Johan Ahlberg från Fastbikes.se har provkört 2017 års KTM EXC-modeller under perfekta testförhållanden vid spanska Les Comes. Och precis som KTM har utlovat erbjuder modellerna en helhet som gör dessa motorcyklar så lättkörda som enduromaskiner ska vara.
KTM:s EXC-modeller av 2017 års modell har fått en hel del nytt, minst sagt. Faktum är att samtliga roterande delar hos motorerna är nyutvecklade. Inte en enda del sägs heller komma från företagets motocrossmaskiner, utan är framställda och utvecklade unikt för EXC-modellerna. Resultatet är lägre vikt. Dessutom har motorernas storlek minskat när det gäller dess yttre dimensioner. Vidare har de fått mer kraft över ett bredare register än tidigare.
Men det är inte bara motorerna som fått sig en översyn. Ingenjörerna har vänt och vridit på samtliga delar i jakten på ökad prestanda. Hos fjädringen finner vi numer Xplor 48mm Upp-och-ner-vänd framgaffel från WP med 300 mm fjädringsväg, och fjädrar hos båda benen. 30 klicks justering av kompressionsdämpning i ovankant hos vänster gaffelben och returdämpning hos höger gaffelben (i båda fallen utan behov av verktyg). Som tillval finns även fjäderjustering som även tillåter tre olika fjäderförspänningsinställningar snabbt och enkelt utan verktyg. Ny PDS-dämpare där dämparen är bultad direkt i ovankant hos svingarmen, utan separat länkage. Mindre kolv och större reservoar är några av nyheterna. Kolven har minskat från 50 till 46 mm. Samtidigt har dess vikt minskat med 600 gram.
Vidare finner vi ny sadel, med ny form. Ny design av luftburken där det nu är ännu lättare att byta luftfilter (liksom tidigare utan verktyg). Ny design på plastdetaljerna. Bland annat har KTM lagt ner mycket arbete på att få till ergonomiskt riktig form och där skärmarna har utformats för att samla på sig så lite lera och smuts som möjligt. Rejält handgrepp som ska underlätta att lyfta bakänden på maskinen. Ny lyktkåpa, som är enkel att ta bort utan verktyg. Ny grafisk design. Nytt batteri, 495 grams Litium-ion. 6mm högre fotpinnar som designats för minimal ansamling av lera. Ny bakram, uppges sänka vikten med 900 gram, och ny svingarm med ny position för PDS-dämparen. Tack vare att en växelsensor sitter på plats hos fyrtaktsmodellerna kan respektive växel ha en egen mappning, för optimal kraft och motorkaraktär beroende på aktuell växel.
Rakt igenom så är alla KTM:s EXC-modeller lättkörda och smidiga att hantera. Det är en av de första sakerna som slår mig under provkörningen. Grundinställningen när det gäller fjädringen är en perfekt mix av att vara mjuk och följsam, vilket bland annat spar på dig som förare, och att samtidigt erbjuda gott om fjädringsväg och bra motståndskraft mot att bottna då det går som värst. En annan detalj som jag tycker är viktig och säkert många andra med mig, är att en enduromaskin ska vara förlåtande då jag begår förarmisstag. Den ska vara stadig genom det där jobbiga stenröset, samtidigt som den ska vara kvick runt hårnålsböjarna. Den ska svara blixtsnabbt på gasen, men utan att trötta ut mig som förare allt för mycket. Dessutom vill jag kunna flytta runt och ändra förarposition enkelt och smidigt utan minsta tendens till att stövlar eller byxor fastnar någonstans. Det här är dessa maskiner suveräna på.
Att erbjuda det där helhetspaketet, och att finna denna perfekta mix är betydligt svårare än vad man kan tro. Självklart kommer det alltid finnas personer som har särskilda krav och en särskild körstil som går utanför hur den stora massan använder och kör med sina enduromaskiner, men det är en helt annan femma. Vi som älskar att köra enduro men som kanske inte kör på högsta SM- eller VM-nivå vill framförallt ha en maskin som ska se rätt ut, leva upp till VM-standard, men som ändå är lättkörd och smidig även för en nybörjare eller ”glad motionär”. Det har KTM lyckats skapa.
Tvåtaktsmaskinerna, som många trodde skulle var borta från marknaden för många år sedan, lever vidare. I alla fall till viss del. KTM har valt att skippa 125 och 200EXC, och den enkla förklaringen är helt enkelt att de nya Euro4-avgaskraven är för tuffa. Istället har KTM fokuserat på att erbjuda 125 och 150 XC-W som du själv kan välja att köra som de är på sluten bana, eller enduroregistrera om du vill. Vidare finns 250 och 300EXC, två maskiner som i mångt om mycket erbjuder lekande lätt körning, med alla fördelarna hos en tvåtaktare, bland annat smidig motorservice och låg vikt, men där KTM samtidigt lyckats få till en slags fyrtakts motorkaraktär som erbjuder gott om vrid och kraft över ett brett register. Sällan har tvåtakts enduromotorcyklar varit så lättkörda som nu.
Om jag ska välja en tvåtaktare så är 300EXC tveklöst min favoritmaskin. Lättkörd och smidig som en 125-kubikare, men stark och rapp som en vass fyrtaktare. Det här är maskinen då det är körning i riktigt bökig terräng som hägrar. Men 250EXC ligger inte långt efter.
Bland fyrtaktarna så kan jag inte annat än imponeras över hur väl KTM har lyckats få till 500EXC-F. Med 62 hästkrafter så var jag övertygad om att jag skulle trötta ut mig på nolltid. Men tvärtom så är det här en förlåtande enduromaskin. Den går som tåget. Stadig och snabb. Effekten finns där, det råder det ingen tvekan om, men den levereras på ett mycket sofistikerat vis utan någon överraskande topp som vare sig skrämmer eller tröttar ut mig. Med den styrmonterade omkopplaren, som finns som tillval, kan du välja standard eller en mappning som ger en häftigare motorkaraktär. Dessutom finns antispinn (med individuellt anpassad inställning beroende på vilket effektläge du väljer). Det är ett digitalt system utan externa givare. Om styrdatorn känner av att motorvarvtalet plötsligt sticker iväg ”omotiverat” mycket så stryps effekten en aning, utan att du sannolikt kommer att märka det nämnvärt. Systemet förhindrar däremot inte dig från att rappa till på gasen för att lätta lite på framhjulet, hoppa över ett dike, eller andra snabba manövrar. Och antispinnfunktionen är så pass väl avstämd att den faktiskt knappt märks överhuvudtaget. Det händer då och då att det på grund av detta blir någon avgasknall eller något extra ”åskliknade muller”, men i övrigt är den största skillnaden att du kommer att märka att du kan köra energisnålare tack vare detta system. Du kan snabbt och enkelt att skifta mellan de olika lägena under färd. Den styrmonterade omkopplaren, där antispinn-funktionen ingår, finns som tillval till samtliga 2017 års EXC-F-maskiner. Och frågar du mig är det en självklarhet att förse enduromaskinen med denna omkopplare.
450EXC-F är den modell som jag anser är den bästa enduromaskinen för den breda massan. Medan 500EXC-F kanske är en maskin som passar bättre för dig som även vill ta en söndagstur, sladdandes på grusvägar, så är 450EXC-F den perfekt maskinen för dig som vill satsa lite mer seriöst på enduro, oavsett om det handlar om att köra på elitnivå eller att gasa och ha ”söndagsskoj” med polarna. 450EXC-F är en fantastisk maskin som inte tröttar ut dig i förtid. Den är oerhört förlåtande. Samtidigt som den är stark och stadig så är den också lättkörd då det är som bökigast.
250EXC-F är egentligen kanske inte egentligen mitt förstahandsval då det kommer till motionsenduro, men en mer lättkörd och smidigare fyrtaktsenduro får du leta efter. Motorn har blivit ännu bättre, med mer kraft över ett bredare register, vilket gör den ännu mer lättkörd än tidigare. Visst kräver den lite mer varvande än sina större fyrtaktssyskon, men inte så att det blir jobbigt. Men den vill gärna att man varvar lite mer än då man exempelvis kör 450EXC-F. Och just nu känns det helt rätt att det är med en sådan jag ska ställa mig på startlinjen i årets Novemberkåsan. Under provkörningen var det inte heller oväntat som jag tog en extravända med just 250EXC-F. Det fanns till och med ett och annat lerhål på banan...
350EXC-F är även det en modell som enligt mig blivit betydligt bättre som enduromaskin än tidigare. Nu är den mer ”städad” i motorkaraktären, som ger en mer enduro- än motocross-anpassad körning än tidigare. Med det sagt menar jag inte att den blivit klenare. Precis som 250EXC-F är upplevelsen att den är lite ”lugnare” än tidigare vilket bland annat ger en jämnare körning och framförallt spar på förarens dyrbara energi. Och precis som jag var inne på tidigare än den suveränt förlåtande, vilket är fantastiskt bra när man begår förarmisstag och exempelvis måste korrigera kursen eller liknande.
Förarergonomin är mycket bra hos samtliga modeller, tvåtaktare som fyrtaktare, och passar perfekt för mina 183 centimeter. Det intressanta här är att de även verkar passa bra för kortare personer, som exempelvis några av mina italienska kollegor som är på plats (som är omkring 20 centimeter kortare än mig). Framförallt är det mycket enkelt att flytta omkring, och det utan att stövlar eller byxor hakar fast i något hos motorcykeln. Allt är mycket väl genomtänkt och väldesignat. Sadeln är hård och smal, men med en extra stoppning precis mitt på som ger lite mer komfort om man sitter ner under exempelvis en transportsträcka. Dessutom känns det självklart och bra att krama åt lite kring med knäna kring sadel eller tank, utan att någon kant eller detalj skaver.
Faktum är att det kan tyckas vara märkligt att jag inte har något att klaga på. Men efter att ha kört enduro i mer eller mindre omfattning under mer än 25 års tid, så har maskinerna av i dag blivit så pass bra att det endast är små detaljer som att jag kanske föredrar en viss inställning, att ha handtagsgreppen lite mer nedåtvinklade än vad någon annan kanske vill, eller att sadeln är för smal och hård för någon medan jag vill ha en sadel som framförallt ger ett bra stöd. Inte något att sitta på i första hand. Jag vill ha en mjuk och följsam fjädring (som sväljer det mesta utan att bottna), medan någon annan minsann vill att det vara ”rejsigt” hårt och stötigt. Och är det något som KTM har visat sig vara mycket duktiga på så är det att lyssna på ris och ros från såväl journalister som sina konsumenter.
En mer omfattande utvärdering av modellerna kommer att publiceras här på Fastbikes.se.
