Crossrunner är en helt ny modell från Honda. Inspirationen till cykeln kommer bland annat från den Japanska polisen. Designen är tänkt att den ska locka föraren till ge sig iväg på en tur och bara ha riktig roligt. Andreas Lundbom drog till Mallorca och provkörde nyheten.

Ljudet från 30 stycken V4-motorer som står och brummar på tomgång är som ljuv musik i mina öron denna fredagsmorgon på Mallorca där provkörning av nya Crossrunner ska ske på härligt slingrande vägar uppe i bergen.

Motorn är bekant och känns igen från landsvägsmodellen VFR800 och är vid detta laget ett välbeprövat koncept som har utvecklats under många års tid. För att passa Crossrunnern har insug- och avgaskanalerna modifierats till att få en jämnare effektkurva i mellanregistret. VTEC-systemet aktiveras vid cirka 6500 varv per minut, något lägre än hos VFR800. Ändringarna känns när jag sicksackar mig fram mellan bilarna i staden, och ute på landsvägen där motorn drar jämnt och starkt genom hela varvtalsregistret. När varvtalet passerar 6500 varv och fyra ventiler per cylinder arbetar för högtryck upplevs en mild ”turboeffekt” eller VTEC-effekt.

Även chassit känns igen från VFR800, med smärre förändringar i det här fallet. Aluminiumramen precis som fjädringskomponenterna och hjulen av samma modell som hos VFR800 VTEC. Den extra markfrigången (12 millimeter) och längre hjulbasen (8 millimeter) uppnås genom att svingarmens grundläge är brantare och att framgaffeln monterats lägre hos gaffelkronorna (40 millimeter).

En upprätt körställning med en aning tillbakaflyttade fotpinnar gör att körställningen inte är helt enkel att klassa in i någon kategori. På presskonferensen visades ett filmklipp där den Japanska polisen genomför körövningar/tester med en äldre VFR, som kittats med högre styre. Det är imponerande att se hur förarna sladdar runt konorna och kan få en så tung motorcykel att bli lika kvick i vändningarna som en lätt crossmotorcykel.

Denna uppvisning ska ha varit en inspirationsskälla till den nya modellen. Att helt enkelt försöka få en sportig landsvägsmotorcykel att bli smidigare, bekvämare och enklare att hantera för den genomsnittliga föraren.

Första intrycket jag fick vid stads- och landsvägskörningen är att fotpinnarna sitter en aning långt bak. Men när de kurviga vägpartierna tar vid så ändrar jag mig snabbt, för nu känns körställningen plötsligt alldeles perfekt. I hög fart för Crossrunner mig igenom kurvorna utan att jag behöver anstränga mig alltför mycket. Och vid vissa partier där kurvorna nyper extra hårt, eller som då jag kommer in i en skarp kurva som jag måste dela med en klunga cyklister samtidigt som jag möter en lastbil, är Crossrunnern mycket förlåtande.

Åter nere i staden så upplever jag, med mina 180 centimeter över mark, återigen att fotpinnarna sitter en aning för långt bak och det påvekar vinkeln på mina knäleder så pass att de behöver sträckas ut emellanåt, vilket kanske bara är en vanesak. Bortsett från detta är körställningen och komforten bra.

Instrumenteringen sitter högt placerad bakom kåpglaset. Hondas tanke med placeringen är att föraren inte ska behöva böja ner huvudet för att inhämta information från displayen och därmed förlora uppsikten på trafiken för ett ögonblick. Detta fungerar utmärkt, och jag behöver inte röra huvudet utan det räcker med att vinkla ner blicken en aning för att få reda på aktuellt varvtal, hastighet, avverka sträcka, motortemperatur, resterande bränslemängd samt vad klockan är från det digitala multiinstrumentet.

Bromsarna är utrustade med C-ABS (låsningsfria kombibromsar) som standard. Bromssystemet har utprovats tillsammans med däckstillverkaren Pirelli som även konstruerat däcken Scorpion Trail, som är som klippta och skurna för Crossrunnern.

På de slingriga bergsvägarna fungerar kombinationen däck och bromsar utmärkt och just däcken har Pirelli lagt ner mycket arbete på för att få fram ett däck som ska passa för alla tänkbara underlag som man vill köra med sin Crossrunner på. Någon grusväg fick jag inte tillfälle att pröva men enligt Pirelli ska däcket även klara "bättre" grusvägar utan problem. Kombibromssystemet innebär att även frambromsen aktiveras då jag enbart bromsar med fotbromsen (bak). Bromsar jag med handbromsen (fram) är det däremot bara frambromsen som aktiveras. Systemet fungerar alldeles utmärkt på alla sätt och vis.

Packväskor med matchande färg finns att hänga på motorcykeln. Väskorna är snarlika de som finns till VFR1200 och har samma system med en nyckel som passar till allt. Centralstöd, högre kåpglas samt elvärmehandtag finns att köpa som tillbehör. Jag noterar att grenrören är fritt placerade under motorn utan något skydd från stänk från framhjulet. Efter ett antal mil på grusunderlag kan ett skydd av något slag vara på sin plats. Återstår att se vad eftermarknaden tar fram för tillbehör.

Med Crossrunnern behöver du inte fundera på om du ska hänga på sportmotorcyklarna som ska räta ut några härliga kurvor, eller om du vill svänga in på den där grusvägen där offroadcykeln precis innan lagt en dammridå. Eller varför inte hänga på touringgänget till Nordkap.

Crossrunnern är en allroundhoj för civiliserade vägar där den underbara V4:an tillsammans med den nya körställningen ger en något mer övervägande sportig känsla till hojen. Men det är också en mycket rolig känsla.•