Toppenmonster!

Den nya Monster 696 lanserades i stor stil i Barcelona tidigare i år. Nu är den stora Monster 1100 här och redo att göra skäl för sitt namn. Redan nu kan vi presentera provkörningen av modellen.

Ducati har haft enorm framgång med Monster-serien under de senaste 15 åren, så bra att den lilla Monster-modellen har stått för mellan 40 och 50 procent av hela Ducatis motorcykelförsäljning under dessa 15 år. För några månader sedan lanserades Monster 696. Ducati har tillverkat 10000 av dem och i dessa sammanhang är det en oerhört stor mängd. Ducati hoppas kunna göra samma sak med Monster 1100 som ersätter S2R 1000.

Eftersom det är en kall morgon lägger jag extra stor vikt på att snabbt få upp värmen i de nya Bridgestonedäcken (BT016 Hypersport). Jag kör på en superkurvig väg vid franska Rivieran strax väster om Cannes. Efter några kilometer lämnar jag Rivieran och söker mig upp i bergen. Nu har däcken blivit varma och lufttemperaturen likaså, och jag spar inget till senare längre...

Nu är det järnet som gäller och jag uppskattar de lätthanterliga och förtroendeingivande egenskaperna hos Monster 1100. Det nya versionen väger enligt uppgift 169 kilo torr vilket är nästan 10 kilo lättare än sin föregångare S2R.

Ducati har lagt ner stor möda på viktminskningen hos nya Monster 1100. Jag har oerhört roligt här på de kurviga bergsvägarna och tempot ökar allt eftersom. Chassit är stadigt och däcken bettar sig fast vid vägbanan på ett briljant vis. Just nu kör jag standardversionen med Showa-fjädring, och såväl framgaffeln som stötdämparen bak jobbar mycket bra, vilket stärker mitt förtroende för Monster 1100 ytterligare.

Visst, Showa-fjädringen är lite mjukare och mindre följsam än vad jag förväntar mig av Öhlinsfjädringen hos 1100S, men jag har fortfarande mycket roligt. De radiellt monterade Brembo-bromsarna är enligt Ducati 17 procent starkare än de hos Monster 696. Och i takt med att hastigheten stiger uppskattar jag verkligen hur pass härliga bromsarna är att handskas med. Det är en progressiv känsla hos frambromsen, vilket underlättar doseringen av bromsverkan avsevärt.

Den nya fjädringen, dess fästpunkter och däckens högre profil har höjt chassit i jämförelse med Monster 696. Detta har resulterat i bättre markfrigång och häftigare kurvtagning. Med 95 hästkrafter och 103 Newtonmeter i vridmoment att hantera har Ducati valt en uppsättning supersportdäck (Bridgestone BT016) med dimension 180/55-17 bak och 120/70-17 fram.

Tillbaka på vägarna igen utnyttjar jag allt tillgängligt däcksgrepp då motorkraften överförs till bakhjulet, som är förankrat hos den enkelsidiga svingarmen. Plötsligt börjar jag fundera över om inte Monster 1100 faller lite lättare till vänster än till höger. Jag är inte säker, men Ducati lär ha gjort något för att kompensera för den extra vikt hos 1100:ans nedre vänstra sidan.

Avgassystemet är helt nytt och får samtidigt dubbla ljuddämpare precis som 696:an. Som man kan förvänta sig av en luftkyld Ducati, är ljudet som kommer ut ur ljuddämparna likt Vivaldi som spelar i extas. Då jag avslutar min andra runda av testrutten tar jag tillfället i akt att köra lite långsammare och kollar in alla lyxlirare som gör det samma. Nu får jag använda den torra kopplingen lite mer. Den har blivit aningen lättare att hantera genom att mjukare fjädrar än hos S2R har använts, men fortfarande är kopplingen inte fjäderlätt att handskas med.

Monster 1100 använder samma tvåventils 1078-kubiksmotor som driver Hypermotard 1100. Nytt hos motorn i det här fallet är vevhuset som sägs vara tre kilo lättare än tidigare. Den luftkylda V-twinen är en motor som det är lätt att bli mycket förtjust i.

Redan från låga 3000 varv gör det kraftiga vridmomentet sig påmind med brutal kraft. På första växeln skjuter framhjulet upp i luften om du vrider lite "för mycket" på gasen, men motorkraften är samtidigt mycket lätt att kontrollera. Det finns givetvis mycket mer pulver i 1100 än hos 696.

Jag är övertygad om att det finns många där ute som vill ha en motorcykel som nya Monster 696, men anser att den saknar en del motorkraft och för dem är Monster 1100 svaret. För mig känns 95 hästkrafter och framför allt de 103 Newtonmeter starka vridmomentet helt rätt. Det är inte för mycket och samtidigt inte för lite. Chassiet är så gott som perfekt, och en känsla en ren och skär körglädje infinner sig.

Körpositionen är också mycket bra. Det finns tillräckligt med utrymme för benen för att det ska vara bekvämt samtidigt som det finns en sportig känsla över den. Sadeln har förändrats i jämförelse med den hos Monster 696, för att möjliggöra en 10 millimeter högre främre del som utgör ett stöd till föraren under hård inbromsning.

Ditt "fönster in i motorn", instrumentpanelen, är av samma modell som hos Monster 696. Konstigt nog hade jag inte ägnat mycket uppmärksamhet åt instrumenteringen alls förrän jag upptäckte polisen som stod och höll koll. Min framåtlutade körposition gjorde att jag var tvungen att böja mig en aning bakåt för att få en god koll över instrumenten. Det är således inget som stör min framåtsikt och jag kan koncentrera mig på vägen framför, och det gillar jag.

Monster 1100 är ett mycket snyggt paket med hög finish. Då jag tar mig en titt på den gamla Monster 620 som står parkerad utanför hotellet är det uppenbart att Monster 1100 är en tydlig förbättring jämfört med tidigare Monster. Det finns inga synlig kablar och hos den silverfärgade Monster skiner den röda ramen likt en skönhet. Den enkelsidiga svingarmen och de femekrade hjulen bidrar tillsammans med de högt uppdragna ljuddämparna till ett snyggt och "rent" utseende.

Monster 1100 är mycket mer än bara en 696 med en större motor. Fjädringen och däcken är mycket bättre. Motorn, som förutom att vara kraftfullare, passar perfekt för chassit.

Den enkelsidiga svingarmen är en underbar skapelse av högst klass och jag verkligen älskar hur Ducati lyckas framhäva den läckert röda fackverksramen. Stillastående har Monster 1100 det där atletiska utseendet, och om jag jobbade inne i storstaden skulle jag gärna se att en sådan stod och väntade på mig efter en lång och jobbig arbetsdag. På minussidan finns inget av värde att anmärka på, förutom att instrumenteringen gärna kunde vara lättare att hålla koll på under färd.

Allt som allt tycker jag att Ducati har gjort ett utmärkt jobb, ännu en gång, och Monster 1100 gör definitivt skäl för namnet!

+ Motorn. En av de lättaste nakna motorcyklarna över tusen kubikcentimeter på marknaden. Hanteras som en dröm och då har jag inte ens provkört S-versionen ännu...

-Instrumenteringen är inte lätt att läsa av under körning

DUCASTIS OFFICIELLA "REKLAMFILM" FÖR MONSTER 1100

{flvremote}http://files.evisor.tv/200809/5943.flv{/flvremote}