Efter att ha varit ute till skogs med nya KTM Freeride 350 och 250R under 8 timmar vet jag att de är perfekta maskiner för härlig friåkning, i synnerhet i Toscanas krävande terräng.

Medan fyrtaktsmodellen Freeride 350 tar sig fram mjukt och fint i den mest extrema terrängen, är Freeride 250R aningen med "raceorinterad" men också ännu smidigare. Tvåtaktsmotorn hos 250R är visserligen rapp när det behövs, men framförallt mjuk i sin karaktär med imponerade gott om vridmoment på mycket låga varvtal. Efter att ha använt kopplingen onödigt mycket under början av provkörningen användes den mer sällan lite senare, då jag kört in mig och vant mig vid att köra på mycket lägre varvtal än jag brukar med en tvåtaktare. Med sina 97 kilo är dessutom 250R tacksam att pressa gränserna med, och skulle det gå fel är det tämligen enkelt att för hand hjälpa motorcykeln när man exempelvis kört fast i en brant backe, eller hamnat på sniskan.

Som jag redan nämnt tidigare är Freeride bäst för dig som vill ha en maskin för härlig friåkning under mer avslappande former, medan Freeride 250R passar bättre för dig som verkligen vill pressa gränserna och utvecklas som extremenduro-förare. Däremot vill jag understryka att båda maskinerna passar bäst för just friåkning, och inte är skapta för att i första hand vara potenta racemaskiner. Och bäst av allt är att båda maskinerna får dig att känna dig som ett par snäpp duktigare förare än du skulle känna dig bakom styret på en konventionell enduromaskin. Med dessa blir även de mest svårbemästrade hinder en lek, visserligen en krävande sådan.

En mer omfattande utvärdering av KTM Freeride 250R och 350 kommer inom kort här på Fastbikes.se.