Allsidig budgethoj

Kawasaki KLX250 har funnits ett tag borta i USA. Lagom till vinterns intåg hittade modellen fram till Sverige. Jag trotsade det gråmulna vintervädret och begav mig ut på en kladdig men rolig provkörning av den lilla smidiga nykomlingen.

När jag talar med Kawasakis högste ansvarige i Sverige, Johan Lyckman, får jag klart för mig att KLX250 i första hand är tänkt som en allsidig och billig (43 900 kronor) motorcykel som är som klippt och skuren för smidigt pendlande mellan hem och arbetsplats. Den är inte tänkt som en råbarkad endurohoj men säger inte nej till en sväng på grusvägar.

Jag inleder med en snabbsväng på motorvägen. Så länge högst tillåtna hastighet är 110 kilometer i timmen är det svårt att köra olagligt fort. Högsta hastighet jag lyckas notera på hastighetsmätaren är dryga 120 kilometer i timmen, i nedförsbacke och med mig liggandes slickad över tanken. Bortsett från det känns KLX250 stadig och trygg på vägen, trots de grovmönstrade däcken.

Här på landsvägen noterar jag dessutom att körställningen är vilsamt fullvuxen, och fungerar bra för mig som är 183 centimeter lång. Förarpositionen är upprätt, styret rakt och brett. Benvinkeln är hyfsat snäll och den mjuka sadeln komfortabel även längre stunder. Visst, sadelhöjden mäter 890 millimeter, vilket är i högst laget för kortare personer. Men för mig är det perfekt. Jag når tryggt ner till backen med båda fötterna om jag så behöver.

Framför mig syns den digitala instrumenteringen. Här finns bland annat digital visning av aktuell hastighet, motorvarv (stapelvisning), klocka och dubbla trippmätare. Bränsleinsprutningslampan fungerar även som varning för låg bränslenivå.

Lyktkåpan fungerar även som en form av vindavvisare, visserligen med marginell effekt. Bensintanken rymmer knappt 8 liter bensin. En praktisk, och hos den här typen av motorcykel ovanlig, detalj är att bensinlocket som går att låsa med nyckel hänger kvar på tanken vid påfyllning. Backspeglarna är inte världens snyggaste, men visar tydligt vad som försiggår bakom ryggen.

Plus för verktygsväskan som sitter monterad strax bakom sadeln. Dock får du nog räkna med att verktygen inte är kvar där om du lämnar motorcykeln utan uppsikt en längre tid, då väskan inte är försedd med lås.

Den vätskekylda och encylindriga motorn på 250 kubikcentimeter har elstart och elektronisk bränsleinsprutning. Den sexstegade växellådan är synnerligen lättjobbad och den vajermanövrerade kopplingen likaså. Ramen är en rörkonstruktion av stålrör och svingarmen tillverkade av aluminium.

Bromsarna från Tokico gör ett helt okej jobb för att få stopp på KLX250 vid behov. Det är inte fråga om bromsverkan i hästväg, men känslan är konsekvent och bra. Samtidigt måste jag påpeka att däcken (Dunlop 605) fungerar bra för lite av varje. Faktum är att det inte känns konstigt även i hög hastighet på landsväg.

På de höstkladdiga grusvägarna bettar däcken förvånansvärt bra. Däremot skulle jag byta till något som lämpar sig bättre för landsvägsbruk om jag skulle använda KLX250 som en pendlarhoj mellan arbetsplatsen och hemmet.

Motorn har en mjuk och snäll karaktär. Visserligen är det en ganska tam 250-kubikare det handlar om, men som ändå har potential att skapa glädje i tillvaron. Den elektroniska bränsleinsprutningen från Keihin, med 34-millimeters spjällhus och tiohålig spridare, ser till att bränslebladningen är optimal i alla lägen. Motorgången är mjuk och utan konstigheter, även på mycket låga varvtal.

Vibrationer finns men inte i den omfattningen att det är störande på något vis. Rödstrecket infinner sig först vid 10500 varv och motorn kommer till sin rätt först vid cirka 6000 varv. Vid 7500 varv uppges motorn leverera 22 hästkrafter vilket kanske låter skrattretande lite. Men faktum är att det trots detta går att ha riktigt skoj med KLX250. I alla fall om man inte är rädd för att varva motorn ordentligt.

Bortsett från den måttliga motorstyrkan är chassiet lekande lätt att hantera. KLX250 svänger tryggt och exakt. Fastän jag har förstått att Kawasaki vill marknadsföra den här modellen som en i första hand landsvägsmodell så klarar den sig faktiskt helt okej även vid terrängkörning.

Okej, fjädringen är inte riktigt optimal för skogsåka och markfrigången är inte tilltagen som hos en endurohoj. Men om du prompt måste köra ut med KLX250 i terrängen så går det.

Jag vill dock understryka att det här inte är en motorcykel som vare sig är tänkt eller lämpar sig vidare bra för seriös endurokörning. Men visst, allt går om man bara vill tillräckligt mycket...

På grusvägen hanteras KLX250 med lätthet, och I stadstrafik likaså. Den svänger lekande lätt. Samtidigt känns den hyfsat trygg på landsvägen också. Okej, den är liten och ganska spårkänslig. Men på välkurvade småvägar är den mycket rolig att köra. Och just att den är liten och smidig är ett stort plus då det är trångt om utrymme.

Fjädringen erbjuder framförallt god komfort. Samtidigt gör den ett bra jobb för att hantera små och medelstora ojämnheter, samt finna fäste åt däcken även under mer aktiv körning. Däremot dyker framgaffeln väl mycket vid kraftig inbromsning. Framgaffeln är av inverterad cartridgemodell med 43-millimeters innerben och 16-stegs justering av kompressionsdämpningen. Plastskydden i KX-stil skyddar framgaffelns innerben från stenskott och skräp.

Stötdämparen är av Uni-Trak-modell med extern gasbehållare. Precis som framgaffeln är grundinställningen mjuk och erbjuder god komfort. Samtidigt tar den upp stötar och ojämnheter på ett bra vis. Så länge tempot inte är allt för högt och underlaget är någorlunda jämnt. Här finns justering av kompressions- och returdämpning i sexton steg vardera, och fullt justerbar fjäderförspänning.

KLX250 fungerar bra till att ha skoj med, men passar bäst för lite mysigare körning. Den erfarne föraren pressar enkelt KLX250 till gränsen. I intensiv stadsmiljö är KLX250 desto giftigare. Där kommer den till sin rätt, och blir extremt skoj att köra.

Att köra i en storstad under morgonrusningen är något utöver det vanliga. Så länge jag kör motorcykel anser jag att det kan vara riktigt roligt. Blixtsnabba filbyten, kors och tvärs mellan bilar, självmordsbenägna mopedister och cyklister samt gångtrafikanter som blundar för rött. Efter tio minuters körning är adrenalinnivån härligt hög. Och plötsligt har jag glömt bort att jag "bara" kör en liten 250-kubikare på 22 hästkrafter.

Under provkörningen, som skedde under allt annat än lugna och städade förhållanden förbrukade KLX250 0,52 liter bensin per mil. Det betyder en aktionsradie på närmare 16 mil.

Totalt sett anser jag att KLX250 är väl värd sina slantar, i dagsläget 43 900 kronor. Trots sin tama motoreffekt och snälla helhet är det en motorcykel som det går att ha stor nytta av, även som rolig nöjesmaskin, vid sidan om pendlandet. I jämförelse med betydligt effektstinnare modeller får du väldigt mycket motorcykel för satsat kapital. Dessutom lär KLX250 inte bli värst dyr att försäkra, får vi hoppas.•

+ Smidig och lättkörd. Mycket motorcykel för pengarna.

- Tam motor som kräver en hel del varv för att komma till sin rätt.

= Ett mycket välkommet budgetalternativ som passar perfekt för lite av varje. Den trivs mycket bra i hektisk stadsmiljö, men även på småvägar och gärna med löst underlag. I skogen har den däremot inte mycket att hämta.