Inte sedan min FN-tjänstgöring 1995-96 har jag besökt Kroatien. Då var det ett trasigt land mot slutet av det grymma kriget. Nu är Kroatien ett alltmer turistbesökt land med bland annat sin vackra södra kust mot Adriatiska havet. Det finns speciella känslor kopplade till ett land som man tjänstgjort i och det kan vara svårt att förklara för utomstående. Därför var det med en särskild inre upprymdhet som jag fick möjlighet att återvända efter alla dessa år och utforska landet på motorcykel.

Tillsammans med 15 andra motorcyklister från olika europeiska länder samt guider väntade en dryg 240 mils resa med späckat schema. Med bästa tänkbara väder, 25-32 grader under 7 dagar, om man gillar värme, så avverkade vi det mesta som södra Kroatien har att erbjuda. Det skulle bli en resa som också till stor del handlade om mitt bagage, eller rättare sagt, frånvaron av det.

Men först tog jag vägen förbi Italien och Milano där jag hämtade ut min parhäst inför resan, en vit BMW F800GS utrustad med BMW:s aluminiumväskor på 44 respektive 38 liter. Dock inträffade något jag inte räknat med redan på Linates flygplats. Mitt incheckade bagage kom aldrig fram. Visst, jag hade flugit hit via Amsterdam och den röriga flygplatsen Schiphol så jag förstod genast att detta skulle orsaka problem. Jag skulle ju direkt ner till Ancona på BMW:n och åka båt till Split. Skulle mitt bagage hinna ifatt mig? Hur som helst, jag fyllde i alla dokument som krävdes och bad personalen ringa till BMW och fråga om jag kunde låna utrustning.

Jag ogillar starkt att åka utan skyddsutrustning så jag kände att jag måste fixa något. Samtidigt kändes det surt att behöva vänta på bagaget och därmed missa början av resan. Med ett något så där positivt besked så tog jag en taxi till BMW och en icke engelskspråkig men mycket serciceminded kille tog emot mig i entrén. Han skickade in en kollega i deras omklädningsrum som efter en stund kom ut med en tunn, sliten BMW jacka och ett par skitiga BMW handskar. När han sedan plockade fram en kantstött, riktigt ful hjälm med klart visir så tackade jag mig själv för att jag i alla fall tagit min egen hjälm som handbagage. Någon måtta får det vara, man måste ju tänka på imagen.

Jag satte på mig jackan, packade ner mitt lilla bagage och styrde färden på Autostradan med fladdrande jeans och gympaskor som en alldeles normal italienare mot färjeläget i Ancona. Väl på båten glömdes bagageproblemet bort och jag somnade omgående med hjälp av de vaggande adriatiska vågorna.

Brac

I Split morgonen därpå när jag körde i land så letade jag mig fram till det närliggande hotellet Park där övriga hade spenderat natten. På parkeringen utanför hotellet höll några på att packa sina hojar. Jag hälsade runt och vi åkte i samlad trupp efter frukosten ner till färjeläget igen. Där tog vi färjan över till ön Brac, landskapet Dalmatiens största ö och den tredje största i Adriatiska havet.

På Brac bor det cirka 13500 innevånare på en yta motsvarande en åttondel av Gotland. Färjan tog cirka 50 minuter och kostade drygt 100 Kuna för att frakta en passagerare med motorcykel. Vi anlände till huvudstaden Supetar och åkte genast till hotellet Amor, ett vackert nybyggt hotell med underbara rum. Vi lämnade packningen på rummen och begav oss till Supetar för en rundvandring med guide i de centrala delarna av staden.

Supetar är en populär turistort med ett rikt kulturliv och festivalarrangemang under sommarhalvåret. Efter guideturen begav vi oss ut på vägarna runt ön med början på västra sidan. Slingriga och riktigt bra asfalterade vägar med omväxlande oliv- och druvodlingar samt kalkstensbrott utmed vägarna. En fantastisk utsikt längs ringlande serpentinvägar uppe i bergen följde oss runt ön.

Värt att nämna är den vackra lilla fiskebyn Milna långt västerut på Brac, som vi var nere och vände vid. Efter en mäktig lunch på familjen Ranjaks lilla ”ranch” så fortsatte vi att utforska ön. Vi stannade till på Vidova berget där den högsta bergstoppen av alla adriatiska öar finns, en fantastisk utsikt från hela 778 meter.

Nästan längst söderut ligger staden Bol som är Bracs viktigaste turistort, där finns den berömda stranden Zlatni Rat (Gyllene toppen eller gyllene hornet) med sin vackra strand och dess läge. Här finns också ett rikt utbud av vindsurfing, dykning, vattensporter, med mera, på en stor sportcenteranläggning. I hamnen i Bol blev jag sugen på glass och provade hemgjord sådan från ett litet försäljningsstånd, jag kan villigt erkänna att det var den godaste glass jag någonsin smakat, söt, krämig och full av smak.

På norra delen av ön strax öster om Supetar ligger Splitska, en liten by med endast ett par hotell och restauranger, perfekt om man vill ha avkoppling med en skön övernattning. Efter en heldag på Bracs fantastiska vägar åkte vi tillbaka till hotellet och avslutade med middag.

Hvar

Tidig uppstigning och frukost för att hinna med morgonfärjan tillbaka till Split. Sedan väntade ett färjebyte för att ta oss till nästa ö, Hvar. En cirka 6 mil långsmal ö med cirka 12000 bofasta innevånare. Färjan anlände till staden Stari Grad och tog cirka en och en halv timme från Split och kostade 125 kuna. Vi körde direkt till det pampiga hotellet Arkada med 70-tals stuk på rummen.

Efter sedvanlig avlastning tog vi hojarna ner till centrala Stari Grad där ännu en guide väntade för en rundtur bland stadens sevärdheter. Likväl som Brac bjuder även Hvar på mysiga gamla hus, trånga gränder, kyrkor och små museer. Efter den varma promenaden kastade vi oss på hojarna för en något svalare tur runt ön och vi styrde mot huvudstaden Hvar, det populäraste turistmålet i Kroatien efter Dubrovnik på fastlandet.

Det finns ett rikt utbud att hyra lägenheter eller rum på Hvar, även på de andra öarna. Representanter från lokala turistkontor men även privatpersoner går omkring med skyltar som erbjuder uthyrning av alla det slag. Till staden Hvar kommer allehanda kändisar med sina vräkiga båtar för att ta del av nattlivet. Under den goda lunchen på restaurang Kod Kapetana blickade jag ut över hamnen och dess inlopp. Det slog mig hur vackert det var med de vita byggnaderna mot det klarblåa vattnet och de höga bergen i bakgrunden. Det är lätt att förstå varför fler och fler båtar anlände till Hvars hamn.

Mitt upp i allt turistande så provade jag att kontakta Linates bagagekontor via en automatisk tjänst. Jag knappade in mitt referensnummer men allt rösten sa var att de fortfarande sökte efter mitt bagage. Suck! Under eftermiddagen väntade en fantastisk körning på Hvars slingriga men något sämre vägar än storebror Bracs. Jag och ett par ur gruppen åkte till Jelsa på östra sidan av det norra låglandet. Där tog vi en fika i Jelsas lilla hamn och ja, det var riktigt mysigt där också.

På kvällen tog vi en härlig kvällspromenad från hotellet längs vattnet till restaurang Antika i centrala Stari Grad. Under middagen kom Igor, en av guiderna fram till mig med ett paket. Han ville att jag skulle öppna det inför hela gruppen. Ur paketet plockade jag fram förutom en kroatisk solhatt också ett par röda stringtrosor med spets. Igor log brett och sa att nu är mitt problem med underkläder löst. Alla skrattade. Jag fann mig snabbt genom att fråga om han vill se de på under kvällen, han skrattade. När jag bad om att få låna hans rakgrejor, då mina fanns i mitt förlorade bagage, för att fixa till bikinilinjen, så skakade han på huvudet och gick och satte sig vid sitt bord igen.

Korcula

Efter frukost gick färden längst österut mot ön där vi skulle ta färjan från Sucuraj tillbaka till fastlandet och Drevnik. Dock inträffade en kollision på vägen mellan vår tyske grupphjälte Uwe Krauss och fyra polska ungdomar i deras hyrbil, en Chevrolet, modell småbil.

Som tur var hade Uwe bytt motorcykel med en annan kille i gruppen och istället för sin KTM hade han en Kawasaki VN900 med kroatiska specialdesignade utstickande motorbågar och styre som fullständigt repade upp hela sidan på hyrbilen. Uwe klarade sig utan minsta skråma och i ett övergivet hotell i närheten hittade vi ett långt järnrör så den intryckta motorbågen kunde frigöras från växelväljaren.

Uwe som skrivit en bok på tyska om sin färd runt jordklotet under 6 år hade aldrig råkat ut för en krock förut. Men på ön Hvar kom ungdomarna över på fel sida i en kurva och sammanstötningen var ett faktum. Vi stannade kvar med våra guider och den lokala polisen kontaktades som i sin tur kontaktade trafikpolisen. Vi körde vidare men hann naturligtvis inte med den planerade färjan utan fick ta en senare.

Tillbaka på fastlandet väntade ett ”Moto GP” lopp på den kända kustvägen Magistrala. Anledningen till loppkänslan var att samtliga passade på att gasa och sträcka ut hjulen på en riktigt fin asfaltsväg i strålande sol. Nästa anhalt var Momici vid floden Neretva där en tur med träbåtar stod på schemat till det arkeologiska museet Narona. Ombord på de två båtarna serverades friterade grodor med tillbehör.

Efter en skön lite längre puttrande båttur så ”hoppade” vi i land vid orten Vid där man under utgrävningar 1995-1996 hittade ett romerskt tempel med sjutton marmorskulpturer som numera finns att beskåda på museet. Vi fick en historielektion och tillfälle att fotografera de annars fotoförbjudna statyerna.

Väl tillbaka på hojarna så fortsatte vi mot Ston för att besöka en saltfabrik där de framställer äkta havssalt direkt från havet på klassiskt sätt. Vi fick en privat liten visning av de jättelika bassängerna där havsvattnet släpps in och hur man med hjälp av speciella fiskar kan mäta rätt saltmängd. De stackars fiskarna dör helt enkelt vid för mycket salt och då fyller man nästa bassäng, och så vidare.

Efter lite ostron, förlåt massor av ostron var vi tvungna att styra mot Orebic för att ta kvällsfärjan över till Domince på ön Korcula. I mörkret letade vi oss fram till hotellet Hajduk där vi intog middag och gjorde kväll.

Nästa dag åkte vi ner till city av Korcula för att återigen få en rundvandring av en lokal guide. I trånga, mysiga gränder gick vi lugnt omkring och beskådade allt från kyrkor, nybyggda lyxhotell, kanonposteringar på muren till Marco Polos födelsebostad. Den charmigt vackra lilla stadskärnan är uppbyggt som ett fiskbensmönster med svängda gränder för att bromsa boravindens framfart.

Tyvärr hann vi inte utforska så mycket mer av ön Korcula då färjan tillbaka till fastlandet gick redan vid lunch. Korcula är något mindre än Hvar till ytan men är däremot den mest befolkade ön i hela adriatiska havet med sina cirka 18000 innevånare. Staden Korcula är den främsta turistorten på ön och näst efter kommer staden Vela Luca med den största hamnen, vilket namnet också antyder.

Tillbaka på fastlandet väntade en vinprovning på Matusko Vinery i Peljesac. Nu är ju inte jag direkt någon vinkännare men vi fick bland annat provsmaka Kroatiens mest kända vin, Dingac. Innan vi fortsatte färden mot Dubrovnik så åkte vi åter igen tillbaka till Salttillverkarna i Ston, där bjöds vi på en lunch i hästväg, en massa skaldjursrätter, fisk och efterrätter med jordgubbar och körsbär. Vansinnigt mätta grenslade vi hojarna och styrde mot Dubrovnik.

På vägen mot Dubrovnik är man tvungen att passera Bosnien och Hercegovina då landet enligt internationell rätt ska ha tillgång till internationellt vatten. Detta resulterar i en cirka 23 km kustlinje. Dock blev vi genomsläppta vid gränsen utan någon som helst kontroll.

Vid det här laget hade jag tröttnat att köra utan riktig skyddsutrustning. Så en av guiderna, Danijel, tog reda på en motorcykelaffär i Dubrovnik som enligt uppgift skulle ha öppet till 20:00. När vi väl hittat fram så var klockan 19:15 och utanför butiken stod en anställd och höll på att låsa. Men när han fick höra att jag skulle köpa en hel utrustning så startade han snabbt upp kassadatorn igen.

Tomislav som han hette är nog Kroatiens största butiksförsäljare, en bredaxlad herre huvudet högre än jag. Med ett leende på läpparna försökte han plocka fram det som jag önskade från sitt relativt magra sortiment. Men till slut stod jag där iförd en komplett Held utstyrsel med Diadora stövlar, allt i rätt storlek.

I senaste laget anlände vi sedan på kvällen till hotell Major en bit utanför Dubrovnik och där hade vi blivit bjudna på middag av lokala turistrepresentanter, som dessutom även bjudit in en lokal motorcykelklubb till en restaurang i närheten. Vi hälsade artigt runt och åt en god middag innan vi i den kolsvarta natten körde tillbaka till hotellet. Dödstrött somnade jag så fort jag la mig i sängen den kvällen.

Dubrovnik

Dagen efter på förmiddagen fick vi lite fritid och några av oss bestämde oss för att åka till Montenegro. Dock var jag den enda som hade mina papper på motorcykeln med mig så vi fick snopet vända vid gränsen. Då det inte var så gott om tid så valde jag att köra tillbaka med de andra för att hinna i tid till vår andra vinprovning vid Dubrovacki podrumi vingård.

Återigen dukades det fram ett antal olika viner, bland annat det kända vinet Plausus som fått utnämning från Decanter World Wine Award 2009. Efter vinsurplandet körde vi in mot Dubrovnik och dess gamla stad. Vi parkerade och inledde med en lunch på restaurang Proto för att därefter få sedvanlig guidning. Vi fick också biljetter till muren som omsluter Dubrovniks äldre delar. En riktigt häftig promenad med stundtals magnifik utsikt avverkades och ungefär halva sträckan var vad vi mäktade med i den bedövande hettan.

Guiden Paul vid utsiktsplatsen Srdj, ovanför Dubrovnik

Väl tillbaka hos motorcyklarna så delade gruppen på sig. Jag och guiden Paul valde att åka upp till utsiktplatsen Srdj, högt ovanför Dubrovnik. Vi bjöds på en enastående utsikt med solen på väg ner i horisonten och stora delar av Dubrovnik en bra bit nedanför våra fötter. Tillbaka på hotell Major åt vi en riktigt god köttmiddag med fantastiskt smarrig efterrätt.

Sent på kvällen åkte vi sedan till motorcykelklubben Dvije Rotes (typ. två hjul) klubbhus cirka en kvart från hotellet. Vi hade kvällen innan bestämt att vi skulle besöka de i sitt klubbhus. Ett tiotal medlemmar ur klubben fanns på plats och vi hälsade och fick en rundvandring.

Danko Raguz från motorcykelklubben Dvije Rotes och Mikael Samuelsson

Utanför klubblokalen stod en salig blandning av hojar, här verkar alla vara välkomna oavsett modell. Jag frågade en medlem vid namn Danko Raguz om jag kunde få köpa en klubbtröja. Det visade sig att han hade varit kroatisk kapten i 5 år under kriget. Jag berättade att jag varit FN soldat och tjänstgjort i Kroatien och därför hade hans land en speciell plats i mitt hjärta. Han tog med mig upp på övervåningen och berättade med tårar i ögonen om kriget. Vad han sa stannar mellan oss. Tröjan då? Jodå, jag fick en.

Zadar

Nästföljande dag var det dags att bege sig mot staden Zadar. På vägen stannade vi till i Makarska som givit namn åt Makarska rivieran, en sju mil lång kuststräcka med flera mindre turistorter. I Makarska besökte vi ett snäckmuseum med oändligt många olika sorters snäckor för den som är intresserad.

Här hände dock något intressant. En dam ringde mig från Italien och sa att mitt bagage var på väg till Split. Va synd sa jag, det var flera dagar sen jag var där. Men skicka gärna mitt bagage hem till Sverige, jag åker nämligen hemåt imorgon. Hon sa att det skulle de ordna.

I övrigt fortsatte vi mot Baska Voda, en charmig liten hamnstad med drygt 3000 innevånare. Där åt vi lunch och vissa av oss, de med badkläder, tog ett dopp. Nu ringde också Split och berättade att mitt bagage kommit. Jag räckte över mobilen till Paul och bad honom förklara att de skulle skicka mitt bagage till Sverige. Det går ett flyg på söndag till Arlanda, går det bra? Visst sa jag, något uppgivet.

En liten promenad i Baska Voda hann jag med innan det var dags att ge sig ut på vägarna igen. På väg mot Zadar valde vi att köra på motorväg. En fin, relativt nybyggd sådan med vägtullar naturligtvis. När vi sedan återigen var tillbaka på mindre vägar återstod ett stopp i naturparken Vransko lake som är en av 11 naturparker i Kroatien.

Förövrigt finns det också 8 stycken nationalparker i landet. En avslutande körning fram till staden Zadar och hotellet Kolovare satte punkt för den sjätte dagen. På kvällen valde en del att åka in till staden för att äta. Jag tog en promenad i den ljumma kvällen och packade i ordning mina saker.

Mikael Samuelsson njuter av att vara tillbaka i Kroatien...

Morgonen därpå lämnade jag Kroatien och tog färjan tillbaka till Italien. På båten fick jag tid att sammanfatta denna otroligt varma och hektiska resa med många upplevelser på mindre än en vecka. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig en motorcykelsemester i Kroatien.

Den södra delen av Kroatien bjuder inte på något direkt partyliv utan här gäller avkoppling och bad. Naturupplevelsen är enorm, vägarna härligt kurviga med omväxlande miljö runt om öarna och på fastlandet. Lokalbefolkningen är lättsamma och trevliga. Övernattningsalternativen är många och säkert riktigt billiga om man letar lite. Visst, det är inte superbilligt, men klart överkomligt. Man bör tänka på att inte åka under juli och augusti, då vimlar det av andra turister, bland annat italienarna under deras industrisemester, så åk i juni eller september istället.

Med en offroadmotorcykel och trevligt sällskap kan man på egen hand utforska de adriatiska öarna och chansen är stor att man finner sitt drömställe. Jag säger bara: Dovidenja Kroatien, vi ses garanterat snart igen.

Mitt bagage då? Jo, det dök upp på Arlanda två dagar efter att jag kommit hem. Eftersom KLM/Alitalia inte har hemkörning så fick jag själv hämta hem det. Snacka om service. •

Touringmotorcykeln - BMW F800 GS

Motorcykeln inför denna resa var som sagt utrustad med BMW:s packväskor i aluminium. Nu var ju inte jag direkt i behov av mycket lastutrymme, men de toppmatade packväskorna fungerar mycket bra och ska vara vattentäta, vilket vi dock slapp testa. Du kan ju även välja att öppna locken från båda hållen eller ta bort helt, smart. Kollegor som hade andra typer av packväskor med sidoöppning svor rejält när prylarna åkte ut på marken ett antal gånger.

Jag vet att det finns innerväskor också som man kan använda till att packa ovanpå aluminiumväskorna för ännu mer utrymme, alternativt ha som just då innerväskor. Däcken på denna cykel var ett par hyfsat slitna Bridgestone Battlewing. På vissa ställen där vägarna var lagade kunde det vara halt och de asfalterade vägarna bjuder på en hel del ojämnheter. Men överlag var greppet riktigt bra. Själv skulle jag valt mera grovmönstrat för att kunna utforska öarna lite mer. Bland annat fanns det en hel del grusvägar som vi såg och var de leder kan man ju bara gissa sig till.

Annars satt jag riktigt bekvämt på 800:an, dock infann sig en viss träsmak i baken. Jag löste det med stående körning på vissa vägar. Detta är en snäll offroadare jämfört med brutalare storebröder av andra märken. Motorn spinner på mjukt och ger lagom kraft. Dock är vibrationerna störande, inte så farligt under 100km/h. Uppåt 130km/h vilket är maxhastighet på kroatisk motorväg går väl an, dock ej längre sträckor. Men över det och upp till 195 km/h som jag enligt mätaren lyckades pressa upp den i, ja, då känns det som om hela hojen ska skaka sönder.

Denna typ av motorcykel passar utmärkt i Kroatien och på landets öar och med stora rymliga packväskor så kunde jag förvara min utrustning inklusive hjälm för att med lättare klädsel promenera bland de vackra småstäderna. Trafiken är hetsig och i regel kör man fort, riktigt fort. Det gäller att vara med, det visar inte minst Uwes olycka som han var inblandad i. BMW:n är lättmanövrerad och pålitlig med sina ABS bromsar. Blev bara förvånad då jag ständigt av misstag satte på handtagsvärmarna, det behövdes ju inte i detta klimat i alla fall. En handfull i gruppen hade hyrt customhojar, då det var det enda som uthyrningsföretaget hade att erbjuda och de var inte nöjda kan jag meddela. I Kroatien finns det enbart 2 ställen där man kan hyra motorcykel. Se nedan för information.

Motorcykeluthyrning i Kroatien

Blue Bike Tours

Tel: +385 (0)99 260 1833

eMail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Internet: www.bluebiketours.eu

Enduro: www.enduro.bluebiketours.de

Rentachopper

Tel: +385 (0)91 1707 703

Cell: +385 (0)95 90 40 923

Internet: www.rentachopper.hr

eMail: Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

KROATIENS FANTASTISKA Ö-VÄRLD

 
Kroatien marknadsförs som „de tusen öarnas land”. Största delen av dessa öar är obebodda, men kanske just därför är de så vackra. Här nedan följer ett urval av de 12 vackraste, populäraste öar som är bebodda och som erbjuder en fantastisk semesterupplevelse. Från dessa stora öar kan vi ta oss ut på ett äventyr med båt, roddbåt eller båttaxi för att uptäcka hela övärlden från det hjärtliknande Galesnjak, även kallad „älskarnas ö”, till den ö som bär det otäcka namnet Helvete-ön. Ibland kan det vara skönt med en stunds paus från motorcykelkörandet, och då kan kanske lite ö-luffande vara något för dig som vill se mer av Kroatien.

Alla hotell »

Öar »

Hotell på öarna »

Fritidsanläggningar på öarna »

Lägenheter att hyra på öarna »

Kroatiens topp-12-öar:

1.: Ön Brac. Kännetäcknas av vita kalkstensklippor, gröna olivlundar, och blå hav. Här, vid Bol, finns den världsberömda stranden Zlatni Rat som betyder Guldhorn. Den femhundra meter långa udden, utmärkt för en familjesemester, kantas av småsteniga stränder med grunt, och varmt vattnet. Den andra kända beachen på ön, Lovrecina-vikens rödsandiga strand, ligger lite gömd, men är absolut värd att utforska. Öns mest kända semesterorter är: Supetar, där färjor och båtar lägger till, till höger och vänster om Supertar ligger Sutivan och Sumartin, och i mitten av ön finner vi Brac med sina sevärdheter och festivaler samt den lilla fiskebyn Milna med sina sandiga stränder. 
Ön Brac »


2.: Ön Ciovo. Kan nås från Trogir via en bro som förbinder den med staden. Ön är rik på historiska minnesmärken, för Medelhavsområdet typiska växter, vackra stränder och uteplatser. Trogirs två vänorter, Okrug Gornji och Okrug Donji erbjuder utmärkta möjligheter till vattensporter. Här anordnas även festivaler, och finns många utsökta restauranger och uteställen. Här hittar du den bästa stranden, den 2 kilometer långa „Trogirska Copacabana”, samt nudiststranden Mavarscica. Saldun har en sandig strand, medan Mastrinka och Arbanija kan ståta med många mindre, mysiga stränder. Från hamnstaden Slatine, kan vi ge oss ut på båtturer. Kava stranden är en väldigt vacker, naturlig strand som inte alls är utbyggd.
Ön Ciovo »

3. Ön Cres. Kan nås från ön Krk med färja. Är fortfarande nästan ostörd av turisterna. Även huvudstaden har endast gångtrafik! Den är mest känd för sin innesjö, Vranasjön, som är belägen i mitten av ön. Sveti Ivan, den vackraste stranden på ön är belägen i närheten av Lubenice, och där finns även en fantastiskt vacker blå grotta. Den är lite svårtillgänglig, därför rekommenderar vi stranden i den lilla fiskebyn Martinscica till småbarnsfamiljer. Den är sandig och djupnar långsamt. Genom en bro från Cres kan man komma till Losinjra, och med roddbåt kan man se sig om bland de 30 små öarna. 
Ön Cres »


4.: Dugi Otok. Denna vackra ö kan vi nå med färja från Zadar. Redan namnet tyder på (dugi = lång), att det är en smal, lång ö. Här börjarNationalparken Kornati. Det finns två stora hamnar : den av olivlundar kantade Brbinj, där färjan lägger till, och huvudstaen Sali, dit passagerarfartyg kommer. Ön är idealisk för havsturer och vattensporter. Veli Rat, öns vackra fyr är beboelig. Det finns tre sjöar på ön, den mest intressanta av dem är saltvattensjön i Nationalparken Telascica, dit många dagligen kommer från hela Dalmatien för att bada. Vattnet är mycket saltare är havsvattnet, och det går inte att sjunka ner i det. Många vildåsnor och exotiska växter lever på ön och i naturområdet.
Dugi Otok »

5.: Ön Hvar. Väldoftande rosmarin- och lavendellunder gör ön väldigt speciell. Färjan från Split kommer till den lilla staden Stari Grad som är den äldsta orten i Kroatien och som erbjuder många sevärdheter och program. De viktigaste semesterorterna på ön är Jelsa med dess sandiga strand Grebisce, den lilla mysiga fiskebyn Vrboska med sitt fiskarmuseum och sandiga vikar; och orten Sucuraj på den sydligaste punkten, varifrån färjorna avgår till Drvenik. Där finns också huvudstaden Hvar med många möjligheter till kulturella- och nöjesevenemang. Mittemot ön finns Pakleniöarna som man kan åka runt med båttaxi. Dessutom kan man bada på dess omväxlande och vackra stränder. På havssidan av ön hittar man tre semesterorter: Ivan Dolac, Sveta Nedelja och Milna. Det finns en busslinje mellan dessa orter, så det är inte absolut nödvändigt att bila. 
Ön Hvar »


6.: Ön Korcula. Många tycker att ön Korkula är den vackraste ön i Kroatien. Den kan nås från Split med färja. På ön Korcula finner man medeltida byggnader, smala gränder, oerhört många gröna växter, kristallklart vatten, goda viner och fantastiska sandiga stränder. Ett spännande evenemang är det medeltida tornerspelet som anordnas i Moreska i slutet av juli. De viktigaste semesterorterna är: huvudstaden Korcula, varifrån man kan ta färjan till halvön Peljesac och den pittoreska ön Mljet. Man kan också ta båttaxi och åka runt alla de 19 Skoji-öarna. Lumbarda har två berömda sandiga stränder (Bili Zal, Przina), och hamnen Vela Luka är ett riktigt dykarparadis och dessutom en termalbadort. På öns havssida är Brna och Prizba omtyckta semesterorter bland de som önskar sig en lugn semester. 
Ön Korcula »

7.: Ön Krk – Medelhavets kanske största ö. Den första orten är Omisalj, en riktig semesterort som sprudlar av liv. Njivice och Malinska är lite lugnare småorter, och stranden vid Punat väntar på turisterna med ett vattensportcentrum och en gigantisk rutschkana. Huvudstaden Krk erbjuder många olika sevärdheter och program. I Baska ligger den två kilometer långa Vela Plaza, en av Kroatiens vackraste steniga stränder. Grannorten, Stara Baska, har bevarat sin gammaldags karaktär, och stranden här är också mycket vacker. Vrbnik är en liten stad på toppen av någonting stort, och har en sagolik utsikt. Orten Silo är också välberömd för sin grunda vik och sina sandiga stränder med svart slam som har hälsofrämjande effekter. Öns väg- och cykelbanenät kan klassas som bra. Det är värt att ge sig ut på en upptäcktsfärd på ön! 
Ön Krk »


8.: Ön Losinj: Känd för sin medicinska turism och för delfinkolonin som lever i närheten. På ön finns två städer med namn som lätt lurar en. Mali Losinj är den större och mer utvecklade, medan Veli Losinj har bevarat sin gamla karaktär tack vare sina smala gator. Det finns väldigt vackra stränder på ön, fast inte av palmträds- och-vilstolstypen. Cikat- och Suncana-vikarnas rena, steniga stränder med klippor har även en sandig del, medan Liski har en strålande vit sandig strand. Även på de mindre öarna (Ilovik, Susak, Orjule och Unije), som kan nås med båttaxi eller båt, finns utmärkta stränder. I närheten kan dykare hitta grottor, rev och skeppsvrak att utforska. Man kan även gå på vandringar eller cykelturer på den 30 kilometer långa cykelvägen. 
Ön Losinj »


9.: Ön Murter. En omtyckt destination bland dykare och seglare. En bro vid Tisno förbinder ön med fastlandet. Det är ett bra val för både dem som vill ha en lugn semester och för dem som vill tillbringa sin tid på ett mer aktivt sätt. Omnejdens nationalparker är Kornati, Paklenica és Krka, och omnejdens naturområden är: Telascica och Vransko jezero. Öns mest kända semesterorter är: Tisno – en modern ort med enorma öppna områden och parker vid bron; Betina – beläget i ett väldigt fint område med utsökta sandiga och steniga stränder: Zdrace, Plitka Vala och Kosirina; Jezera – från hamnen avgår båtar till de andra öarna och härifrån kan man nå hela övärlden Kornati, och huvudstaden Murter – med sin vackra gamla stad och sandiga stränder: Cigrada, Podvrske och Slanica. Flera dykarskolor fungerar i staden. Murter är också känt för sitt olivolja och fiske. Det anordnas även big game fishingturer.
Ön Murter »


10.: Ön Pag. Den ena sidan är helt kal, medan havssidan är rik på växtlighet. Kan nås från Yadar med färja eller genom en bro. De vita klipporna speglas vackert i det blåa havsvattnet. Semesterorterna är: Huvudstaden Pag som har en italiensk karaktär; Mandre, för dem som vill ha en lugn semester. I Novalja sprudlar det av liv på den berömda steniga stranden Zrce Beach, där beachfesten varar från kl. fyra på eftermiddagen till nästa morgon. Dessutom finns det en nudiststrand i Strasko. Bredvid byn Metajna finner vi en vacker, romantisk strand, det vitsteniga Rucica. På ön finns två utmärkta sandiga stränder, den fem kilometer långa Sveti Duh, och Trincel. På ön finns en 100 kilometer lång cykelväg, så det är värt att ta med sig egen cykel. 
Ön Pag »


11.: Ön Pasman. Kan nås från Biograd med färja och en bro förbinder den med grannön Ugljan. Dessa två öar har en gång varit en ö. Det är ett landskap med berg och dalar, yppig växtlighet, vackra stränder och massor av obebodda öar i närheten som väntar på att bli upptäckta. Det finns bara en enda väg som binder samman orterna på ön. Alla orter har minst en sandig, grund och vacker strand, där man kan bada gratis. Dobropoljana, Mrljane, Pasman, Kraj (Tratica strand), Nevidane, Zdrelac (Matlovac strand) och Tkon (7 vackra, sandiga vikar. De bästa stränderna är Vruljica, Juznja och Ugrinic. Sovinje är en nudiststrand). På ön Pasman finns det inget nattliv, detta är ett ställe för att bada, vila, vandra och idrotta. 
Ön Pasman »


12.: Ön Rab. Rab passar bäst för badsemestrar. Den mest kända byn på ön är Lopar, som har 22 ständer varav Paradisstranden (Rajska Plaza) är grund, småsandig och har varmt vatten vilket gör att det är ett perfekt val för småbarnsfamiljer. Stranden Sahara är väldigt omtyckt bland nudisterna. Stranden Pudarca, ca 10 kilometer från staden Rab är en strand där festen pågår dag och natt, medan Suha Punta också är en vacker strandremsa. Det finns många semesterorter på ön, dessa är Barbat, Banjol, Palit, Kampor, Mundanije, Supetarska Draga, Rab, och den tidigare nämnda Lopar. Sevärdheter finns endast i huvudstaden, men program anordnas på andra ställen också under högsäsong. Det är värt att gå på en roddbåtstur eller vanlig båttur till de närliggande små öarna, eller beskåda havets flora och fauna från en båt med glasbotten
Ön Rab »