Cut the crap!Yamaha R1 är snygg redan i originalskick men det finns en del småsaker som kan störa ögat hos den fåfänge – en smärre plastikoperation blir lösningen för vår patient… Redan som femåring hade jag klart för mig exakt vad jag ville ha. Eftersom vanligt barntjat visat sig totalt lönlöst bad jag till gud om att pappa skulle skippa alla sina förnuftiga argument och förvandla min röda flickcykel från fjollåk till värsting. Avsågade stänkor stod högst upp på den ytterst blygsamma önskelistan, men tyvärr slog fader vår dövörat till och gav blanka fan i mina böner. Är det kanske därför jag ligger kvar på samma nivå än idag, även om leksakerna blivit större med åren? Den frågan ska jag inte besvara här, den här artikeln handlar nämligen inte om mig utan om hur du med enkla medel kan göra din hoj snyggare. Den slagkraftiga rubriken syftar visserligen på något annat än mitt svammel, men från och med nu ska jag göra mitt yttersta för att befria er från det också… 
Här är allt som befriats från vidare tjänst...
De exteriöra originaldelarna kan lämna en del övrigt att önska när det kommer till det estetiska, men de är i regel funktionella som få och håller ofta god kvalitet som går att lita på i vått som torrt. Att ersätta dem med eftermarknadsprylar från lite varstans är ingen given väg till framgång, inte ens för looken… Det finns mängder av varnande exempel på hopplöst smaklösa ombyggnationer signerade kreti och pleti, men håll med om att det ändå är något visst med ombyggda hojar… En del menar att det handlar om att uttrycka sig själv, andra att det är ett måste eftersom ”original är för gubbjävlar”. Jag kan hålla med om bådadera men i det här fallet handlar det även om att skipa rättvisa – att befria min fina moppe från allt klumpigt krafs som stör linjespelet, sådant som tillförts i efterhand och gjort våld på designerns eleganta penseldrag. 
Originalskick är helt okej men vi söker fulländning av linjespelet.
R1 har alltid varit en snygging och den senaste versionen är inget undantag. Redan vid första anblicken såg jag potentialen hos den syndigt svarta varianten. När jag säger potentialen förstår ni att kanske att något ändå är lite snett… Jag ska inte gå djupare in på det här och nu utan jag nöjer mig bara med att konstatera att det i princip bara är italienska tillverkare som helt och hållet förstår vikten av att minimera och designa det som lagen kräver (backspeglar, blinkers…) En miniplåthållare beställdes redan innan cykeln köptes, men sedan kom jobbet emellan och det skulle dröja ända till den här vintern innan min R1 lades in på operationsbordet. Sjukhuset jag valde heter Honda City. 
Skillnaden mellan blinkerserna framtill är gigantisk, originalet synd förmodligen bättre men här väljer vi form före funktion.
Efter en välbehövlig och tvätt skrider turbohojsfreaket Peter Andersson till verket med min cykel som jag redan berövat på backspeglar och skjutspinnar. Peter börjar med att fimpa mina originalblinkers framtill. Han kapar sladdarna på blinkerserna för att kunna använda originalkontakterna, en tumregel är förresten att hellre kapa ute på den enskilda delen än längre in på elsystemet som i möjligaste mån ska lämnas orört. Lödtennskopplingar och krympslang fogar samman de löst hängande sladdarna med mina nya eftermarknadsblinkers med hjälp av värmepistol och gasvärmare.  Jag ser ivrigt på när de häftiga diodblinkerserna av universaltyp passas in i kåpan där armarna på originalblinkerserna löpte tidigare. Vi stöter dock på patrull, blikerserna går in för djupt och försvinner nästan i hålen. Peter ökar utsticket med hjälp av att lägga in ett dämpande material (ser ut att vara skuret ur ett liggunderlag) som distans. Gängorna räcker guskelov till och blinkersen får rätt utstick och sitter tryggt på plats… Jag drar en suck av lättnad! 
För att få rätt blinkintervall när vi byter från vanliga blinkers till dito med dioder byts reläet ut.
Nästa steg blir att byta blinkersrelä, att byta det eller tillföra nya motstånd är ett måste när du byter från vanliga blinkers till diod. Efter en längre stunds letande hittar vi originalreläet som ersätts med dito från Duells, namnet Team 10. Vi skyndar vidare, demonterar plåthållaren och monterar en betydligt smäckrare variant från den svenska tillbehörsgrossisten BoOve som har en uppsjö av prylar att tillgå. Peter vrider och vänder på plåthållaren och måttar. – Ska du ha skyltbelysning? – Nej! – Bra, då kan jag montera plåten högre upp och kapa hållaren i underkant.  Innan jag vet ordet av har kaprondellen decimerat plåthållaren. Peter skär med van hand och får till en snygg form, den råa metallen som tittar fram spraylackeras och snart sitter hela härligheten på plats. Även här görs elkopplingarna seriöst och det tar naturligtvis en del tid. Det visar sig att de förborrade blinkershålen på plåthållaren är för små för de blinkers jag valt. Efter uppborrning sitter de på plats och Peter ler nöjt när det visar sig att allt är rätt kopplat, vänster blinkar vänster och takten är den rätta.  Vi diskuterar plåthållarens vinkel, jag vill gärna ha mer vinkel men får mothugg, något som skulle visa sig rätt och riktigt när allt (inklusive stoppskruven för plåthållarens vinkel) skruvas åt. Allt ser bara så självklart rätt ut. Jag går vidare med att montera enkelsitsen från Yamaha och den tillhörande skyddsfilmen som ska ligga mellan den och kåpan för att undvika onödigt gnag. Därefter skruvar jag ur styrändspluggen på vänster sida och skruvar i minibackspegeln. Allt fungerar bra förutom att fixeringsskruven är verkningslös. Spegeln vrider sig därför lätt vid beröring eller i fartvinden, lösningen blir att limma fast den i rätt läge om jag inte kommer på något bättre. Sikten bakåt är förresten fullt godkänd. 
En bra eltång underlättar arbetet.
En annan produkt från svenska PMC Bike som jag tänkt prova på moppen är Tire Flys, ventilhattar med vitt diodljus som lyser vid rörelse i mörker. När jag visar upp dem garvar Peter lite men blir snart allvarlig. – Du kör fort va? – Jo det stämmer. – Då ska du inte mixtra med andra ventilhattar, den ökade vikten kan göra att centrifugalkraften blir för mycket för ventilen som kan gå av. Jag fick punka när jag saktade ner efter en sväng runt 300, berättar Peter vars vida beryktade Hayabusa lämnar 420 hästar… En annan, mer nödvändig produkt som jag för stunden får klara mig utan är täckplattor där originalbackspeglarna tidigare satt. I dagsläget hålls inte kåpglas och kåpa ihop mer än hjälpligt, men jag har tyvärr inte hittat passande plattor. Alla tips är välkomna! Tips
|
|||||||
