Efter att ha kört både offroadmodellen HP2 och supermotomodellen HP2 Megamoto var mina förväntningar extremt höga när det var dags för mig att provköra HP2 Sport. Efter att ha pressat den på den spanska Almeriabanan och kört ett antal mil på landsväg med den vet jag mer om den läckra boxerracern.

BMW HP2 Sport är en landsvägsanpassad version av enduranceracern som det har tävlats med under ett antal år.  I det här utförandet finns en stor del av den extremt sportiga karaktären kvar, men här med en bekvämare sadel och en motor som optimerats för dagligt bruk på såväl landsväg som bana.

Visst kan en luftkyld boxermotor kännas aningen omodern vid en första anblick. Men under ytan döljer sig avancerad teknik som är som hämtad från framtiden.

Boxermotorn har dubbla överliggande kamaxlar (DOHC) och fyra radialt placerade ventiler. En intressant detalj är att respektive kamaxel styr en insugs- och en avgasventil. Normalt hos konventionella motorer, med dubbla överliggande kamaxlar, är att den ena kamaxeln styr insuget medan den andra manövrerar avgasventilerna. Maxvarvet uppges vara 9 500 varv per minut. Som bäst utlovas över 133 hästkrafter vid 8750 varv och maximalt 115 Newtonmeter vridmoment vid 6000 varv.

Rakt igenom är HP2 Sport fullproppad med en massa tekniskt godis. Här är kolfiberdetaljerna vanligt förekommande och tillsammans med de frästa gaffelkronorna ger det en finish utöver det vanliga. Öhlinsdämparna fram och bak ser till att funktionen hos fjädringen är på topp.

Vidare är reglagen från Magura justerbara medan de radiellt fastbultade Monoblock-bromsarna kommer från Brembo. Bromsslangarna är givetvis stålomspunna liksom slangen för den hydrauliskt manövrerade kopplingen. De läckra fotpinnarna är justerbara liksom växel- och fotbromsreglaget. Och vill du så är det dessutom möjligt att vända på växelföraren så att du får ettan upp och resten av växlarna nedåt.

Precis som hos HP2 Megamoto är ramen en rörkonstruktion av stål där främre och bakre partiet består av en självbärande kolfiberkonstruktion. I slutändan gör det här en motorcykel som har en uppgiven torrvikt på 178 kilogram.

Fram noteras framhjulsupphängningen som kallas Telelever, vilken gör att bland annat hjulbasen förblir så gott som oförändrad under hela fjädringsvägen. Detta märks framförallt vid kraftig inbromsning med frambromsen då fronten inte niger i stort sett alls.

Stötdämparen hos framhjulsupphängningen är fullt justerbar och har 105 millimeters fjädringsväg. Även stötdämparen bak är fullt justerbar och här är fjädringsvägen 120 millimeter. Dessutom kan motorcykelns höjd justeras i viss mån, såväl fram som bak.

Paralever kallas den enkelsidiga svingen där kardanaxeln löper inuti, och som är särskilt utvecklad för att reducera lastväxelreaktioner vid kraftig acceleration eller hård inbromsning.

Det enda som jag kan komma på som är till nackdel med kardandriften, förutom vikten, är att det är lite klurigt för gemene man att snabbt byta anpassa utväxlingen till olika banor. Något som är avsevärt mycket lättare hos en motorcykel med kedjedrift, där du snabbt och enkelt kan byta fram- och bakdrev efter behov.

Instrumenteringen, som kallas 2D GP är hämtad direkt från MotoGP-racingen och informerar dig som förare om det mesta. Aktuell hastighet och motorvarvtal anges liksom max- och genomsnittlig hastighet. Du kan även mäta varvtider. Dessutom finns en uppsjö av andra funktioner såsom exempelvis programvaran som avslöjar under hur många procent av körningen du körde med full gas. Vidare kan du få en analys på hur hårt du bromsade under senaste körningen.

Exemplaret jag kör har även extrautrustats med ABS-bromsar, som fungerar imponerande bra även under extrem bankörning. Dessa går att koppla ur med ett enkelt knapptryck när så önskas.

Som pricken över i finns även en växlingsassistent, eller så kallad Quick Shifter, som gör det möjligt att växla utan att du behöver frikoppla eller lätta det minsta på gasen. Och under hårdpressning är det guld värt.

HP2 är mycket stabil men svänger samtidigt lätt och kvickt genom böjarna. Och genom högfartsböjarna tar sig HP2 Sport genom med en underbar självklarhet. Körställningen är sportigt framåtlutad och tillräckligt rymlig för mina 183 centimeter. Kåpglaset är hyfsat högt och jag kan med lätthet krypa ner bakom det för att söka skydd från väder och vind. Sadeln är trots sitt sportiga stuk riktigt komfortabel och en längre transportsväng på motorvägen går som en dans utan ömmande bak.

För dig som är van vid motorcyklar med konventionell framhjulsupphängning kan det dröja en liten stund innan du vant dig vid BMW:ns Telelever. Och så är även fallet för mig trots att jag kört många Teleleverförsedda BMW under årens lopp. Och jag gillar det, även om det känns lite underligt till en början.

Framförallt är det lite klurigt att få en bra känsla för fronten och vad framhjulet har för sig egentligen.  I synnerhet vid kraftig inbromsning. Och jag kan lova att det blev både en och två häftiga inbromsningar på Almeriabanan, även om den här banan inte har särskilt många böjar som du normalt sett måste bromsa värst hårt inför. Givetvis beroende på din körstil och hur fort du kör.

Avgassystemet löper under motorn för att slutligen mynna ut i bakkant under sadeln. Markfrigången är förvånansvärt god, och det första som skrapar mot backen vid rejäla nedlägg är plasthöljet som i sin tur skyddar kolfiberkåpan som täcker ventilkåporna.

För den ovane boxerföraren kan HP2 Sport kännas helskum och under årens lopp har jag onekligen stött på en och annan kollega som mer eller mindre ratar BMWs boxermodeller. Och under bankörningen på Almeria är det inget undantag.

Flera motorcykeljournalister har stora problem med att komma underfund med modellen. Bland annat kritiseras HP2 sport för att den är långsam i jämförelse med andra japanska sportmotorcyklar. Jag finner mig däremot snabbt tillrätta, trivs och har extremt roligt. Detta trots att jag och HP2 Sport blir frånkört på rakorna av de japanska plastraketerna som också rastas på banan...

Som jag nämnt tidigare är HP2 Sport med så kallad Quick shifter. Och om du utnyttjar detta system på rätt sätt går växlingarna extremt snabbt och smidigt utan minsta strul. Då jag däremot får för mig att växla på konventionellt vis blir det desto ryckigare. Och det vittnar om att Quick-Shifter-systemet är mycket bra.

Växellådan är i tätaste laget och registret känns kort, trots att den här boxern går att varva ända upp till rödstrecket vid 9500 varv. Och även om det finns härligt gott om smarrigt vridmoment redan från mycket låga varvtal är det runt 6000 varv och uppåt som den verkliga effektkicken kommer, och då är det inte några problem att få bakdäcket att rita svarta streck ut ur böjarna.

På tomgång gör sig boxermotorn påmind genom att motorcykeln gungar en hel sidledes. Då motorn varvas rejält fortplantar sig en del vibrationer ut till händer och fötter, men om du frågar mig så är dessa inte av den typen som är störande. En annan egenskap hos boxermotorn märks då jag provocerar upp HP2 Sport på bakhjulet. Då vill gärna motorcykeln vrida sig i sidled.

Totalt sett fungerar HP2 sport mycket bra på landsväg. Det är rentutav en supertrevlig och snabb landsvägsmaskin. Men vill du ha riktigt roligt med HP2 Sport är det bankörning som gäller.

Se bara till att du har vilat upp vänsterfoten ordenligt före körningen, för vid aktiv körning kommer du behöva växla i stort sett för jämnan. Men så pass bra som växellådan fungerar tillsammans med Quick Shiftern är det ett rent nöje. Bromsarna är suveräna liksom fjädringen. Och det enda jag kan komma på som egentligen saknas för att maskinen ska vara en riktigt fulländad leksam för rolig bankörning är slirkoppling, vilket skulle minska risken för otrevligt bakhjulsstuds eller bakhjulslåsning vid kraftig nerväxling.•

+ Rymlig och ställbar körställning. Härlig boxermotor som sjuder av livsglädje. Mycket godis för pengarna. Suveräna bromsar och fjädring.

-Priset.

BANKÖRNING MED HP2 Sport

{youtube}6n3xZBR4jhY{/youtube}

ÄNNU MER BANKÖRNING med HP2 Sport...

{youtube}tfdMYbnbUEE{/youtube}

DETALJER

{youtube}ifVvMC_iTmM{/youtube}