Efter närmare fyra år som en del av GP-cirkusen i Motocross står den 22-årige amerikanske Yamahaföraren Zach Osborne inför faktumet att detta kanske är hans sista chans att lägga vantarna på en VM-titel i MX2. I den här intervjun får du lära känna honom lite bättre...
Det faktum att Zach har fabriksförar-status, och är en del av Yamahas sex förare starka satsning på världmästerskapen i MX1 och MX2, är ytterligare ett tecken på att Zach är en mycket lovande förare. Två pallplatser efter fyra körda race i supercrossmästerskapet AMA Westcoast Lites Supercross series i januari bidrar till förväntningar på honom under de kommande månaderna, där han sannolikt kommer att kampera med namn som Herlings, Searle, Van Horebeek och teamkamraten Arnaud Tonus om titeln i MX2-VM.
Zach, det var en kalkylerad risk för att köra Supercross under GP-lågsäsongen, men vad för fördelar gav det dig?
-Bra form, självförtroende och det var samtidigt något jag ville göra, redan förra året faktiskt. Vi hade pratat om det innan men nu kändes tiden rätt. När det gäller de fysiska kraven för dessa race handlar det om maximal prestanda eftersom pulsen är så hög och du är i en intensiv miljö under så kort tid. Vad vi gjorde i USA kommer att hjälpa mig med min intensitet, min kondition och min skärpa under början av säsongen.
Vi har sett Gautier Paulin och Ken Roczen hänge sig åt en del supercrosstävlingar före GP-race och det verkar ha gjort det gott...
-Ja, jag tror det. För mig var det ett bra tillfälle att få lite tid på cykeln, bra exponering av sponsorerna och dessutom trevligt att få chansen att tävla på amerikansk mark och framför Supercrossfansen igen.
Kan du förklara lite om hur du ställer in din YZ250F för Supercross jämfört med motocross?
- Tja, motorn är identisk. Den enda stora skillnaden är att vi inte fick använda en del av de kolfiber-komponenter som vi kan skruva på i Europa. Utväxlingen är densamma och fjädringen är mycket hårdare än jag skulle ha för GP:s eller motocross. Du pressar motorcykeln hela tiden och med så många hopp på en så kort bana måste fjädringskomponenterna vara annorlunda inställda för att klara det. Vi arbetade en hel del med fjädringen och gjorde ett bra jobb tillsammans med Öhlins under de senaste månaderna. Det har varit mycket arbete, särskilt för personer som Cosworth, men jag har aldrig varit nöjdare med Yamahan än med racecykeln jag har nu.
Hur lång tid tog det att verkligen komma tillbaka i Supercrossform?
- Det tog mig ungefär sex veckor att få till "timingen" och komma till det läget där jag kunde pressa hela varv och sedan köra ett större antal varv. Det har varit en intensiv process, eftersom jag började köra först i mitten av oktober och det var efter en två månaders vila på grund av en axelskada. Det var en snabb övergång, men det gick bra. Under de sista tre veckorna kändes det som om jag var redo för race. Det kändes som jag var redo för att pressa järnet 22-23 varv och kunde göra det i ett bra tempo på vad jag tyckte var en bökig bana.
Supercross är ett eftermiddags-kvälls event. Varje event måste passera ganska snabbt...
- Det går väldigt snabbt. Vid ett GP kan du vara på en bana under fyra hela dagar. Här anländer du på fredag eftermiddag, tar ut cykeln, genomför teknisk kontroll och sedan passerar lördagen förbi så snabbt att du knappt hinner blinka. Det går inte att slå känslan av racing inför 60.000 människor och vara på samma arena som de stora killarna inom sporten. Det har alltid varit en dröm för mig att tävla i supercross SX, på högsta nivå. Så det är motiverande att vara här. Om du kommer in på stadion och ser hela showen ... om inte det får ditt hjärta att pumpa lite hårdare kommer ingenting någonsin göra det.
Det första varvet i ett finalrace verkar galet med många förare som kämpar om utrymmet och en myriad av hinder att kämpa sig fram över. Hur känns det?
-Om du är i framkant är det inte allt för jobbigt, då är det nästan "tyst", men mitt i smeten är det kaos. Alla slåss eftersom de inte vill låta dem framför dem dra ifrån och behöver samtidigt blockera dem bakom sig. Det är rena rama dårhuset under första varvet när man har tjugo killar som hoppar en trippel på samma gång. Det kan bli vilt!
Med tanke på att banorna är så tajta, kan du fortfarande göra en vettig omkörning eller är det styrände mot styrände som gäller?
-lite av båda, men det är mer av en blockerings-situation. Du kan inte riktigt planera en omkörning några böjar innan, du vet först precis i det ögonblick då det måste hända. När jag jagade Rattray i Phoenix fanns det några platser där han var lite snabbare än mig och sedan några ställen där jag var snabbare än honom så det var ett givande och tagande varje varv. När jag ser tillbaka nu så här efteråt vet jag att jag borde ha varit mer aggressiv under de första varven än jag var.
Kräver Supercross ett annat tänkesätt?
-Ja. Det är så tajt och tekniskt krävande och allt måste vara mer perfekt än inom motocross så jag tror att det visar om du inte är fysiskt kapabel eller i fas med din timing. Banorna är korta och ett enda misstag kan förstöra en hel sektion. Det handlar om att hålla fart och hålla motorcykeln i spår. Det är en helt annan form av racing. Vi är alla på motocrossmaskiner men det är i stort sett den enda likheten.
Hur känner du dig inför 2012 års Grand Prix?
-Bra. Jag har haft en helt annan inställning och förberedelser inför den här säsongen jämfört med tidigare så det är lite svårt att bedöma var jag är. Jag har inte riktigt gjort någon motocrosskörning ännu eller så mycket konditionsträning som jag behöver göra men jag har fått en hel del självförtroende från vad vi uppnådde inom Supercross. En annan bra sak är känslan och att vara mer överrens vid min 2012 års racecykel. Jag har börjat min träning och förberedelser för GP:t nu och jag känner att jag ligger bra till. Jag tycker det är bra att jag har tillbringat mer tid hemma i vinter. Det känns inte som att jag behövde vara i Europa för att titta på när det snöar!
Hur känns det att bli en Monster Energy Yamaha-förare i ett Dixon-lett fabriksteam?
-Jag tror att det är ett stort steg för Steve och mig när det gäller publicitet och profil. Att ha ett företag som Monster Energy associerat med teamet är en stor sak och med denna status av att vara fabriksförare är en ära. Det är goda nyheter för alla inblandade och verkligen början på ett nytt kapitel och ger en rad av möjligheter. Det känns som att jag är på gränsen till vad som kommer bli en riktigt bra säsong. Det har varit fem år som jag har byggt till en fabriksnivå-status och jag ska ge allt för att se till att det är givande för Yamaha och Steve.
Musquin och Roczen - MX2-GP världsmästare under de senaste tre åren - har dragit vidare. Hur ser du på dina chanser till titeln nu?
-Detta är mitt sista år i MX2 och kan vara mitt sista år i Europa. Detta kan vara min sista chans att vinna ett VM. Det finns några killar som kommer att vara "just där", Tommy, Jeffrey och Arnaud kommer att vara bra. Jag måste satsa allt och få bra resultat varje helg.
Säsongens första GP kommer att vara i sanden i Valkenswaard och hemmaplan för Herlings. Du måste vara förberedd för den terrängen för att få en bra start på året också...
-Ja, helt klart. Min sandkörning gick inte så bra förra året och jag tror att det är något jag kommer att bli bättre på denna säsong och jag har schemalagt en hel del sandträning innan det första GP:t. Jag tror att med åtta veckors körning i sanden kommer jag att kunna prestera något.