jag detta i farter upp till 100, då var Street Triplen ytterst villig och med på noterna så fort jag ens tänkte tanken.
Mer pulver än beräknat… Med tanke på motorns begränsade slagvolym levererar den häpnadsväckande prestanda. Det finns betydligt större cyklar som inte kommer i närheten av den här responsen vid gaspådrag. Hade jag inte vetat att jag körde 675 hade jag nästan kunnat tro att jag körde 1050-motorn och Speed Triple. Att den här motorn ”bara” lämnar 108 hästar och 69 newton känns obegripligt, men givetvis är den relativt låga utväxlingen en bidragande orsak till denna häpnadsväckande pigghet.
Enligt förrädaren Johan Blixt som lämnar Triumph-importören till förmån för Renault och därmed blir en barbapappa på heltid, har 675-motorn visat sig lämna mer kraft än förväntat.
– När man bygger motorer vet man mer eller mindre på förhand vad olika beståndsdelar och specifikationer kommer att resultera i, men i det här fallet blev Triumphs ingenjörer positivt överraskade. Motorn lämnade mer kraft än den egentligen borde, det enda jag personligen är rädd för är att den ska stjäla försäljning från Speed Triple.
Lätt och smal! Marknadens spädaste streetfighter levererar klockren körglädje som placerar den kompetente storebrodern i skamvrån. Street Triple känns som en kombination av fighter och motard. Den fogar sig lätt och låter sig behandlas närmast respektlöst utan att käfta emot. Det blir möjligt att bryta ner cykeln och slå på fullt betydligt tidigare i kurvornas utgång än brukligt. Eventuella kursändringar sker av bara farten, men trots det finns inga tendenser till instabilitet.
Är det bara guld och gröna skogar då? Nej, sprutet är lite ryckigt precis som på storebror, men här finns inte lika mycket kraft och motorbroms, så det blir inte lika tydligt. Ett annat aber är att gassvaret från lägre varv inte är riktigt så distinkt som jag önskar mig. Det undermåliga styrutslaget känns även det känns igen från Speed Triple. En hoj med den här körställningen förväntar man sig att kunna vända på en femöring med, men icke… Här måste det istället trixas rejält för att komma runt på en normalbred landsväg.
Växellägesindikator standard! Växellådan fungerar bra, men det långa slaget i reglaget gör att växlingarna till en början blir lite yxiga och onödigt långsamma, men jag lär mig. Instrumenteringen har förresten växellägesindikator, det återfinns oftast på touringhojar, men det är till stor hjälp även här. Nu slipper jag känna mig för om jag har sexan i.
Bromsarna fungerar också fint och överhuvudtaget är Street Triple en mycket lyckad hoj. Nu väntar jag bara på att få utvärdera den på djupet under längre tid, kanske rentav i test mot… ja låt säga en Kawasaki Z750. Eller kanske Speed Triple som kostar exakt 30 000 kronor mer och bär på 22 kilo extra. Vad säger ni om det?
+ Smidig som få. Superkul att köra. Känns fullvuxen. Prisvärd. Växellägesindikator.
- Insprutning. Styrutslag.
Fakta Triumph Street Triple -08
675cc, 3-cyl (vätskekyld, insprutning, 12 ventiler)
Max effekt 108 hk @11700rpm
Max vrid: 69Nm @ 9100rpm
167 kg torrvikt
6-växlad tätstegad låda
Kayaba-fjädring fram och bak
800 mm sitthöjd
17.4 liter tankvolym
24.3º rake och 95.3 mm försprång
Instrument med bland annat LCD-hastighetsmätare och färddator, varvtidstagning, växellägesindikator.
Analog varvräknare.
Jet Black, Fusion White och Roulette Green
Triumph-märkesförsäkring, helår, helförsäkring; 6 545 - 14 014:-
Försäkringspremie, helår helförsäkring hos Bilsport & MC Specialförsäkring;
30+, Zon 1 = 14 299:-, Zon 3 = 6 908:-
50+, Zon 1 = 10503:-, Zon 3 = 5 050:-
Pris 79 990 kronor
Importör www.triumph.co.uk
Community www.triumph675.net
|
