När jag såg Ducati Diavel för första gången i verkligheten i höstas tyckte jag att det kändes självklart att kalla det för en cruiser. Det visade sig vara helt fel. Med Diavel, som är en slags mix av Crusier, sportmotorcykel och naken streetfighter, skapar Ducati en helt ny nisch. Johan Ahlberg har mött djävulen, och tillsammans drog de upp närmare himmelen.

När jag var här i spanska Malaga för ett par veckor sedan regnade det mer eller mindre oavbrutet under flera dygn. Gissa om jag var nöjd då termometern på Ducatins instrumentpanel visade 23 grader och solen sken för glatta livet. Ducati Diavel heter standardversionen medan den kolfiberförädlade modellen kallas Diavel Carbon, och det var den sistnämna modellen jag provkörde. Viktmässigt är Carbonmodellen med sina 207 kilogram tre kilo lättare än grundversionen.

Men det var inte bara vädret jag hade anledning att njuta av. Jag var även här för att äntligen få provköra nya Ducati Diavel (Diavel är Italiensk-Bolognesisk slang för Djävulen) och även om mina förväntningar var högt ställda så blir jag omedelbart överraskad och imponerad av vad nyheten har att erbjuda. Jag måste erkänna att jag har hört det sägas förr, att en del glidare minsann är sportiga värre och kan köras likt en sportmotorcykel på kurviga vägar. När jag väl klev in i första böj att tala om var jag därför beredd på att fotpinnen skulle skrapa mot vägbanan, men så blev inte fallet. Inte förens jag verkligen provocerade motorcykeln på extremt kurvig bergsväg.

Utseendemässigt har Diavel ett minst sagt eget stuk. Dess väl tilltagna bakhjul är klätt med ett 240 brett bakdäck, och i det här fallet har man valt att montera sportiga Pirelli Diablo Corso II standard. En del kanske tycker att Diavel ser stor och klumpig ut, och nog är jag beredd att hålla med om att den ser muskulös ut. Däremot är den allt annat än klumpig och osmidig.

Ducati hävdar att den tvåcylindriga V-twinnen (Eller L-twin som Ducati hellre vill kalla den) på 1198,4 kubikcentimeter lägger grunden för att Diavel ska kunna accelerera från stillastående till hundra kilometer i timmen på 2,6 sekunder. Och efter att ha testat själv kan jag tro att det är fullt möjligt, och sällan har det varit så enkelt att accelerera. Skulle du råka slå på lite för hastigt, så att bakhjulet tappar fästet kliver DTC in och styr upp det hela (om du inte kopplat ur DTC vill säga). Vid allt för kraftiga nedväxlingar har även den våta kopplingen en slirfunktion som motverkar bakhjulslåsning.

Huvudramen är på typiskt Ducatimanér en fackverskkonstruktion av runda stålrör, med en bakfram som är en mix av aluminium och plast. Bromsarna från Brembo (dubbla radiellt monterade fyrkolvsok fram och tvåkolvsok) är mycket effektiva och fullkomligt underbara. Samtidig lirar dessa perfekt tillsammans med det väl avstämda ABS-systemet som hindrar ofrivillig hjullåsning vid allt för kraftig inbromsning. Fjädringen, med sin Marzocchigaffel fram och Sachsdämpare bak (båda fullt justerbara) har en grundinställning som fungerar mycket bra vid riktigt aktiv körstil. Samtidigt utan att påverka komforten allt för negativt.

Skulle du vilja ha med dig en passagerare döljer sig en passagerarsadel under sadelkutsen (som snabbt och enkelt tas bort på några få sekunder). Dessutom har ett handag integrerats i bakkant, och passagerarfotpinnar finns där även om de är väl undangömda vid en första anblick.

Med enkla knapptryck kan jag välja mellan tre olika motorprogram, Sport, Touring och Urban. Vid Sport och Touring är motorn i fulleffekt (162 hästkrafter vid 9500 varv och 127,5 Nm vid 8000 varv). Däremot är motorkaraktären snällare med Touringläget aktiverat. Urban betyder att toppeffekten stryps till 100 hästkrafter och med en betydligt snällare motorkaraktär som passar sig bättre vid långsam körning, i exempelvis stadskörning.

Samtliga av dessa motorprogram kan i sin tur programmeras om (exempelvis kan DTC kopplas ur eller ställas på en högre känslighet) efter eget tycke och smak, och även detta görs enkelt med några knapptryck på styret.

För övrigt informerar de två instrumentpanelerna (där den på tanken är med TFT-skärm) om det mesta, men jag saknar bränslemängdsmätare vid sidan om varningslampan för låg bensinnivå hos den 17 liter stora bensintanken.

Det är förvånansvärt enkelt att röra sig omkring på cykeln, som om det vore en sportmotorcykel. Att snabbt kasta den från sida till sida på de underbart slingrande bergsvägarna mellan Marbella och Ronda är mycket enklare än jag vågat hoppats på. Och i sadeln på den här vad det enkelt att köra ohälsosamt fort, och det utan att fotpinnarna skrapar mot vägbanan i första taget (även om dagens körning resulterade i kortare fotpinnar hos mitt exemplar).

Motorn är en riktig läckerbit med gott om vridmoment i en härlig kombination av gott om effekt även på riktigt höga varvtal. Dessutom är det ett sant nöje att vrida på gasen och känna och höra motorn ryta på sitt karaktäristiska Testastretta-vis.

Totalt sett erbjuder Diavel ett paket som är mycket tilltalande, och nog har Ducati här skapat sig en helt egen nisch, som jag i alla fall inte kan placera i något särskilt fack idag. Kanske sport-Cruiser, eller sportglidare är namnet?

Chassit är visserligen fullvuxet och det är tämligen långt fram till “Pro Taper-styret” samt kopplings- och bromsreglagen, även om allt detta är justerbart till viss del. Däremot passar körställningen mina 183 centimeter mycket bra, oavsett om jag glider fram med mer uppätt körställning eller gasar järnet med en sportigare mer hukad körställning. I tillbehörsprogrammet finns dessutom en sadel som är 20 millimeter högre än standard (770 millimeter), och tillika en som är 20 millimeter lägre.

Efter avslutad provkörning drabbades jag av en kraftig feberfrossa, som botades med ett hett bad och en dos med aspirin. Nu kan jag inte annat än undra om det har något samband med dagens provkörning. Kanske kom jag för nära himlariket i händerna på självaste djävulen i motorcykelskepnad, eller så var det enkelt att jag drabbades av en djävulsk Diavel-feber… •

FAKTA

Ducati Diavel

Pris: 165000 kronor (Diavel), 195 000 kronor (S Carbon), 199 000 kronor ( S Red)

Motor: 2-cyl V-twin, fyrtakt, vätskekyld, Testastretta 11°, 4 ventiler per cylinder

Volym: 1198,4 kubikcentimeter

Effekt: 162 hk vid 9500 varv

Vridmoment: 128 Nm vid 8000 varv

Borr x slag: 106 x 67,9 mm

Kompression: 11.5:1

Sadelhöjd: 770 mm

Fjädring bak: Sachs, fullt justerbar med progressivt länkage och 120mm fjädringsväg

Frambroms: Två 320mm skivor och radiellt monterade 4-kolvsok från Brembo, ABS

Bakbroms: 265 mm skiva, 2-kolvsok. ABS

Torrvikt: 207 kg

Tankvolym: 17 liter