Erik, som hade planerat sin resa innan krisen började, sade att landet var "en mardröm". Så här kommenterar han den händelserika strapatsen:

"I Egypten tillbringade vi fem dagar på en polisblockad i Assuan och vi passerade 38 militära kontroller mellan Assuan och Marsa Matrouh, nära Libyen. Trafiken i Kairo var ett helvete - vi var nära att bli inblandade i 10-talet olika olyckor, och läget var mycket spänt. En natt slog vi läger nära en motorväg, och polisen ville att vi skulle lämna området eftersom omkring 800 fångar hade rymt tre dagar tidigare från det lokala fängelset. Men vi var för trötta för att flytta på oss, så vi stannade. Och vi sov väl - tills morgonbönen utropades via högtalare vid femtiden.”

Eric och hans BMW R 1200 GS lämnade den sydafrikanska Kapstaden den 8 december förra året tillsammans med sex andra förare. Tanken var att undersöka ett antal länder med motorcykel och samla fotografier för ett konstprojekt som heter African Smiles, allt om leendets förmåga att bryta ner kulturella hinder.

Av de sju förare som lämnade Kapstaden tillsammans var det endast tre som nådde ”mållinjen” i Paris tidigare i år.

-Resan var mycket svårare för förarna än för motorcyklarna, säger Eric. En bröt benet i Kenya, en annan gav upp efter att han hade missförstått hur resan skulle bli, och två andra gav upp i Addis Abba eftersom de var rädda för Sudan. De två återstående som avslutade resan tillsammans med mig älskar verkligen sina GS-motorcyklar och klandrade aldrig dem, även när de körde omkull, kommenterar Eric.

Precis som hans följeslagare har Eric idel lovord för sin BMW R1200GS.

-Den person som kommer få mig att byta bort min motorcykel har inte fötts än – den här cykeln är min häst, min livskamrat. Jag använde först dessa cyklar år 1990 och under de senaste tre åren har jag kört den här motorcykeln i rallyn och nu över hela Afrika. I Egypten gav framlyktan upp och i den hårdaste delen av Kenya, vid körning i tuff terräng, hade jag problem med stötdämparen. Dessa var de enda tekniska problem som jag hade - jag tog med mig reservdelar för ett värde av 6000 Euro till synes helt i onödan - nästa gång jag kommer att ersätta dem med några bra franska viner, berättar Eric.

Eric förklarade att hans leende-projekt fungerade som han hoppades att det skulle, och hjälpte honom knyta kontakter med människor.

"Folk gillade verkligen idén, som agerade som ett pass för oss, eftersom många människor ville posera tillsammans med oss, särskilt barn. Leendet är den största tillgången i Afrika - det gör landet rikt under alla förhållanden. Vi uppnådde vad vi hade hoppats på med hjälp av leenden tills vi nådde slutet av Sudan. I Egypten var det svårt. Människorna där är rädda för kameror just nu och militärerna vill inte le, förklarar Eric.

Expeditionen passerade genom 11 länder och bjöd på så många höjdpunkter att det är svårt för Eric att plocka ut sina favoriter: "Kenya var fantastiskt - det var den svåraste delen men det var samtidigt ett riktigt äventyr. Landet var en sann prövning för motorcyklarna, men de förde oss igenom en av de mest underbara delarna av Afrika - Lake Turcana. En annan höjdare var att slå läger ensam i dynerna nära Meroe-pyramiderna i Sudan. Det är något jag aldrig kommer glömma. Innan jag begav mig iväg trodde jag att Sudan skulle vara den svåraste delen av resan men jag tror att det finns mycket desinformation. Det var det vackraste landet av samtliga och den sudanesiska befolkningen är härliga människor. "

Eric stötte också på andra upptäcktsresande på sin resa.

-En av våra roligaste möten var med två norska killar som kör ett par 1938 års Nimbus sidovagnsmotorcyklar runt om i världen. Vi tog dem under våra vingar för att hjälpa dem eftersom deras cyklar var trötta, men vi hade väldigt kul tillsammans, berättar Carl.•