KTM 250 EXC-F har varit en etablerad tävlingsmaskin i Enduro-VM under flera år nu och förra året var det med den modellen Antoine Meo vann världsmästartiteln i E1. Inför 2014 har den populära fyrtaktsenduron fått en helt ny DOHC-motor som skiljer sig från sin föregångare med bland annat mer vridmoment.

Den nya motorn, optimerade ramen och nya plastdetaljer har lagt grunden till att göra 250 EXC-F till en mer potent racemaskin än tidigare. En hel del är hämtat från dess större syskon 350 EXC-F, och med tanke på att det var den mest sålda offroad-/enduromaskinen i Europa under 2012 bådar det gott för oss som älskar att köra i skogen.

Under några dagar fick Fastbikes.se tillfälle att provköra modellen i den stentuffa bergsterrängen på den italienska ön Sardinien, där lag-VM i Enduro, Six-Days, kommer att arrangeras senare i år.

Innan jag beger mig ut i terrängen ska jag först kolla in vad som är nytt hos 250EXC-F inför 2014. Samtliga av KTM:s enduro-fyrtaktare har fått aningen lättare ram med bland annat tunnare nedre ramrör. Hos 250EXC-F, som nu fått samma typ av ram som 350EXC-F, sägs detta ha medfört en viktminskning på 300 gram. Hos kylsystemet finner vi en ny typ av temperaturgivare hos de modeller som har kylfläkt (exempelvis 450/500EXC). Styrstoppen och voltregulatorn har fått ny position. Hos svingarmen finner vi en ny typ av kedjestyrare som förutom att vara tåligare även ska sänka den ofjädrade vikten en aning.

Vidare finner vi en ny version av nedre gaffelkrona (med bland annat ny design för infästning av framskärmen som ska bidra till en stadigare infästning av framskärmen), nydesignade plastdetaljer där handtagsskydden av två-komponents polymer lär vara tåligare än någonsin och ny strålkastare med vad som sägs vara en skarpare HS1-lampa. Samtidigt uppges strålkastarenheten blivit bättre tätad mot vatten och lampbyte ska nu vara lättare än tidigare att genomföra.

Sadeln är ny, där KTM i vanlig ordning har lagt ner en hel del möda på att försöka finna vad de tror är den optimala skum-blandningen som ska ge god komfort under längre tids körning, utan att vara för "svampig". Återigen har luftburken fått sig en uppdatering för maximalt skydd från damm, lera, vatten och samtidigt erbjuda bra luftflöde för optimal motorprestanda. Precis som tidigare går det snabbt och enkelt att byta luftfiltret utan behov av verktyg. Den vänstra sidokåpan har uppdaterats för ännu snabbare luftfilterbyte än tidigare. För dig som vill vara på den säkra sidan finns dock möjlighet att säkra kåpan med skruvar.

Tanklocket är återigen modifierat med en ny låsmekanism, och är nu betydligt enklare att öppna än tidigare modellen. 250 EXC-F har förutom alla dessa nyheter fått vad KTM menar är en optimerad fjädringsinställning, som nu är samma som hos 350EXC-F (istället för 250EXC som tidigare). Vidare har motorn uppdaterats flitigt samtidigt som styrboxen (ECU) är ny och avgassystemet är baserat på det hos 350EXC-F, något som sägs medföra lägre ljudnivå med bibehållen effekt.

Frambromsens huvudbromscylinder har modifierats så att oljebehållaren är i ett mer horisontellt grundläge. Dessutom har bromsreglaget uppdaterats för ännu bättre fingertoppskänsla än tidigare. I samma veva har KTM monterat en ny typ av oljebehållare för den hydrauliskt manövrerade kopplingen (för att matcha bromsvätskebehållaren). Hos bromsoket finner vi numer 9-millimeters kolvar istället för tidigare 10 millimeter, och en ny typ av sintrade belägg.

Den nya styrenheten (ECU-boxen) sägs medföra bättre, mer effektiv tändning. Hos motorn finner vi en ny topp med samma designkoncept som 350EXC-F. Den har även fått en modifierade kamtider, med kortare ventiltider. Vidare finner vi större insugsventiler, större insugs- och avgaskanaler med förbättrat flöde, ökad cylinderborrning från 76 till 78 millimeter och kortare slaglängd (från 54,8 till 52,3 mm). Trots att kolven är 2 millimeter större i diameter än föregångaren sägs den vara aningen lättare. Och tack vare den 2,7 millimeter kortare slaglängden, och de minskade oscillerande massorna erbjuder motorn en mer dynamisk kraftleverans än tidigare. I slutändan märks dessa förändringar främst genom ökat vridmoment med 4 Newtonmeter mellan 6000-7000 rpm.

Den nya veven har en 5 procents tyngre svängmassa. De tidigare nållagren har ersatts av tvådelade glidlager, precis som hos 2013 års SX-F-modeller. Detta ska förbättra motorns hållbarhet och minska servicebehovet. Exempelvis anger KTM att serviceintervallen med byte av vevlager i och med detta ökar från 105 till 135 timmar. Något som spar både tid och pengar.

Motorn har även fått helt nya motorhalvor med en ny typ av aluminiumblandning som tillverkats genom pressgjutning (där aluminiumblandningen pressas under tryck in i en gjutform). Vid pressgjutning kan man uppnå mycket högre måttnoggrannhet, bättre ytfinhet och tunnare godstjocklek än vid exempelvis sandgjutning eller andra "enklare" gjutmetoder. I det här fallet sägs detta ha medfört en viktminskning på 0,6 kilogram. För att matcha de nya motorhalvorna är även kopplings- och tändkåpan av ny modell.

Den nya 250 EXC-F-motorn har även fått en balansaxel, som förutom att minska motorvibrationerna även driver vattenpumpen och kamkedjan.

En bra detalj är att motorn är kittad med både elstart och kickstart. Till i år har den även uppdaterats med en ny typ av frihjulsmekanism.

Nu har även 250EXC-F fått den välrosade DDS-kopplingen med en diafragmafjäder istället för 5-6 konventionella kopplingsfjädrar. I korthet handlar det om en hydrauliskt manövrerad koppling, med minimala mått, som bidrar till motorns tajta format.

En så kallad diafragmafjäder gör det möjligt att applicera en ny typ av dämpningssystem av gummi (som liknar det som ofta återfinns som dämpning "ryck-utjämnare" mellan bakdrev och hjul hos landsvägsmotorcyklar). Detta dämpningssystem genererar en ännu mjukare funktion vilket i sin tur spar på materialet och samtidigt bidrar till mjukare motorgång och bättre markkontakt åt bakhjulet.

En annan stor fördel i och med brukandet av diafragmafjädern är att kopplingen blir mycket lättjobbad, något som är guld värt efter några timmars körning i bökig terräng...

Växellådan har även den fått sig en rejäl översyn inför 2014 års säsong, där den sex-stegade lådan fått aningen lägre utväxling hos 4:e, 5:e och 6:e växeln än föregångaren. Samtidigt har bakdrevet fått två extra kugg för att matcha den nya växellådan (nu 52/13 istället för 50/13).

Utan att ha en 2013 års 250EXC-F på plats att jämföra med är det mycket svårt för att inte säga omöjligt att hur stor skillnaden mellan dessa är i praktiken. Istället kommer jag fokusera på att utvärdera hur 2014 års 250EXC-F fungerar under de förhållanden som råder här i den steniga terrängen på Sardinien.

Efter att jag gått en sväng och kollat in modellen och dess detaljer hoppar jag "ombord" och ställer in reglagen efter eget tycke och smak. Körställningen känns omedelbart bra, och inget som jag behöver någon tillvänjning med.

Jag trycker därefter till på startknappen och motorn snurrar igång, varpå jag lägger i ettan och lämnar depåområdet bakom mig för att istället bege mig ut i den okända bergsterrängen. Härligt!

Av gammal erfarenhet vet jag att det kommer att bli stenigt och antagligen en hel del branta uppförs- och nedförsbackar, och under presentationen utlovades ett och annat "intressant" parti, något som brukar betyda något spektakulärt, och svårforcerat parti.

Motorn är i grund och botten mycket snäll, och jobbar utan störande vibrationer så här långt. Jag låter växellådan jobba från låga till höga växlar och tillbaka ner igen, känns bra. Kopplingen är lekande lättmanövrerad, där det krävs minimalt med handkraft, precis som jag tycker att det ska vara.

Efter en kortare, inledande sväng på en blandning mellan sandväg och traktorstig kommer jag fram till enduroslingan, som påminner om en smal vandrarstig med sten och åter sten. Det är torrt i marken men jag har tur och har ingen framför mig som drar upp damm, utan kan köra fritt i mitt tempo, och bara koncentrera mig på att pressa så gott jag kan och samtidigt utvärdera motorcykeln efter bästa förmåga.

Motorn drar villigt utan att vara jobbigt stark. För bästa drag gäller det att den varvas tämligen mycket. Och då gäller det att hålla blicken högt och hänga med, för då går det att köra riktigt fort här i skogen. Mycket fortare än vad de flesta förare mäktar med i långa loppet. Jag fortsätter att gasa friskt en stund till, innan jag slår att lite på takten och väljer en högre växel, för att spara på energi och samtidigt få ett bättre flyt i körningen.

Givetvis blir körningen mer hetsig och mer krävande i högre tempo än då man kör långsammare. Men i långa loppet avverkar jag endurospåret på kortare tid, och är inte lika trött, då jag väljer att köra slingan med en högre växel och istället finlirar med gasen och liksom "glider" fram uppe på stenarna, genom skogen. Det som känns bra är att motorn svarar upp bra även då jag inte "tokgasar" med höga varvtal. Faktum är att motorn går att köra på imponerande låga varvtal utan att protestera, och även fastän jag inte växlar ner hämtar den sig mycket snabbt då jag slår på gasen.

Chassit är mycket fint avstämt, där den fullt justerbara WP-fjädringen är med en grundinställning som passar bra för snabb körning i stenig och bökig terräng. Under provkörningen fanns det inte någonstans där fjädringen kunde vila, utan det var en ständig kamp mot stenarna samtidigt som jag kämpade med att hålla kursen mellan träd, buskar och snår.

Körställningen passar mycket bra för min 183 centimeters kropp, där stående attack-körställning känns given. Sittande position är inte drömmen i långa loppet, men fungerar för kortare vilostunder. Framförallt känns det mycket naturligt att växla mellan stående och sittande körställning, och vice versa, om och om igen.

Under provkörningen får handtagsskydden ta mot en hel del smällar, något som de onekligen fixade galant, och mina händer klarade sig oskadda. Skönt.

Sadeln har som jag nämnt tidigare fått en ny typ av skum som ska erbjuda bättre komfort, samtidigt som den ska ta upp stötar från föraren på ett bra vis, något som i sin tur ska underlätta arbetet för stötdämparen.

Efter den första timmens körning i denna okända, steniga bergsterräng har jag funnit mig riktigt bra tillrätta hos 250EXC-F. Under första kördagen lyckas jag få till flera 45-minuters körpass med maskinen, och följande dag avrundar jag med ett 2-timmarspass med den.

När du kör enduro är samspelet mellan olika komponenter och finliret av mycket stort intresse. Och 250EXC-F är en modell som är mycket enkel att komma överens med. Exempelvis märks det inte minst då jag ska bege mig nedför en av slingan längsta och häftiga backar, där bromsarna pressas hårt då det varvas mellan att bromsa med motorn, frambromsen och bakbromsen. Samtidigt måste jag ständigt parera, ändra kurs och förändra körställningen, ibland stående för att sekunden senare vara sittande. Här fungerar 250EXC-F suveränt bra, och det är mycket enkelt att byta körställning, flytta runt och hålla motorcykeln under kontroll. Frambromsen är en dröm, en mycket trevlig sådan. Den är lättjobbad med suverän fingertoppskänsla, men kan bita ifrån rejält om du inte är varsam. Bakbromsen gör vad den ska, stoppar bakhjulet vid behov, utan konstigheter.

När jag väljer den längre slingan, som löper högre upp på berget, får jag även tillfälle att gasa ur motorcykeln lite extra, bland annat på en dåligt underhållen grusväg som ringlar sig fram utmed bergssidan. Och det är aldrig tråkigt att sladda fram på en slingrande grusväg med en motorcykel som har passande däck och ett chassi som svarar bra. Givetvis saknas en och annan hästkraft här, men för dig som behärskar gruskörnings-tekniken lovar jag att du kan hålla en rejält uppskruvad snittfart med 250EXC-F trots den "lilla" motorn. Det gäller bara att hålla uppe kurvhastigheten. Visst skriker den lite då den varvas för fullt, men i mina öron låter det mest som om det är ett glädjetjut.

250EXC-F finns även i Six-Days speciautförande

Snart övergår slingan till vad som ser ut att vara en vandrarstig med sand som huvudunderlag, varvat med mindre och större, kantiga stenar. Här gäller det åter igen att hålla tungan rätt i mun, inte minst för att det lär dröja innan någon hittar mig om jag skulle råka köra utför någon av alla branta kanter som lurar här och där.

Tekniskt är det ganska krävande, det svänger i stort sett hela tiden och några egentliga raksträckor att pusta ut på finns inte. Under körningen växlar jag ganska mycket, men det blir inte några större utsvävningar, utan det hoppas mest mellan 2:a och 3:e växeln med undantag för någon gång då jag väljer ettan eller fyran för en kortare stund.

Fjädringen får jobba konstant. Mer då jag försöker packa ihop framgaffeln med hårda framhjulsinbromsningar, som sedan följs upp av elaka smällar mot bakhjulet när jag kliver in i nästa stenröse. Vila får man onekligen göra senare, här är det bäst att hålla tempot uppe för bästa flyt. Ironiskt nog blir det ännu jobbigare om man kör lite för sakta, och kör fast...

Vid det här laget har jag en hel dags endurokörning bakom mig, och några timmar in på andra dagens körning börjar det kännas att jag lever. Det är nu jag verkligen lovordar den energisparande karaktären hos den här enduromaskinen, och framförallt den super-lättjobbade kopplingen. 250EXC-F verkar fortfarande inte det minsta trött, eller påfrestad.

När det behövs, exempelvis vid olika former av branta uppförspartier med "stentrappor" svarar motorn snabbt på gasen och framhjulet lättar från backen, utan större dramatik. Det är precis som det ska vara. Kraften finns där då man vill ha den, men utan att hela tiden göra sig påmind och trötta ut dig som förar i förtid. Samtidigt som den känns stadig och tar sig fram i den här steniga terrängen på ett mycket fint vis är den kvick runt böjarna, som då jag ger vad jag och den tål på den sandiga och tajta special-testbanan.

Vid jämförelse med exempelvis 350EXC-F behöver man växla och tänka lite mer på varvtalet då man kör 250EXC-F, om man verkligen vill kräma ur det där sista för att prestera på topp. Annars är körupplevelsen mycket lik, även om jag anser att 250EXC-F är mer lättkörd och smidigare. 350EXC-F är lite "vildare" men fortfarande lättkörd, framförallt om man har lite mer körvana.

För dig som söker en trevlig motionärmaskin, men ändå vill piska skiten ur polarna på exempelvis GGN, Ränneslätt eller lokala enduromästerskapet är 250EXC-F en mycket bra skogsmaskin. Motorn är förlåtande och orkar med bra även då föraren inte har lagt i optimal växel för tillfället. Men nog går det att köra fort med 250EXC-F alltid, då man varvar ur motorn ordentligt och växla vid rätt tillfälle. Det här är ju modellen som Antoine Meo vunnit Enduro-VM med flera gånger, så resurserna finns där...

KLICKA HÄR FÖR MER FAKTA OCH INFORMATION OM KTM 250EXC-F 2014