Nya Honda CB1000R är en av årets roligaste motorcyklar för dig som gillar att köra naket. Det är en smidig stadshoj samtidigt som den gärna busar och är ruskigt snabb på kurviga avsnitt.

Foto: Matz Lindkvist

Kort om Honda CB1000R

+ Lättkörd. Rolig. Mångsidig. Underbar motor.

- Otydlig instrumentering i solsken. Halvdan bakåtsikt i backspeglar.

= Honda CB1000R är en mycket trevlig men framförallt häftig motorcykel som lär tillfredställa de som föredrar att köra nakna motorcyklar med en rejäl portion attityd. Samtidigt får du mycket av allt det gottigaste, en suverän motor, rejäla och lättdoserade bromsar och ett chassi som är stadigt men samtidigt lekande lättmanövrerat. CB1000R är dessutom skrämmande anpassningsbar. Den kan uppträda oerhört korrekt och ordnat samtidigt som den har en mörkare sida som lär locka fram hornen i pannan även hos de mest städade personer. Underbart!

Namnet CB1000 får säkert många att tänka på Hondas gamla muskelmaskin från början av nittiotalet, som med dagens mått mätt är allt annat är lättkörd och smidig.

CB1000R är en helt ny motorcykel från början till slut. Mannen bakom den nya läckerbiten från Honda är Tetsuya Kudoh, som bland annat varit med och utvecklat RC30, CBR600F och VFR750F.

Motorn härstammar från sportmotorcykeln CBR1000RR liksom framgaffeln och bromsarna. Den spännande utformningen toppas av den enkelsidiga svingarmen, som bidrar till ett extra nätt och smidigt utseende. När jag låter blicken vandra vidare finner jag läckra fyrekrade fälgar.

CB1000R uppges väga 217 kilo startklar med tom tank. Det är närmare 20 kilo tyngre än 2008 års Fireblade. En stor del av vikten kan vi härleda till den kraftiga svingarmen.

Det märks att Honda lagt ner stor möda på att CB1000R ska ha ett modernt och slimmat utseende. Smaken är som baken, men jag gillar i alla fall vad jag ser. I det stora hela.

När jag ser Honda CB1000R blir jag rejält körsugen, och kort därefter har jag krängt på mig skyddsutrustningen på väg mot mina favoritvägar i Uppland och Roslagen. Härligt!

Med tidigare provkörningar av olika Hornet-versioner från Honda som referens blir CB1000R en trevlig upplevelse. Visserligen har jag alltid gillat Honda Hornet, såväl den lilla som den större modellen.

Nya CB1000R är betydligt mer Streetfighter än någon annan naken Honda jag tidigare kört. CB900F Hornet är betydligt "mysigare" och komfortablare än CB1000R, som är en elakare och mycket häftigare maskin. Dessutom är den föredömligt smidig.

Sadeln är sportigt stukad men komfortabel så att det duger gott för längre dagsetapper. Passageraren sitter lite högre upp på den minimala sadeln som inte erbjuder någon komfort att tala om. Motorcykeln jag provkör har dessutom stukats om med en regplåtshållare som är avsevärt mer slimmad än standard.

Körställningen är upprätt och händerna vilar på det breda och raka styrets handtag. Reglagen är justerbara för bästa personliga anpassning. För mig som mäter 182 centimeter passar körställningen mycket bra för såväl normal som aktiv buskörning.

Den fungerar helt enkelt super för både stadskörning i strulig och långsam trafik, samtidigt som den inte är tröttsam eller jobbig på det går fortare. En av de främsta styrkorna hos CB1000R på det här området är att den är lätt att hantera. Som förare blir jag snabbt "ett med motorcykeln" vilket är mycket viktigt vid framförallt aktivare körning.

Även fast Honda uppger att sadelhöjden är 828 millimeter känns den lägre, mycket tack vare sadelns utformning som gör den smalare i framkant.

Från förarplats har jag bra överblick över instrumentpanelen. Hastighet och motorvarv anges digital. Dessvärre bidrar det rökfärgade glaset över instrumenten att det är lite klurigt att se informationen. I alla fall så länge solen skiner. Då mörkret fallet är det betydligt enklare att se vad som anges.

Bakåtsikten i backspeglarna är visserligen klar och bra, men skyms oftast av mina axlar under provkörningen. Hondas elektroniska stöldskydd H.I.S.S som försvårar för tjuven är standard.

Motorn är som jag nämnt tidigare hämtad från sportmotorcykeln Fireblade (CBR1000RR), men har i det här fallet modifierats och anpassats för ändamålet. Bland annat är toppen i det här fallet tillverkad av magnesium och med förändrade avgas- och insugsportar. Dessutom noterar jag ett annat kompressionsförhållande och att Honda i det här fallet använt en annan tändboxenhet.

Vid en översyn över de tekniska uppgifterna för CB1000R finner jag att Honda anger en toppeffekt på 125 hästkrafter vid 10 000 varv och maximalt 99 newtonmeter vridmoment vid 7750 varv. Det är i och för sig helt okej siffror. Men faktum är att det som verkligen imponerar är på vilket sätt kraften levereras.

Exempelvis går det att köra i femtio kilometer i timmen på sexans växel utan att motorn protesterar det minsta. Dessutom hämtar sig motorn oerhört fint vid kraftiga gaspåslag. Utan hackande eller tråkiga vibrationer.

Motorn erbjuder dessutom precis den typ av lekfaktor som jag anser är nödvändigt hos den här typen av motorcykel. För den som gillar att segdra på låga varvtal finns fullt tillräckligt med vridmoment för att det ska kännas bra. Dessutom finns det gott om kraft i stort sett hela vägen upp till rödstrecket.

Den hydrauliskt manövrerade kopplingen är precis som den sexstegade växellådan lättjobbad och exakt. Växlingarna utförs i stort sett ljudlöst utan minsta strul.

Systemet för bränsleinsprutningen är mycket väl inställt och gaskänslan perfekt. Här är det inga ryck vid vare sig gaspådrag eller avslag. Dessutom spelar vald växel mindre roll. Skulle du råka lägga i fel växel så har CB1000R överseende med det.

Det här gör i sin tur att den är mycket lättkörd. Samtidigt som den kan vara en elak jäkel som mer än gärna skickar upp framhjulet till väders och enkelt körs på ett hjul kan den uppträda som en tam och välstädad körskolehoj. Du som förare bestämmer. Och CB1000R ställer upp. Alltid.
Det enda som saknas nu är ett härligare motorljud som inte letar sig ut ur den lågt placerade ljuddämparen.

Faktum är att det här är en av de landsvägsmotorcyklar från Honda med mest attityd jag kör på mycket länge. Och det tycker i alla fall jag är minst lika viktigt som att motorcykeln för övrigt är en suverän sådan.

Precis som motorcykelns övriga komponenter erbjuder bromsarna från Tokico goda prestanda. De är mycket kraftfulla men samtidigt föredömligt enkla att dosera, vilket gör körningen både trevligare och säkrare.

I det här fallet kör jag en modell utan låsningsfria (ABS) bromsar med kombifunktion (Dual CBS). För ett pristillägg på 7000 kronor får du även det. Och det kan det definitivt vara värt.
Fjädringskomponenterna är bra avstämda, följsamma och erbjuder en rejäl portion komfort. De är inte det minsta stötiga. Samtidigt fungerar de mycket bra även då jag pressar motorcykeln, och det utan att upplevas som för mjuka. Chassiet är mycket bra avstämt. Styrnigen är underbart exakt.

CB1000R svänger lätt och gärna. Dessutom håller den perfekt och stadig kurs även då tempot är rejält upptrissat. Det enda jag saknar hos chassiet är justering av kompressionsdämpningen. Inte för att jag tror att den stora massan lär sakna det, utan mest för att det känns synd att det inte finns där för de som vill finslipa fjädringsinställningarna efter eget tycke och smak.

HONDAS OFFICIELLA REKLAMFILM FÖR HONDA CB1000R

{youtube}LBVK6UgNll8{/youtube}