Blott 17 år lyckades spanske KTM-föraren Jorge Prado säkra VM-titeln i MX2 inom motocross. Johan Ahlberg från Fastbikes.se har träffat och talat med Jorge om hans minst sagt lyckade tävlingskarriär.

Jorge Prado García föddes i Lugo, Spanien år 2001. Vid tre års ålder började han köra motorcykel, först med att utveckla sina färdigheter inom trial. Sju år gammal tog han klivet in i motocrossvärlden, och det var här som han började segra ...

År 2009 vann Jorge Master Kids i 65cc och tilldelades den nationella spanska mästerskapstiteln ett år senare. År 2011 började han vinna prestigefyllda internationella titlar, inklusive segrar i 65cc Motocross-EM och VM, blev den yngsta världsmästaren någonsin och den andra spanska motocross-världsmästaren.

2012 flyttade Jorge upp till 85cc i spanska, europeiska och världsmästerskapet tillsammans med det österrikiska KTM Red Bull-teamet. Ett år senare vann han Red Bull Give Me Five.

År 2015, vid 14 års ålder, vann Jorge 125-EM. Året därpå, nu i MX2, tog Jorge sin första GP-pallplacering i Assen, medan han i april 2017 tog sin första MXGP-seger. Jorge har även haft en framgångsrik karriär inom simning, och har bland annat korats till galicisk simmästare, och tävlat för det välrenommerade simteamet Portamiñá.

Här berättar Jorge, med sina egna ord, om sitt liv som motocrossförare:

Jag började köra trial vid tre års ålder. Min pappa körde själv trial på hobbynivå även ett och annat motionsrace emellanåt, och pushade mig inte till att börja köra. Jag såg min far och hans kompisar köra, och ville börja köra. Jag tjatade en del, och en dag fick jag en egen trialhoj. Efter det började jag köra och växte upp med att köra trial, tills jag växlade över till att köra allt mer motocross vid 10-11 års ålder. Efter att jag blev europeisk motocrossmästare i 65-klassen började vi fundera på om jag kanske skulle satsa mer på motocross än trial istället. Så blev det. Inom trialsporten tränas och finslipas dina körtekniska egenskaper och balansen till det yttersta, något som jag har stor nytta av inom motocrossen. Det gäller att veta hur man bäst ska hantera motorcykeln. Trial har helt klart varit till stor hjälp för mig som motocrossförare. Nuförtiden blir det att jag kör trial vid endast något enstaka tillfälle per år. Jag skulle vilja göra det oftare, det är en sport som jag älskar.

Efter min 65-titel fick jag hjälp av Red Bull KTM, och utan deras hjälp hade jag antagligen inte varit här idag. Jag har alltid fått mycket hjälp av min familj, vi flyttade till och med till Belgien, bara för att underlätta för min satsning. I Belgien fullkomligen dräller det att motocrossbanor, och det finns gott om goda träningsmöjligheter. När jag bodde i Spanien körde vi mer eller mindre jämt på en och samma bana, och ofta var jag själv. Många gillar motocross i Spanien, men betydligt färre är ute och kör. Så det är stor skillnad mot det betydligt gynnsammare motocrossklimatet i Belgien.

Efter årets tävlingssäsong brukar det bli en till två veckors träningsuppehåll innan träningen inför nästa säsong drar igång. I år blev det en semester-sväng till Spanien, men i ärlighetens namn så blev det inte mycket till semester eftersom jag var tvungen att ställa upp på så mycket sponsorjippon, intervjuer och liknande aktiviteter. Däremot blev det ingen träning, så åtminstone fick kroppen lite välbehövlig återhämtning.

Nu, direkt efter EICMA är det full fart igen, med att påbörja satsningen inför säsongen 2019, fysträning och teknikträning med fokus på sådant som jag måste bli bättre på. Jag får mycket hjälp med träningsupplägg och annat av KTM, som har hjälpt mig en hel del denna säsong. Claudio har hjälpt mig massor under den senaste säsongen, vår första säsong tillsammans. Och vi gjorde en hel del framsteg, nu är hela ”paketet” mycket bättre än tidigare, och vi har en del ideér om saker som vi ska förbättra inför kommande säsong.

Jag verkligen glad över att ha Claudio De Carli vid min sida, men också mina mekaniker och övriga teamkollegor.

En timme före start på ett GP kan du i regel finna mig ätandes en liten måltid. Om jag redan har ätit strax före så brukar jag ägna en stund före start med att koppla av inne i teamtrailern, lyssnandes på all sorts av musik, samtidigt som jag antagligen spelar något spel på mobilen. Det har hänt att jag varit så inne i min egna lilla bubbla, tills någon kommit för att hämta mig i sista stund, så att jag nätt och jämnt hunnit i tid till start.

När det återstår 1 minut till start brukar i regel de sista förarna ha radat upp sig vid startgrinden. Allt hårt jobb är redan gjort, massor av stenhård och målmedveten träning. I det här läget brukar jag inte vara nervös, utan brukar mest känna mig lite otålig, och vill bara att grinden ska falla så att racet kan börja. Ibland händer det att jag visualiserar banan och tänker igenom hur jag ska göra om jag får en dålig alternativt bra start. Hur ser det ut med omkörningsmöjligheter, var är dessa möjliga? Mer än så brukar det inte bli innan det är dags att ge full gas.

När det gäller vad jag måste bli bättre på så är det en kombination mellan vad jag själv känner och inser, och vad Claudio säger till mig att jag måste bli bättre på. I slutänden är det jag som avgör hur mycket jag villl pressa mig själv, men jag och Claudio gör det här tillsammans, han känner mig verkligen bra. Och vi vet mina svagheter och vad jag ska göra för att råda bot på detta.

I grunden är jag en talangfull motocrossförare, men jag är också en produkt av en kombination där jag även tränar fokuserat, som i sin tur resulterade i att jag kunde vinna MX2-titeln i år.. Jag är trots allt bara 17 år och det är inte alla konkurrenter i MX2 som är lika pigga efter ett race som jag brukar vara.

Under säsongen 2017 hade jag bra resultat, men jag tränade inte så mycket för jag hade inte lika mycket tid. Till i år blev jag fulltidsproffs och resultaten blev onekligen mycket bättre. Förutom att köra motocross blir det även en hel del landsvägscykling, men i år har det blir betydligt mer löpning, kombinerat med en del MTB och Cyclocross. När jag tävlade i MX85 ägnade jag mig även åt BMX.

Men min hemliga talang som nog få känner till, i alla fall tills nu (förutom att spela datorspel) är just cykling, oavsett om det handlar om BMX, MTB, Cyclocross eller landsvägscykling. Dessutom är jag bra på simning, där jag vunnit flera spanska mästerskapstävlingar. Så vem vet, kanske blir det en framtida tävlingskarriär inom Triathlon…