Efter år av spekulationer är väntan över. Honda VFR1200F har äntligen anlänt och Andy Downes drog till Sugo i Japan för att undersöka om den verkligen är så bra som Hondas egna testförare påstår att den är. Läs Sveriges första provkörning av den häftiga sporttouringmodellen här på fastbikes.se.
Vi är på Sugo racingbana i Japan för världens första provkörning på väg och bana av den 1237-kubiks, kardandrivna, 267 kilos Sportouringmaskin. Honda har framhärdat med den nya VFR trots ekonomiska problem som lett till att de bland annat dragit sig ur F1 och amerikanska Superbikemästerskapet. VFR är otroligt viktig för dem.
Vilket gör valet av Sugo överraskande – då VFR inte är avsedd för att piska med runt på en racerbana, så visst kommer det antagligen att kännas underligt och tungrott.
Men den första överraskningen kommer innan jag ens startar motorcykeln. Med en rejäl 267 kilos tjänstevikt förväntade jag mig behöva använda en hel del muskelstyrka för att lyfta upp den från sidostödet, men Hondas tekniker måste ha placerat mestadels av vikten mycket lågt ner eftersom det inte upplevdes tungt överhuvudtaget.
Snart därefter är jag ute på banan. Min första vända med VFR1200F är en 25 minuters körning som leds av ex-GP-föraren Tohru Ukawa som lyckligtvis håller ett sparsamt tempo medan jag lär mig banan.
Men det tar bara några sekunder innan nästa överraskning. Då jag drar iväg nerför tillfartsvägen från depåområdet pitlane lutar jag ner cykeln i en högersväng och måste omedelbart hämta upp den igen eftersom den faller in i böjen mycket snabbare än jag trodde.
Det tar ytterligare ett halvt varv innan jag har vant mig vid detta, i synnerhet i de tajtare böjarna. Honda VFR1200F är visserligen stor, men det är inte alls otymplig. Plötsligt känns lanseringen på bana inte lika främmande.
Jämfört med BMW K1300R, som jag har kört över 1200 mil med detta år, upplevs VFR lättare (även om den är tyngre), och mycket smidigare. BMW är längre och känns så också. Båda är stabila, men där BMW kan kännas stel som en följd av främre hjulupphängningen, Duolever, känns VFR graciös.
Min BMW är en bra motorcykel men VFR känns som en flygande matta i jämförelse. Också jämfört med den lysande KTM 990 SMT som jag körde 160 mil med på 24 timmar tidigare i år på, står VFR ut på grund av dess lugna och avslappnade karaktär.
Detta är givetvis ingen sportmotorcykel och fjädringen var således för mjuk när tempot på banan trissades, men för att vara en Sporttouringmaskin hävdar den sig bra även under en snabb tur på banan.
Senare styrde vi ut för en sväng på landsväg - en plågsam blandning av ojämna hårnålar och snabbare rakor- in området kring Sugobanan. Vad som hade varit sisådär på banan - för mjuk fjädring –blev plötsligt ett stort plus på landsvägen eftersom både främre och bakre hjul och chassi stannade planterade i vägbanan. Också under hård acceleration fanns gott om fäste även på de dåligt underhållna vägsträckorna.
Det är lätt att föreställa sig en rejäl långtur med denna cykel. V4-motorn pumpar grymtandes ur sig gott om kraft från 2000rpm hela vägen upp till rödstrecket vid 10.500 varv, vilket gör körningen ytterst vilsam och bekväm.
Vid gaspådrag jobbar motorn härligt mjukt och varvar upp snabbt genom registret, bortsett från en liten dipp vid cirka 3500 varv. Motorn brölar försiktig men härligt. Avgasljudet blir kraftigt starkare vid 7500 varv då ett elektroniskt kontrollerat spjäll i avgassystemet öppnas. Samma ventil öppnas vid start för att därefter stängas igen.
Ute på banan är gasrespons perfekt och även vid den riktigt tajta hårnålen drar motorn kraftfullt vid 3000 varv på andra växeln. Motorns flexibilitet innebär att du måste anpassa din körstil om du är van vid Supersportcyklar. Där du skulle köra på toppvarvet på en motorcykel med fyrcylindrig radmotor, ut ur svängarna, föredrog VFR nästa växel för att utnyttja vridmomentet på bästa sätt.
Otroligt nog är kardandrift inte ett problem. Det är så jäkla bra jag faktiskt glömde bort att den hade en. Genom en fantastisk utformning har Honda lyckats få till det så bra att kardandriften inte märks i stort sett alls. Det är egentligen endast på riktigt låga varvtal som ett vinande ljud ger sig till känna. Och så slipper du ju smörja och spänna någon kedja också...
Det må vara att VFR har en smart utformad kåpa med dubbla lager, men den enda gången det märktes var i låg hastighet när den enorma värme som byggts upp under bankörningen hölls borta från mina ben och mitt ansikte, även med kylfläkten snurrandes för fullt. Vi behöver en längre test för att se om det finns några andra fördelar.
Honda VFR1200F har sammanlänkade bromsar med ABS (dock inte det sofistikerade C-ABS-systemet som sitter monterat på Fireblade). Sexkolvsoken framtill erbjuder fenomenal kraft, även om det tog ett par omdömeslöst sena bromsning i slutet av den långa rakan för att känna av ABS-systemets funktion.
Vindskyddet är utmärkt, och allehanda tillbehör kommer bara att göra det ännu bättre med extra vindavvisare för händerna och extra högt kåpglas. Finishen på detaljer är också tydligt påkostade och genomarbetade - det är den bästa finish hos en Honda jag sett på många år. Allt är vackert ihopmonterat, ända ner till de snygga mattsvarta kåporna över motorn. Kåpan med sina dubbla lager är också en framgång med sin fantastiskt djupa och till synes påkostade lack.
Under mina timmar på cykeln, varav merparten av dessa på bana, så det var omöjligt att dra definitiva slutsatser om exempelvis körkomfort.
Dock var testet tillräckligt för att bevisa att VFR1200F är en oerhört kompetent motorcykel. Hur den kommer att stå sig mot exempel BMW K1300S, Suzuki Hayabusa och Kawasaki ZZR1400 är omöjligt att säga, men mitt första intryck är att den kommer att få dem att känna sig obekväma, osofistikerade och de kommer att få jobba hårt för att mästra över VFR1200F.
Priset på VFR1200F har ännu inte bestämts. En utvärdering av automatlådan kommer att presenteras i ett separat reportage som presenteras här på fastbikes.se inom kort. •
Läs provkörningen av Hondas automatlåda med dubbelkoppling
Fem snabba frågor om Honda VFR1200F till projektledaren Yosuke Hasegawa
Hur länge har du jobbat på VFR1200F projektet? Jag kan inte säga exakt men det har varit mer än tre år. Det känns som en mycket lång tid. Här cykeln är som mitt barn.
När du ser tillbaka, vad skulle du ändra på den slutliga utformningen? Inte något viktigt. Jag vill bara göra det ännu bättre. Denna cykel är avsedd att finnas med ett tag så vi hoppas kunna fortsätta att göra små förändringar för att hela tiden förbättra den.
Varför har den en mindre bränsletank än VFR800, 18,5 liter respektive 22 liter? Bränsleekonomin är god, så vi vet att nästan 300 kilometer är möjlig på en tank. Det var vårt mål eftersom det är en tillräckligt lång sträcka innan du behöver ta en paus.
Föredrar du den manuella eller DCT*-cykeln? Jag föredrar DCT-cykeln eftersom det tillåter dig att fokusera på körningen mer.
Varför är den tyngre än Super Blackbird? Det har en större motor i fråga om kapacitet. Det ger ökad vikt. Men du kan inte känna denna vikt när du är på motorcykeln.
*=Dual Clutch Transmission (automatväxlad med dubbla kopplingar) |
FILM OM HONDA VFR1200F
{youtube}2RGo975xDsw{/youtube}
Fakta Honda VFR1200F -2010
|
|
Motor | V4, Vätskekyld, fyrtakt, 4 ventiler/cyl, DOHC |
Borr x Slag | 81 x 60 mm |
Slagvolym | 1237 cm³ |
Effekt | 172,7 hk/10 000 varv |
Vridmoment | 129 Nm/8 750 varv |
Kompression | 12:1 |
Bränslesystem | Elektronisk bränsleinsprutning |
Transmission | 6 växlar |
Hjulbas | 1545 mm |
Sadelhöjd | 815 mm |
Fjädring fram | 43 mm inverterad, justerbar fjäderförspänning |
Fjädring bak | Stötdämpare med justerbar fjäderförspänning och returdämpning |
Broms fram |
Dubbla sexkolvsok, 320 mm skivor, CBS, ABS |
Broms bak | Tvåkolvsok, 276 mm skiva, CBS, ABS |
Däck fram | 120/70-17 |
Däck bak | 190/55-17 |
Tankvolym | 18,5 Liter |
Fulltankad vikt | 267 kg |
Färg | Röd, vit, silver |
Pris | 179 900 kronor |
Importör | Honda MC Svenska AB |