I torsdags landade Thomas Berglund åter i Sverige med en 12:e plats i årets Dakarrally i bagaget. Resten av bagaget försvann på någon av flygplatserna längs färdvägen. Johan Ahlberg från fastbikes.se mötte upp i den iskalla verkligheten ute på Arlanda. Thomas berättade då att han var nöjd med att ha klarat sig hela vägen till mål. Däremot var han inte nöjd med att han inte uppfyllde sin målsättning om att vara en av de tio främsta. Här berättar Thomas mer om rallyt, vad som gick bra och vad som kunde varit bättre. Dessutom får vi veta hur hans framtidsplaner ser ut.

En solbränd Thomas passerar genom tullfiltret på Arlanda. Trots att jag vet att han fick sig ett par rejäla smällar under rallyt är det bara en liten sårskorpa (på grund av för krafig solbränna) på näsan som vittnar om de bravader han just har varit med om.

Innan racet hade Thomas bestämt sig för att han skulle anstränga sig hårt för att han inte skulle få några tidstillägg av missade navigationspunkter eller fortkörningar i någon by, eller liknande.

-Detta blir min första kalldusch efter dag ett. Jag fick 5 minuters tidstillägg efter att ha missat att ta med sig tidkortet från målgången till bivacken. Min orutin lyser såklart igenom igen men till mitt försvar ska hävdas att jag blev distraherad av FIM-delegaten som började märka min cykel efter målgång för att jag inte skulle kunna börja mixtra med restrictorn. Jag trodde nog att han skulle behålla kortet för att göra en kontroll av min cykel senare. Jag försökte ivrigt att häva tidstillägget men de var stenhårda. Kortet hade inte försvunnit som reglerna hänvisar till utan fanns hela tiden i arrangörens ägo. ”Bikeofficiale” skrattade nästan bara åt mig när jag med darrande läpp beskrev mitt ärende, kommenterar Thomas.

-Första dagen blev lite smolkig på grund av detta och körningen stämde inte riktigt så bra då jag inte kört min rallyhoj i liknande miljö på länge. De två första dagarna var knixiga och lite långsammare, mer passande en 450 vilket visar sig vara korrekt då Casteu kliver upp i toppen av resultatlistan. Att min cykel är lite svårsvängd ibland får man leva med då det tas igen på andra vägavsnitt men att tygla en brutal 700cc var något nytt för mig, fortsätter Thomas.

Under rallyts gång fick jag reda på att Thomas hade dragit omkull och slagit i huvudet så pass hårt att han hade rejäla minnesluckor från olyckstillfället. Thomas vet inte hur olyckan gick till eller exakt var den inträffade.

-Plötsligt satt jag och körde och såg att det var lite saker på motorcykeln som hängde löst och slängde. Dessutom hade jag ont i axeln och visste jag inte riktigt vilken rad jag skulle läsa i roadbooken, eller om jag körde åt rätt håll, förklarar Thomas.

En av Marc Comas ryggsäcksförare berättade senare att han hade sett Thomas vara i full färd med att resa upp motorcykeln i utgången av en S-kurva, men tyckte att Thomas så okej ut och brydde sig inte mer om det.

Thomas kommenterar: "Jag startade bakom Frans Verhoeven som är en bra förare på en BMW 450. Sträckan var helt klart en 450-sträcka men jag tog in på honom och farten trissades upp. Jag gjorde en liten felnavigering och tappade lite tid och ökade förmodligen farten ytterligare. Det jag sen minns är att jag sitter på motorcykeln i cirka 30 km/h och har väldigt ont i vänstra revbenen och att knappsatsen till ena trippmätaren är trasig. Jag inser direkt att jag kraschat och tagit mig upp direkt och börjat köra igen och slagit huvudet lite väl hårt. Jag försöker att snabbt ”passa” kartan och positionsbestämma mig och blir snart omkörd av en förare jag aldrig tidigare sett förut. Då börjar jag undra hur många som passerat och hur länge jag varit borta?

Jag dricker lite vatten ur camelbacken och väntar på ett kraftigt illamående men inget händer! Då är det väll bara börja gasa igen? Det tar en liten stund innan jag repar mig tillräckligt för att ligga på ordentligt igen men till slut så är jag i mål på sträckan som 39á."

Thomas förklarar att teamet fungerade jättebra, men att det egentligen skulle behövas ännu fler i servicestyrkan. Och när det blir aktuellt att köra med 450-cyklar och dagliga motorbyten blir läget ännu mer arbetskrävande. Thomas förklarar att det inte är någon semester för killarna i serviceteamet (Lars Lindman och Stefan Holm), utan att de är tidiga morgnar, sena kvällar och en massa arbete och långa transportkörningar i stort sett varje dag.

-Lars vars dagliga oljebyten och segervrål ekade i depån när oljepluggsmagneten alltid visade sig vara utan metallspån, och Stefans lugna metodiska arbete och kunnande som skapade en bra tillvaro för alla i teamet, kommenterar Thomas.

Vi som följde Thomas kunde bland annat höra att han fick paniklaga en läckande bensintank som spruckit efter en marksyning. I Dakarrallyts historia har många fordon brunnit upp, precis som Thomas teamkamrats motorcykel nyligen hade gjort.

Bortsett från en och annan vurpa höll Thomas ett mycket högt tempo genom rallyt. Detta trots att hans rutin från körning i sanddyner och navigering är mycket liten.

-Det som jag är absolut sämst på är körning i sanddyner och navigering på kompasskurs. Vid den typen av terräng hände det ofta att jag blev omkörd av två-tre stycken. När vi sedan lämnade sanddynerna för slättlandet och grusvägar körde jag ikapp och om många. Jag har helt enkelt alldeles för lite erfarenhet av körning i sand och navigeringsbiten. Jag behöver köra betydligt mer motorcykel i den typen av miljö.

I år körde Thomas Berglund en KTM 690 Rally som strypts enligt tävlingens reglemente. Om Thomas ska tävla i Dakarrallyt 2011 kommer det vara i sadeln på en 450-kubikare.

-Jag funderade en del på hur det kändes att sitta på en 450 när det går riktigt fort, då den lär vara betydligt vingligare än den stadigare KTM 690 jag körde. Dessutom behöver jag inte byta motor lika ofta som de med 450. Däremot har jag ingen nytta av den extra kraften hos 690:n i sanddynerna.

En av rallyts längste etapper var på totalt närmare 80 mil. Under de 14 etapperna körde de tävlande närmare 900 mil genom Argentina och Chile.

-Varenda dag så var det nästan alltid en längre transportstäcka efter specialsträckan. Där fick man tid till att käka energikakor, dricka och återhämta sig en del. Jag la mig körmässigt på en sådan nivå så att jag skulle känna mig fräsch hela racet, förklarar Thomas.

-Jag avslutar tävlingen på en 12e plats. Riktigt nöjd men även lite besviken. Att inte lyckas uppfylla min målsättning är mindre kul då detta har varit mitt mål i mer än tre år att placera mig bland dom 10 främsta, kommenterar Thomas.

-Det finns såklart olika anledningar till att jag inte lyckades hela vägen fram och den främsta orsaken är nog min orutin i navigeringssituationen. Att det sker olika saker under 2 veckors tävlande kan man nog bara acceptera. Det gäller bara att försöka minimera den mänskliga faktorns inverkan, dvs. vara 200% förberedd för att ha en problemfri tävling. Att man kommer krascha ibland går nog inte att utesluta när det satsas mot bra resultat, fortsätter Thomas.

Jag och mina mekaniker har även detta år lärt oss ofantligt mycket och vi börjar känna oss lite mer rutinerade, avrundar Thomas.

Exakt var Dakarrallyt kommer att köras nästa år är inte officiellt klart ännu, men enligt vår källa kommer rallyt att köras i nordöstra Afrika (genom Tunisien, Libyen och Egypten).

Thomas låter meddela att han vill köra 2011 års Dakarrally, men så kommer bara bli fallet om han får ihop en komplett budget innan anmälningstiden löpt ut och att familjen backar upp honom till fullo. I budgeten ska det även finnas utrymme för att han ska kunna köra ett annat ökenrace som träning.

-Om den här satsningen kommer att fortsätta är i nuläget inte klart. Det är många olika faktorer som behöver lösas för att högre målsättningar skall kunna författas. Familjens medgivande är den största påverkande faktorn för en fortsättning. Att genomföra fler Dakarrallyn utan att kunna träna i rätt miljö är också en stor faktor som påverkar. Jag kommer aldrig att köra igen om familjen inte vill och om pengarna inte räcker till en seriös satsning med riktig träning och tävling i världscupen och backup för familjen under tiden jag är borta. Så vad som kommer att ske i framtiden kan kanske avgöras till sommaren, avslutar Thomas.