R som i ruskigt rolig

Triumph Street Triple var redan tidigare en glimrande motorcykel. Med några nya godbitar och ett extra R i namnet har den blivit ännu bättre.

Då och då känner man sig privilegierad. Det här är ett sådant tillfälle för mig. Triumph hade egentligen tänkt att lanseringen av Street Triple R skulle äga rum på en liten bana i Spanien. Strul med licenser och diverse dokument gjorde att lanseringen i stället genomfördes på Isle of Man och dess mytomspunna TT-slinga. Här bjuds på vanliga vägar som samtidig är en legendarisk roadracing-bana. Bättre plats att provköra en motorcykel på finns knappt!

På förhand visste vi att Triumph inte kunde bomma med Street Triple R. Standardutgåvan är glimrande och med extra kvalitetskomponenter var frågan i grunden bara hur mycket bättre den har blivit.
Valet faller på en av motorcyklarna som försetts med ett slip-on-rör från Arrow. Ljuddämparen är godkänd för gatbruk, och bidrar inte till någon större effektökning, men släpper genom mer av ljudet när trippeln varvas upp inne på depåområdet i Douglas.

Varvrekordet här på Isle of Man:s TT-slinga tillhör John McGuinness, som hållit en snittfart på över 200 kilometer i timmen i Seniorklassen i 2007. På väg genom Douglas, Crosby, Kirk Michael och Ramsey verkar farten som de snabbaste raceförarna håller här inte sann, och ärlig talat är Street Triple R att föredra framför en toktrimmad superbike för de flesta av oss. Utan vindskyddande kåpa är det mer än fort nog när hastighetsmätaren närmar sig 200-strecket.

Street Triple har varit en formidabel succé för Triumph, och det är som en slags prisutdelning att Triumph nu levererar R-versionen. Skillnaden mellan standard- och R-versionen är inte stor, men märkbar; kraftigare radialmonterade Nissin-bromsar, fullt justerbar fjädring fram och bak (förspänning, retur och kompression) och Magura aluminiumstyre.

Bromsarna kommer från Daytona 675 och erbjuder mer kraft och bättre bett. (På ett eller annat vis har Triumph räknat ut att dessa ger 20 procent mer bromskraft och 40 procent bättre bett.)
Den inverterade framgaffeln är nästan identisk med den hos på Daytona, men har i det här fallet lite längre fjädringsväg. Bakdämparen kommer även den från Daytona och ökar sadelhöjden hos Street Triple R med fem millimeter.

För att tydliggöra att det handlar om en R-modell, har Street Triple R tvåfärgad sadel och levereras i matt lack i två olika färger (grått eller orange), och med ny dekor.Dessutom finns redan nu en hel del extratillbehör för den som vill fixa lite extra på utseendet.

I motsättning till McGuinness och company har vi trafiken att ta hänsyn till, men det gör bara testförhållandena mer lik vanlig landsvägskörning. Med upprätt körställning och brett styre är det väldigt lätt att smidigt "smyga" fram i trafiken.

Street Triple R har en uppgiven torrvikt på 167 kilo och det märks att detta är en lätt motorcykel. I förhållande till storebror Speed Triple är skillnaden påtaglig. Som city och pendlarhoj har den här modellen god potential. Dessutom svänger den gärna och framhjulet vill väldigt gärna sticka till väders.

Skall vi dra fram något negativt får det bli styrutslaget som är i minsta laget. Det är självklart resultatet av en kompromiss mellan högfartsstabilitet och manöverbarhet i lågt fart, och på väg upp för berget, där det inte finns någon hastighetsbergänsning, är vi glada för att Triumph har tagit hänsyn till högfartsegenskaperna.

Jag gasar för allt vad jag kan, och snart visar hastighetsmätaren 200 kilometer i timmen. Den 108 hästkrafter starka 675-kubikaren är god för mer, men detta är tillräckligt fort för den här nakna motorcykeln.

Det har aldrig funnits någon anledning till att klaga på de mer budgetbromsarna hos Street Triple, men Nissin-bromsarna hos R-utgåvan ger extra stoppkraft och bett som välkomnas, särskilt i högre fart. I det hela taget har Street Triple R det lilla extra som gör den perfekt till ett första möte med den mytomspunna TT-slingan.

Det lätta chassiet är mycket följsamt men likväl stabilt i hög fart. Att förändra kursen går som smort. Stort sett är det bara att placera framhjulet exakt där du vill ha det - oftast rätt upp i luften. Street Triple R har inte förlorat något som helst av leklusten.

Triumph har sålt mer än 7500 stycken Street Triple sedan modellen lanserades 2007, och nu sliter Triumph med att hinna leverera nog med cyklar.
Som jag nämnt tidigare levereras Street Triple R i matt grå eller matt orange. Den sistnämnda modellen kommer börja levereras först till våren 2009.

-Street Triple har överträffat alla våra förväntningar, säger den stolte produktchefen Simon Warburton. Warburton tar även tillfället i akt och beklagar att många kunder får vänta länge på att få sin Street Triple levererad. Flaskhalsen är enligt honom hos produktionen av toppar och vevhus.

Likväl ser det ut som att 2008 kan bli det bästa försäljningsåret någonsin för Triumph. Under glansdagarna på 60-tallet toppade försäljningen med 47 000 exemplar år 1967. Med bra hjälp från succémodellen Street Triple ser det ut som att Triumph kommer att slå det över 40 år gamla rekordet. Det innebär en dubblering av antalet sålda motorcyklar på ett par år. Så kort tillbaka i tiden som 2004 såldes cirka 25000 Triumph-modeller.

De fem mest sålda modellerna från juli 2007 till juni 2008 är Street Triple (7531), Speed Triple (6599), Tiger 1050 (5298), Daytona 675 (5101) och Bonneville T100 (3297).

+ Strålande effektkurva, Smidig och lättkörd, verkligen bra valuta för pengarna

- Styrutslag i minsta laget. Triumph klarar inte producera Street Triple R fort nog.

=Triumph har gjort en bra motorcykel ännu bättre. Det är nästan inte något att anmärka på Street Triple R. Chassiset är absolut värt prispåslaget i förhållande till standardmodellen. Triumphen är utan tvivel en pärla för en färsk motorcyklist och en förfriskning för de mer erfarne.

{youtube}IRbsToYD1MU&hl{/youtube}

{youtube}z7Jod7Ar56M&hl{/youtube}