KTM 125 Duke introducerades på marknaden år 2011och blev snabbt mycket populär. På kort tid blev det den mest sålda 125-kubiks landsvägsmodellen i Europa.
Årets uppdaterade modell bygger vidare på den ursprungliga succén, fortfarande med samma välbeprövade motor och fackverksram av stålrör med ditbultad bakram, även den av stålrör. Designen, som i mångt och mycket är hämtad från 1290 Super Duke R, tillsammans med den nya instrumenteringen med TFT-färgskärm sätter pricken över i.
Den bränsleinsprutade motorn är en liten vätskekyld fyrtaktare med elstart, fyrventilstopp och överliggande kamaxlar. Det är inget effektmonster, det har ivriga byråkrater sett till med en salig massa regleringar. I det här fallet handlar det om maximalt 15 hästkrafter vid 10.000 varv per minut och 12 Newtonmeter vridmoment som bäst vid 8000 varv per minut. Den sexstegade växellådan är lättjobbad och tillsammans med den vajermanövrerade kopplingen sker byten av växlar smidigt i alla lägen. För att leva upp till Euro 4-avgaskraven har 125 Duke fått ett helt nytt avgassystem, där ljuddämparen mynnar ut lågt placerad på högersidan.
Att bakramen är en separat enhet gör det bland annat billigare att reparera i händelse av en olycka, i och med att man förhoppningsvis även slipper byta ut huvudramen.
KTM 125 Duke känns rakt igenom tämligen påkostad. Bromsarna är precis som tidigare föredömligt effektiva och med mycket bra ”fingertoppskänsla”, såväl fram som bak. Fram sitter ett radiellt fyrkolvsok från Bybre som hejdar den 300 millimeter stora bromsskivan. Bak sitter ett enkolvsok och en 230 millimeters bromsskiva. Två-kanals ABS (9MB) från Bosch är precis som tidigare standard, vilket minimerar risken för hjullåsning vid bromsning. ABS-systemet är urkopplingsbar, perfekt för stuntföraren eller den som anser sig vara kvickare och bättre än bromssystemets dator…
Fjädringen är också föredömligt bra, med en grundinställning som bidrar till en stadig körning, där fjädringen samtidigt är följsam genom hela fjädringsvägen.
Vid blotta anblicken är det lätt att luras att tro att fjädringen är densamma som hos föregångaren, men faktum är att den är helt ny. Den 43-millimeter grova upp-och-ner-vända framgaffeln från WP erbjuder 150 millimeters fjädringsväg men inga justeringsmöjligheter. Den progressiva stötdämparen bak, är precis som framgaffeln med en grundinställning som är perfekt för lite sportigare körning. Här finns justeringsmöjlighet för fjäderförspänningen, vilket gör det möjligt att anpassa fjädringen en aning. Faktum är att den nya fjädringen har gjort väldigt mycket till förmån för en påtagligt mycket trevligare, mjukare körning.
En annan nyhet är den förändrade förarergonomin, där sadelhöjden ökat med 30 millimeter, från 800 till 830 millimeter. Tillsammans med ett nytt styre ger det en mer framåtlutad körställning, men fortfarande förvånansvärt rymlig, och även jag, med mina 183 centimeter, sitter riktigt bra och vilsamt bakom styret på denna nakenmodell. Den magiska triangeln, det vill säga förhållandet mellan styre, fotpinnar och sadel, känns bra.
125 Duke är synnerligen lätt och smidig att hantera. Även om förarpositionen är anpassad för att vara åt det sportigare är den fortfarande bekväm och naturlig, vilket gör det mycket lätt att manövrera den.
När KTM presenterade 125 Duke var det den första 125-kubikaren med ABS-bromsar som standard. Nu får modellen även LED-strålkastare. Dessutom toppas allt med en ny instrumentering med TFT-färgskärm.
När du varvar motorn ändrar stapeln för motorvarvet färg, för att extra tydliggöra att du lugnt kan gasa mer, eller lugna ner dig en aning om motorn inte kommit upp i arbetstemperatur ännu. Instrumenteringens färgskärm anpassar sig även till det omkringliggande ljuset för optimal tydlighet oavsett om det är starkt solljus eller nattsvart mörker. En ”smartphone” kan anslutas till instrumenteringen, via blåtand, vilket ger dig fullständig kontroll över inkommande samtal och musikspelare. All information dyker upp på motorcykelns instrumentdisplay, och du styr allt med menybrytaren, och håller dina händer där de hör hemma. På styret.
Totalt sett är det här en trevlig motorcykel, som kräver en hel del varvande för att den ska accelerera upp i fart från stillastående, men väl uppe i fart kommer du kunna njuta av en synnerligen smidig och trevlig motorcykel. Och att köra fram med denna lättkörda motorcykel på välkurvade småvägar, ju kurvigare desto bättre, är ett sant nöje.
