Efter succén med sportmotorcykeln RSV4, som Max Biaggi vann Superbike-VM med, har Aprilia skapat Tuono V4R. Modellen ersätter den ursprungliga Tuonon som med sin V-twin sålts i över 18000 exemplar. Tidigare i veckan provkördes APRC-versionen på Valencias GP-slinga, och på omgivningens underbart välkurvade bergsvägar. Här kan du läsa Skandinaviens första provkörning av modellen.

Faktum är att Tuono i stort sett är en avklädd RSV4, som fått 20 millimeter längre insugsrör (vilket lär ha resulterat i bättre effekt på lägre varvtal). Svänghjulet är aningen tyngre, till förmån för mjukare gång på lägre varvtal. Vidare har de tre lägsta växlarna fått lägre utväxling än RSV4. Vidare har kamaxeln för insuget modifierats. Kamnockarna har flyttats tio grader, vilket minskar ventilöverlappningen och bidrar till ökat vridmoment på mellanregistret (på bekostnad av minskad toppeffekt).

Motorn är i grund och botten densamma som hos sportmotorcykeln RSV4. Det är en 65-graders V4 på 999,6 kubikcentimeter. Som bäst erbjuds 167,3 hästkrafter vid 11500 varv och ett vridmoment på 111,5 Newtonmeter vid 9500 varv. Detta tål att jämföras med 180 hästkrafter och 115 Newtonmeter som bäst hos RSV4. Samtidigt kan det vara värt att notera att RSV4 uppges väga 184 kilogram medan Tuono anges ha en torrvikt på 183 kilogram. Samtidigt är sadelhöjden hos Tuono 835 millimeter medan den är 845 millimeter hos RSV4. Andra skillnader är Tuonons 25 millimeter längre hjulbas (1445 mm).

Växellådan är sexstegad av kassetmodell, vilket underlättar service, och byte av utväxling. Som jag nämnt tidigare är växellådans tre första växlar med lägre utväxling än hos RSV4, vilket är välkommet. I synnerhet ute på stan gör detta att Tuonon är betydligt mer lättkörd och trevligare att handskas med, i synnerhet i lägre hastigheter. Men även på den tekniskt krävande Ricardo Tormo-banan så fungerar utväxlingen bra.

För att ge lägre tyngdpunkt och bättre stabilitet har motorns placering i ramen sänkts, styrhuvudet aningen längre framflyttat och hjulbasen ökats från 1420 (RSV4) till 1445 millimeter. De treekrade splitfälgarna är av ny, lättare modell. Toppkåpan har modifierats, för bättre aerodynamiska egenskaper, sedan modellen visades upp i samband med höstens motorcykelmässa i Milano under hösten.

Styret hos Tuono är brett och tämligen rakt, samt placerat högre än det smalare dito hos RSV4, vilket ger mer avslappnad körstil, och extremt god kontroll över motorcykeln. För övrigt är sadelhöjden 10 millimeter lägre hos Tuono (835 mm) och fotpinnarna placerade aningen lägre och längre fram, vilket bidrar till en totalt sett mer avslappnad och mer upprätt körställning, som fortfarande passar mycket bra för aktiv körning.

Exemplaret som jag får provköra är försett med Aprilias sofistikerade APRC-system (Aprilia Performance Ride Control). APRC består i sin tur av tre olika enheter; Traction Control (ATC), Wheelie Control (AWC), Launch Control (ALC).

Utöver detta erbjuds tre olika motorprogram (Track, Sport, Road), där Track är obegränsat med effektuttag med aggressiv gasrespons, Sport betyder lite snällare motorkaraktär (men fortfarande full toppeffekt) och Road där motorkaraktären är aningen snällare än i Sportläget och toppeffekten strypts med 25 procent (vilket borde motsvara cirka 124 hästkrafter som bäst).

Dessutom finns Quick Shift (möjlighet att växla utan att använda koppling) och antislirkoppling (som förhindrar ofrivillig låsning av bakhjulet vid kraftiga nedväxlingar).

Solen skiner från himlen, efter att ett regnoväder dragit över området under natten, och hjälper till att torka upp blöta banan. Med tanke på det tveksamma underlaget på Ricardo Tormobanan och fläckvis blöt asfalt får jag all anledning att känna på hur pass effektivt och användarvänligt Aprilias antispinn-system (traction Control) är.

Ricardo Tormo är en tämligen teknikskt krävande GP-slinga som bjuder på ett antal kluriga partier. I takt med att banan torkat upp, däcken blivit varmare och jag känner mig allt mer hemma på såväl Tuonon som banan, så är det dags att öka tempot en aning.

Till en början är motorcykeln inställd på Traction Controll i läge 8, vilket betyder att systemet inte tillåter i stort sett något bakhjulsspinn överhuvudtaget. Så länge banans underlag fortfarande är blöt märks det tydligt hur systemet jobbar. Framförallt märks det vid kraftigt gaspådrag ut ur böjarna, då motorcykeln stundtals känns klen och med seg gasrespons. Men det är precis vad APRC handlar om. Då jag inte vet bättre än att ge fullt ut ur en böj med kraftigt nedlägg och däcken kämpandes med att finna friktion hos det blöta underlaget, så gör systemet stor nytta. Och känslan är fullständigt underbar, samtidigt som det känns lite skrämmande…

PÅ vänster styrhalva finns två knappar med vilka det enkelt och snabbt går att ändra (utan att man beöhver pruta pågasen det minsta) mellan vilket läge Traction Control ska vara inställt på. Läge 8 betyder att systemet är mycket effektivt och sätter stopp för i stort sett all form av bakhjulsspinn. Läge 1 ger däremot utrymme för extremt mycket bakhjulsspinn, före att systemet kliver in och hjälper till med att reda ut det hela. För mig är den här typen av system (precis som ABS) något av de bästa som hänt oss motorcyklister på mycket länge.

APRC-systemet kommer att hjälpa dig att utvecklas som motorcyklist, då du kommer kunna pressa gränserna långt över vad du trodde var möjligt, utan att det för den sakens skull behöver innebära överhängande livsfara…

Jag finner mig snabbt tillrätta i sadeln och med händerna vilandes på det breda och raka styret. Körställingen är tilltalande. Fotpinnarna har monterats aningen lägre och längre fram än hos RSV4, och tilsamamns med det högre och bredare styret så ger det en mer upprätt körställning.

Efter att jag pressat med Tuonon på bana hela förmiddagen och ute på landsväg under eftermiddagen är mitt intryck att det här är en motorcykel som är en mycket rolig, lättkörd och potent motorcykel.

Sahcsfjädringen gör ett mycket bra jobb med att erbjuda god förarkomfort och bra markkontakt åt däcken. Markfrigången är bra, den svänger kvickt, men samtidigt tryggt genom såväl tajta hårnålar som högfartsböjar (oavsett om det handlar om ban- eller landsvägskörning).

Dessutom är det aldrig särskilt svårt att ändra kurs, även i de mest extrema lägen. Enda gången som viss oro uppstår hos chassit är på den långa start och målrakan på banan, där hastigheter över 200 kilometer noteras innan det är läge att dämpa sig en aning inför den stundande vänsterböjen.

Bromsarna är underbara. De radiellt monterade fyrkolvsoken från Brembo erbjuder härlig fingertoppskänsla och bromsverkan så det räcker och blir över, även efter en längre stunds bankörning. Växlingarna går snabbt och bra, utan krångel, och tack vare ”Quick Shifter” slipper jag bry mig om kopplingen vid uppväxlingarna. Under dagen har jag däremot en del småstrul med att finna neutralt läge, vilket Aprilias tekniker förvarar med att det kommer bli bättre efter lite mer inkörning.

Det jag däremot anser är oerhört synd är att Aprilia struntat i att förse modellen med ABS-bromsar, och detta trots att det torde vara både enkelt och inte allt för dyrt, med tanke på att en del av de nödvändiga komponenterna för ett ABS-system redan finns på plats. Jag misstänker dock att vi kommer att få se en ABS-version (förhoppningsvis urkopplingsbar) inom en snar framtid.

Totalt sett är Tuono en extremt roligt och busvänlig motorcykel med en imponerande bred repertoar. Vid sidan om superskojiga KTM 990 Super Duke och Triumph Speed TRiple, som båda är extremt roliga motorcyklar, är APRC-versionen av Tuono så mycket mer sofistikerad. Givetvis avspeglar det sig på prislappen, men i det får du inte bara en roligare motorcykel, utan även ökad säkerhet.

Däremot är det givetvis i slutändan din personliga smak som avgör valet av motorcykel. Men en sak är säker, här har vi en ny ”Streetfighter” som verkligen gör skäl för namnet, och som inte gör bort sig vare sig på bana, landsväg eller vid hektisk stadskörning. Du som väljer att provköra en Tuono V4R med APRC, och som inte får ett leende på dina läppar (vid sidan om de härliga adrenalinkickarna) bör söka vård omedelbart.

I sommar ska du som kör sportmotorcykel på bana inte bli förvånad om du blir omkörd så det sjunger om det av någon i sadeln på en Tuono V4R. För vid sidan om att vara en fantastiskt rolig landsvägsmaskin är Tuono en mycket snabb banhoj. Och jag ser fram mot banduellen mellan Tuono V4R och RSV4R…•

{youtube}Y6hyQrD0JRU{/youtube}