Jörgen Gson Gustafsson har varit och provkört Kawasakis nya eldrivna nakenmodell Z e-1 i den franska huvudstaden Paris hektiska trafik.

Kawasakis nya eldrivna motorcyklar kommer att finnas tillgängliga i kåpförsedda Ninja- och nakna Z-familjen som Ninja e-1 respektive Z e-1, båda med chassi, bromsar som återfinns på nuvarande mellanklassmodeller, uppges modellerna leverera roliga köregenskaper som kombineras med nollutsläpp. Z e-1 klassar in som A1-motorcykel, så kallad lätt motorcykel, och du får givetvis också köra den om du har A2- eller obegränsad A-behörighet.

Kawasaki har med Z e-1 skapat en motorcykel som är synnerligen lättkörd och passar ypperligt för nybörjare, och alla andra som vill njuta av spännande motorcykelkörning, framför allt i stadstrafik eller på mindre småvägar. 

I det stora hela känns många chassikomponenter bekanta från Kawasakis mindre förbränningsmotor-modeller.  Och vid en första anblick är det inte självklart att betraktaren ser att det handlar om en elmotorcykel. 

Med sina knappa 135 kg, en sadelhöjd på 785 mm och en hjulbas på 1370mm och låter sig denna nakenmodell manövreras fram med lätthet. 

Trots motorcykelns slimmade form är körställningen rymlig, även för mig som är 180 cm lång. Du sitter tämligen upprätt, med händerna kring det breda styret. 

Med en i stort sett helt tyst och effektiv borstlös motor på 5kw, vilket motsvarar närmare 7 hästkrafter (med en användbar maxeffekt på 9Kw/12 hk) förlitar sig denna duo av elmotorcyklar på en innovativ lösning med dubbla (löstagbara) batterier med parallellkoppling, till skillnad från konkurrenterna, som ger fördelen av mer effektiv och smidig uppladdning. Tack vare en mängd olika laddningsalternativ möjliggör denna dubbelbatterikonfiguration den sorts enkel portabilitet som tunga enstaka batterier, inte erbjuder. Vidare går det att köra motorcykeln med enbart ett av batterierna på plats, om det skulle behövas. 

Respektive Lithium-ion-batteri har en nominell kapacitet på 30Ah (1,5 kWh) och väger in på 11,5 kg, vilket göra att dessa borde kunna hanteras tämligen enkelt av de flesta. 

Kawasaki anger vidare att batterierna laddas på en och en halv timme från 20 till 80 %, och 3,7 timmar från 0 till 100 %. Med en aviserad räckvidd på 72 km (eller 49 Wh/km i staden) borde den genomsnittliga pendlaren klara sig med en laddning per dag.

Maximalt vridmoment anges till 40,5 Newtonmeter, och finns där redan från att du vrider på gasen från stillastående.

Motorkraften överförs via kedja till det 58 kuggar stora bakdrevet och det 17 tum stora hjulet och dess 130/70-17 däck. Även fram sitter ett 17-tumshjul, här tillsammans med ett 100/80-17 däck.

Uppe på detta finner vi ABS-bromsar, med en 290 mm bromsskiva och tvåkolvsok fram, och en 260 mm bromsskiva tillsammans med ett tvåkolsvok bak, och ett stålrörschassi av fackverks-typ. Framgaffeln är en 41mm teleskopmodell utan justeringsmöjligheter, medan stötdämparen bak erbjuder justerbar fjäderförspänning. 

Laddningsalternativen inkluderar en dockningsstation för laddning där ett batteri kan placeras i, alternativt via en kabel som kan länka den externa laddaren till motorcykeln via ett uttag under sadeln med batterierna kvar på sin plats. Andra funktioner hos de avancerade Li-Ion-batterierna inkluderar inbyggda laddningsindikatorer plus en symmetrisk design som möjliggör enklare montering hos motorcykeln plus ett praktiskt låsbart förvaringsutrymme ovanför batterierna under batteriluckan.

Däremot, dessvärre, har Kawasaki missat en viktig detalj, då motorcyklarna enbart kan laddas via vanligt 220-voltsuttag. EU-standardiserat typ-2-ladduttag saknas. Det går visserligen att ladda batterierna både på plats, eller vid sidan om motorcykeln, men om du väljer att ladda med batterierna på plats går det dessvärre inte att låsa fast passagerarsadeln, vilket betyder att även laddaren enkelt kan tas med av vem som helst…

Z e-1 är kopplingsfri, utan växlar, så efter att tändningen aktiverats är det bara att vrida på gasen och köra i väg. Enklare än så här blir det inte, och accelerationen är det inget fel på, och under provkörningen blir det som ett slags race att komma i väg snabbast av alla då trafikljuset växlar från rött till grönt. Måhända lite pubertalt, men roligt och förhöjer körglädjen rejält. Dessutom bidrar modellens smidiga format och låga vikt till att göra det här till en synnerligen lättkörd motorcykel, perfekt att tränga sig fram med i den hektiska och täta stadstrafiken.

Z e-1 kommer med två körlägen (Road och Eco). Hos höger styromkopplare finns även en e-boost-knapp som ger häftigare acceleration upp till 99 km/h under 15 sekunder, och då använder Z e-1 all kraft från sin motor för att göra det lättare för dig att köra om eller komma upp i fart från vägskälet. Omvänt kommer ECO-läget att kraftigt begränsa acceleration och hastighet och rekommenderas endast i lågfartsområden eller för att spara på batteriet.

I ECO-läge uppges motorcykeln nå en topphastighet på 62 km/h, och 72 km/h med aktiverat e-boost-läge. I Road-läge anges topphastigheten till 85 km/h och 99 km/h med e-boost-läget aktiverat.

Dessutom finns ett så kallat "Walk Mode", som i promenadfart (ca 5km/h), hjälper till för att manövrera både framåt OCH bakåt – särskilt användbart vid trånga parkeringsplatser eller förflyttning uppför en sluttning. Men apropå sluttning, så hade det varit praktiskt med någon form av handbroms för att förhindra att motorcykeln rullar i väg på egen hand från stillastående.

När det gäller den totala körupplevelsen gör fjädringen ett tillräckligt bra jobb på de flesta underlag men upplevs som stötig, särskilt bak. Samtidigt är bromsarna inte heller på topp, med en vag bromskänsla och brist på det där riktiga bettet, både fram och bak.

Det märks att bromsar och fjädring är byggda enligt en budgetspecifikation, men allt som allt fungerar det bra, och förhoppningsvis avspeglar det sig på priset. Och med tanke på att Z e-1 är utvecklad och avsedd att vara en pendlarmotorcykel för framför allt stadskörning så känns konceptet ändå helt rätt. 

I det stora hela har Kawasaki lyckats pricka många rätt, inte minst vad gäller designen, och hur smidig och lättkörd Z e-1 är. Dessutom känns det helrätt att du smidigt och enkelt kan ta med dig batterierna för att ladda dessa inomhus, på kontoret eller i bostaden. Nu ser vi fram mot att fler tillverkare anammar detta koncept, och inte minst kommer överens om en batteristandard.

Modellerna erbjuds i ett Metallic Bright Silver och Metallic Matte Lime Green utseende –tillsammans med en TFT-instrumentering med smartphone-anslutning. TFT-skärmen förmedlar, på ett tydligt och bra vis - fordonsstatus, beräknad räckvidd på resterande batteriladdning, tillgänglighet av boost-funktion och vald körnivå (Road eller Eco).

Med en rad tillbehör inklusive +30 mm Ergo-Fit-säten och olika laddningslösningar, kommer den nakna Z e-1 och helkåpsförsedda Ninja e-1-modellerna från Kawasaki öppna dörren till en grönare framtid för tvåhjuliga fans globalt.

Jag uppskattar verkligen att Kawasaki, som en av de stora etablerade motorcykeltillverkarna, tar täten i satsningen på eldrivna motorcyklar (i ett segment som hittills dominerats av mindre, elmotorcykel-nischade, varumärken.). Plus för fyra års garanti på alla delar och fem års garanti på batterierna.

Inom kort kommer deras första Hybridmodell att lanseras, som kort därefter kommer att följas av en vätgasdriven modell. Roligt. Vi ser fram mot fler spänningsfyllda motorcyklar från Kawasaki.

LÄNK: MER FAKTA OM KAWASAKI Z e-1