"En färdigutbildad MC-polis skulle vara en ekvilibrist och kunna behärska sin motorcykel i alla tänkbara situationer. De utbildades för att kunna använda motorcykeln som ett viktigt redskap i sitt trafikövervakande arbete och för att vara föredömen för andra trafikanter och sin yrkeskår."

Textstycket ovan är skrivet av Jan Huzell, före detta MC-polis och är hämtad ur MC-veteranen nr 1. 2005. Ekvilibrist betyder: Person som är bra på att hålla balansen och det är verkligen något en MC-polis måste kunna, bland mycket annat. MC-poliser har utbildats sedan 1954 och utbildningen är känd för att vara fysiskt krävande och otroligt omfattande. Speciellt den tidigare utbildningen var mycket innehållsrik och pågick under hela 6 veckor. Idag är utbildningen något kortare och sträcker sig över 5 veckor, men även den är en mycket komplett utbildning såklart.

Fastbikes fick äran att hälsa på hos länstrafikenheten i Vreten och träffa Ulrika Hilding som är en av endast en handfull kvinnor i hela Sverige vilka är utbildade till MC-poliser. Ulrika är den enda på länstrafiken och det finns en tjej till på Stockholm Citys MC-polis. Jag fick även en rundvandring i deras fina garage och tillfälle att titta på alla deras motorcyklar. Länstrafiken huvuduppgift omfattar mest den yrkesmässiga trafiken. Trafikgrupperna i City, Västerort, Söderort, mm. har hand om trafikövervakning och kontrollerar övrig trafik.

En stor arbetsuppgift för länstrafiken är eskorter vid olika statsbesök. Denna huvudsakliga tjänstgöring tycker Ulrika mycket om. Det handlar om mycket kvalificerad eskortkörning och koncentrationen och samarbetet kollegor i mellan måste vara på topp.

Ulrika gick polishögskolan 1990 och är nu inne på sitt 22 år inom myndigheten. I 30 årsåldern, närmare bestämt 1994, ville hon göra något annorlunda i sitt liv så hon började träna kampsport och tog också motorcykelkörkort. Tio år senare sökte hon alltså och blev antagen till MC-polisutbildningen. I början var Ulrika tveksam till både utbildningen och sin egen förmåga. Ryktet gällande utbildningen och instruktörer bjöd på många skrönor om hård miljö och tuffa tester. Men hon antog utmaningen och sökte. Tur var väl det, hon kom in, med gott resultat dessutom. Alla som söker går via ett tufft förtest som sträcker sig över fyra dagar och som liknar polisen avrostningskurs på våren.

När Ulrika gick själva utbildningen var de 10 stycken deltagare och Ulrika var ensam tjej. Hon beskriver utbildningen som den bästa i hennes liv och eftersom det gick bra för henne stärkte den hennes självförtroende. Instruktörerna var suveräna säger hon och efteråt kände hon att hon nog kan det där med motorcykelåkning väldigt bra. En fick tyvärr inte fullfölja då denne inte utvecklades under utbildningen, annars klarade sig resten.

Utbildningen tycker hon var mycket varierad och komplett. Deltagarna kom från hela landet och inkvartering skedde på hotell. Dock upplevde hon det som dubbelt jobbigt då hon valde att åka hem för att även vara mamma till tre barn vilket självklart tog på krafterna utöver själva utbildningen.

För att bli MC-polis så finns det egentligen bara två krav, du måste vara utbildad polis såklart och inneha motorcykelkörkort. Annars är det behovet som reglerar intaget av MC-poliser.

För tillfället driver Ulrika tillsammans med en kollega ett projekt gällande droger inom trafiken och då främst narkotika inom yrkestrafiken. Det är ju lite speciellt med narkotika då det är svårt att bara ta fram alkomätaren och utföra ett test. Det krävs mer arbete än så. Stor vikt läggs vid profilering av chaufförer och uppsökande verksamhet. Ulrika stormtrivs med sina arbetsuppgifter och känner att hon uträttar något viktigt och meningsfullt.

När Ulrika och hennes kollegors gamla BMW K1200:or skulle pensioneras så bestämde myndigheten att de skulle få nya BMW K1300. Men Ulrika kände snabbt att det inte var motorcykeln för henne. Ulrika skrattar när hon säger att det första hon tänkte var att den är så ful. Bortsett från det så var den alldeles för klumpig för henne och tung. Hon fick dessutom värk av den när hon satt längre stunder. En del kollegor till henne kör också Honda ST1300, men även denna föll henne inte i smaken.

Ulrika hade tidigare uppmärksammat att City hade en BMW R 1200 GS. Hon tog kontakt med kollegorna där och frågade vad de tyckte. De var mycket nöjda så Ulrika bestämde sig och fick sin önskan igenom och fick en egen R 1200 GS. Ulrika älskar sin motorcykel, den är lättmanövrerad och fantastisk att köra. Den går utmärkt att köra under Ulrikas arbetspass och under olika uppdrag utan att hon känner av det eller att den känns osmidig. Kanske kan det vara något sämre skydd bakom kåpglaset än en mer landsvägsbetonad hoj och Ulrika upplever det som brusigt ibland, men hon gillar samtidigt känslan av fartvinden. Andra saker på minussidan är att den är lite vindkänslig och saknar vattenkylning, den blir lätt för varm vid till exempel demonstrationer. Någon kollega har sagt att hon i alla fall har det manligaste ljudet av de alla och det händer till och med att kollegor frågar om de får låna hennes hoj.

Ulrika berättar att det även blev problem när de skulle beställa MC-kläder. Halvarsson kunde inte leverera några tjejstorlekar på jackorna och till dambyxorna gick det inte att plocka ur fodret. Hon fick rådet att klippa bort det. Det blev lite problematiskt men Ulrika tog beslutet att helt enkelt beställa en annan jacka som passade och som hon kunde trivas i. All hennes personliga utrustning sitter runt låren i hållare som via midjebältet undviker belastning för ryggen.

Säsongen för en MC-polis inleds som sagt med en fyra dagars avrostning i början av april. Första dagen är det teknikbana med gamla K75:or som gäller, de gamla trotjänarna får bekänna färg och det är inte hela världen om någon går omkull. Andra dagen är det broms och undanmanöver samt crossbana med försvarets gamla Husqvarna 250, vilka de har en hög av nere i garaget. Tredje dagen består av långmarsch och avrostningen avslutas med eskortkörning den fjärde dagen. Säsongens avslut är lite individuell och hänger på vädret naturligtvis men brukar avslutas omkring oktober, november beroende på väglag och personlig motståndskraft mot kyla.

Ulrika visade mig även runt i deras garage och jag slogs direkt av vilken ordning som råder där nere. Motorcyklarna står uppradade likt hästar i egna "bås". På varje plats finns skåp med utrustning och tillbehör av alla de slag. På väggarna finns nostalgiska tavlor med polismotiv från förr. Det finns även en verkstad med två lyftar där två mekaniker arbetar på heltid. Utöver det finns förråd, uppställningsplatser för äldre motorcyklar och tvättplats såklart. Riktigt hemtrevligt och ett himmelrike för en motorcykelintresserad.

Ulrikas GS är utrustad med polispilot, siren, blåljus, GPS och allt som hör en polismotorcykel till. I packväskorna har hon allt hon behöver och laptopen för rapportering har sin plats i topboxen. Någon har även kommit på det smarta i att ha en whiteboardpenna på styret för att enkelt kunna notera adresser, registreringsnummer, mm. snabbt på tanken.

Förr i tiden kallades de vägens riddare med sina blankpolerade enkla maskiner som de utbildades i att underhålla, felsöka och reparera. De var uteslutande män och bar skinnkläder med höga stövlar, vitt koppel och vit hjälm. Idag åker vägens drottning omkring på en högteknologisk maskin med fluorescerande dekaler och allehanda tekniska hjälpmedel. Hennes blonda hästsvans dinglar på ryggen, hon bär vattenavvisande kläder och hennes maskot Rosa Pantern klamrar sig fast runt höger backspegel. Tiderna förändras, det enda som är gemensamt är den vita hjälmen.