Slutkopplat!Aprilia Mana 850 är en intressant nyhet med sekventiell växellåda. Du kan välja automatläge eller att växla med vänterhanden alternativt med vänsterfoten. Vår suveräne medarbetare och ordningsman här på fastbikes.se, Matz Lindkvist, har provkört modellen. En motorcykel som verkar passa perfekt för honom som snart är 40 år, och inte alltid kopplar...Så var det dags, årets första egentliga motorcykeltur. Jag hade stämt träff för byte av hoj, men som vanligt visade det sig att planer är till för att ändras. Lite senare blev det faktiskt av, och jag möttes av en hoj som påminde om min egen… Något som senare enbart visade sig vara en synvilla. Skulle alltså släppa min Kawasaki Z750 för några dagar och gasa runt på en Aprilia Mana 850.  Vid ett första inspektionsvarv runt cykeln förefaller den som aningen svulstig men glänser dock väl i sin silverlackering. Modellen är ny för i år, och bjuder på något utöver det vanliga för att vara en motorcykel, den är nämligen utrustad med vad man kallar sekventiell växellåda. Den går alltså att köra i helt och hållet automatläge, men där manuell växling också erbjuds, dock utan förekomst av ett kopplingsgrepp.  Innan uppsittning går även att upptäcka hur det som man vanligtvis förknippar med bensintank, ersatts av ett belyst förvaringsfack. Stort nog att rymma en hjälm, batteriet, ett 12V-uttag och den medföljande verktygssatsen. Med tändningen i ON-läge kan man med en knapp på vänster styrhandtags framsida öppna detta fack. Vid bensinpåfyllning får man istället ta ett steg bakåt på hojen, snällt be sin skjuts hoppa av eller flytta sin eventuella packning. Bensinlocket befinner sig nämligen under passagerarsadeln. För att komma åt locket måste dessutom sadeln låsas upp, det görs med tändningsnyckeln i låset som är placerat strax under bakljuset. Under sadeln finns också ett manuellt, vajerstyrt, öppningsalternativ till förvaringsfacket, än det elektriska på styret.  Hela tiden jag snokat runt och hittat dessa lösningar har parkeringsbromsen varit aktiverad, hm. På motorns vänstra sida hittar man något som skulle kunna vara det kopplingsgrepp man vanligtvis finner på ett styre. För såklart, visst skall det finnas parkeringsbroms på en motorcykel med automatlåda. Faktiskt, för vid stillastående är alltid neutralläge aktiverat. Det går inte att tvinga lådan att byta steg på något vis, så vid parkering är det då i många fall till och med nödvändigt med parkeringsbroms. Lösningen består av detta handtag som med en vajermanövrerad styrning av ett extra bromsok påverkar den bakre bromsskivan.  Väl på plats i sadeln är det något som känns konstigt. Måste vara sadelvinkel i förhållande till horisontalplanet? Precis som att vinklen på sadeln gentemot bensintanken är för brant, och det därför är svårt att till fullo kunna utnyttja hela sittarean. Går jag dessutom händelserna lite i förväg och tänker hur det är att vara på rull, känns kroppen hoptryckt då avståndet mellan sadel och fotpinnar är för litet. Och nu förstår jag varför sadeln förbryllar mig, den är ju för mjuk.  För att vara 189 centimeter lång får mina ben plats samtidigt som knäna sluter perfekt mot tanken. Styret sitter på behagligt avstånd och det är lätt att överskåda reglage och instrumentering. Backspeglarna når utanför armarna och erbjuder en klart godkänd bakåtsikt. Till vänster hand har man alltså nu bara luft där man på de flesta andra hojar skulle hittat ett kopplingsgrepp. Istället finns mellan gummihandtaget och fästet för kontroller och backspegel, en inklämd hållare för de knappar man använder till att växla manuellt. En plusmärkt för tummen och en minusmärkt för pekfingret. Växlingsknapparna sitter på bra avstånd, är lätta att hitta och manövrera, även om du egentligen inte ser minusknappen vid körning. Omkopplaren för halvljus och helljus samt ljustuta sitter framtill på fästet. Den kan vara svår att nå, då man måste spreta lite krystat med ett finger för att manövrera rätt. Knappen för att tuta nås enkelt med tummen.  Blinkerskontrollen har i och med fästet för växlingsknapparna hamnat längre ifrån normalläget för en vilande hand än vad man är van. Det krävs därför lite extra energi för att på ett kontrollerat sätt manövrera blinkers. Känslan av att ha återställt blinkers efter en sväng infinner sig inte. Det saknas ett ”klick” i knappen som återmatning till föraren. Ovanför sitter kontrollen för färddatorn. Bra storlek på knappen, som går att vicka åt både höger och vänster för att snabbt ta dig till din favoritvisning.  Eftersom knappens placering inte påvisat någon risk för att man ofrivilligt ideligen råkar ändra visning, skulle uppdatering av displayen efter varje knapptryckning kunna göras snabbare. Med höger hand har man att sköta start-/stoppknapp, gas, frambroms och väljare för växellådsläge. Att bara använda en knapp för att bryta tändning samt starta motorn är ju inget annat än positivt. Handtaget för frambromsen går att justera i fyra steg. Att välja hur växellådan skall användas gör man genom att med tummen hantera en knapp, där varje knapptryckning rullar vidare i en loop av val. Kort knapptryckning skiftar mellan automat-touring, automat-sport och automat-regn, medans en längre knapptryckning ändrar till läget manuell-sport.  Även om nu detta är en cykel med automatlåda, finns ju fortfarande möjligheten att växla manuellt. Så därför hittar man även på denna hoj en traditionell fotväxelpedal på vänster sida. Ett komplement till denna pedal är alltså de knappar som återfinns på styret. På höger sida har heller inget ändrats, där hittar man sin pedal till bakbromsen. Tågummina till dessa båda pedaler är justerbara, så det skall gå att få tillpassning för de flesta fotstorlekar. Men nu är det väl ändå dags att starta upp härligheten och komma iväg? Med tändningen påslagen måste man för att starta motorn även hålla in frambromshandtaget. Motorn går igång med brum samtidigt som instrumenteringen tänds upp och ställer sig i avvaktande läge. Ingen varvmätare syns till, istället får man vid manuell växling lita på den lampserie som i sekvens tänds med varvtalsökningen.  Slår upp stödet och… nähä? Hm, petar än en gång upp stödet för att... men? Nej, att få upp sidostödet är inte lätt. För att komma åt det måste man krångla sig ner mellan växelväljare och fotpinne, det är inte mycket plats. Och vinkeln på foten man måste ta till för att lyckas borde räcka till en OS-plats. Okej, slutligen med stödet uppe släpper jag med vänsterhanden på parkeringsbromsen och famlar sedan efter kopplingsgreppet. Fniss, jag har redan fallit dit på ”greppet”. Samlar mig och ger gas. Det finns ett spelrum innan lådan drar, och det känns verkligen som att man börjar om i skolbänken från kapitlet ”acceleration medelst slirning”. Under acceleration märker man inget av ändring mellan steg i lådan, riktigt smärtfritt och skönt. Gasar vidare med lådan i touring-läge och äntligen är vi på rull!  Med början i stadstrafik känns direkt hur pass lättkörd Mana är. Överblicken är bra och spårändringar är inga som helst problem, balanserat och stabilt. Sättet lådan växlar mellan de sju stegen märks inte det minsta, riktigt imponerande. Vägkorsning på inkommande, släpper gasen och märker hur pass lite motorbroms som infinner sig. Och det är klart, för på touring vill man ju inte uppleva några motbjudande ryck. När farten kommer ner mot 20 kilometer i timmen blir motståndet ännu mindre, då man plötsligt känner igen sig från en Saab V4 på frihjul, och det är dags att bromsa in för rött ljus. I denna miljö beter sig bromsarna riktigt bra, där speciellt frambromsen verkligen samtycker med din handrörelse. Alla bromsslangar är stålomspunna, och det försämrar ju inte helheten i paketet man köper. Fortsätter resan i detta stadstempo och känner mer och mer hur pass skönt det faktiskt är att inte behöva hantera en koppling. Här känns också fjädring bra för denna typ av hoj, inte stötigt men heller inte en färd som på en svallvåg.  Framfärden flyter liksom på hela tiden, och vid krypkörning känns det som att man kan stå still i evigheter utan att behöva sätta ner någon fot. När färden nu tagit oss utanför tätbebyggt område, och hastigheten kan höjas till landsvägsfart, kanske nya upplevelser kommer att infinna sig? Kanske inte… för fortfarande känns cykeln lättmanövrerad och lättkörd. Då och då infinner sig en sladdrig känsla i framgaffeln, som att hjulet snarare rullas än rullar fram över ojämnheter. Som tidigare i stadstrafik, går lådans arbetssätt även här obemärkt förbi. Kring sig ser man farten öka och varken hör eller känner några tecken på att hojen skulle ogilla det. Börjar leka med växellådslägena. Hamnar i sport, och automatiskt går motorvarvet upp utan att jag ändrat läge på gashantaget. Ger mer gas och märker direkt hur lådan nu ligger längre på varje steg. Detta ger såklart också högre varvtal, samt att motorbromsen nu är vad man känner som normalt på andra typer av motorcykel.  Om man av någon anledning får för sig att hjälpa lådan på traven, går det att vid retardation manuellt växla ner steg för steg. Det går utmärkt att göra utan att behöva ändra till något speciellt läge. Det fantastiska är att alla växlingar, åtminstone snudd på alla, oavsett om de är upp eller ner går så smidigt tillväga. Till och med så att man i situationer då man önskat en lägre växel/högre varv bara petar växelväljaren åt det håll man tänkt och istället lugnt fortsätter färden.  Nu när farten är lite högre märks att bakbromsen är för okänslig. Den är förhållandevis lätt att låsa utan att det märks, cykeln fortsätter framåt men lämnar några svarta streck efter sig. Frambromsen är dock fortfarande lätt att komma överens med, och hjälper gott till att få stopp när man så önskar. Gasar ur cirkulationsplatsen med växelläget i manuell-sport och fortsätter ut på motorvägen. Växelindikatorn i form av en serie lampor visar mig vägen upp genom varvtalsregistret. Efter tre orangea låter jag den röda skina till då jag precis nuddar till på plusknappen för att växla upp. Trots denna manöver som fortsätter upp några steg, är det enda man känner från lådan i växlingsögonblicket en liten knuff. Det känns inte mer än som en axelknuff under ett möte i en dörröppning. Fartvinden i motorvägsfart känns inte besvärande.  Inte heller nu känns det speciellt krävande att flytta sig i sidled, cykeln lyder dina kommandon på ett kontrollerat sätt. Däremot börjar vibrationer nu ge sig tillkänna. Från bakhjulet känns som att åka på punktering. Men då inte det faktum att det blir löst och sladdrigt, utan mer den råa känsla som infinner sig då man kryper fram med tomt bakdäck och fälgen kanske rör sig lite mer i rotationsriktning än däcket. Även fotpinnarna börjar nu ge ifrån sig alltför otrevliga rörelser. Hamnar senare på landsväg där det svänger lite mer. Här känner man stundtals hur bakänden ålar då fjädringen får jobba. Speciellt tydligt i snabba svängar, och vid tillfällen det upplevs behöver inte ens underlaget vara dåligt. I de här farterna krävs lite mer handpåläggning för att få till effektiva inbromsningar.  Har ju ett läge kvar att testa, dagen då regn och snö blandas med endast ett fåtal grader Celsius i luften. Lådan erbjuder ju även ett läge med automat-rain, och det kommer till pass nu. Kan vara svårt att lägga märke till egenheterna, och som förare med både öronproppar och Whisper-försedd hjälm, förenklas det inte på något sätt. Gentemot automat-touring stegar lådan upp tidigare, och möjligen har man nu än mindre motorbroms. Tanken är ju såklart att erbjuda ett riktigt lugnt uppträdande, då väggreppet kanske inte är det mest optimala.  Under resans gång plockar jag såklart fram de andra lägena också. Inte ens då jag manuellt växlar ner tidigare än vad lådan själv skulle får jag någon otrevlig överraskning. Det går till och med att köra fullgas-acceleration i manuellt läge utan att äventyra det hela. Vill man köra (läs: åka) bekvämt kan det ju säkerhetsmässigt passa bättre med ett läge där motorbromsen inte är så stark. Men med tanke på hur smidigt lådan hela tiden växlar, känns det som att det kvittar hur många lägen som erbjuds. +Växellådans flexibilitet. Lättmanövrerad. -Vibrationer i fotpinnar och ristningar upp i sadeln. = Perfekt för den som halvårsvis kör med fyra hjul i mittfilen.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
