KTM-föraren Joakim Ljunggren från Karlskoga blev historisk i helgen, då han vann Novemberkåsan för nionde gången, och därmed säkrade sin tredje inteckning i vandringstrofén.
Årets Novemberkåsan blev en blöt tävling, men där snö, klarblå himmel och några minusgrader bidrog till att göra tävlingen betydligt ”mysigare”, i synnerhet för de många åskådarna.
Efter närmare 8 timmars körtid, fördelat på 14 specialsträckor körde Joakim Ljunggren i mål cirka 14 minuter före märkeskollegan och klubbkamraten Niklas Persson. Ytterligare en stund senare körde Oliver Nelson, även han på en KTM, i mål som totaltrea.
-Det känns skitkul. Många har ju halv räknat bort mig eftersom jag tävlar mycket mindre. Det har ju varit lite morot också. Jag har ju tävlat mindre, och har då fått motivationen att göra en riktig satsning på den här tävlingen. Säsongen har ju varit ganska lugn i övrigt, förklarar en glad Joakim Ljunggren.
-Jag var i Spanien under våren, hade det gött, och körde lite turer och så. Kom hem, och körde något långlopp. Gjorde en liten satsning på Superenduro-SM, som jag lyckades vinna. Totalt har det blivit 4-5 race i år. Men sedan började jag tänka på att jag hade två inteckningar i kåsan, och ville inte ge bort den till Albin utan en fajt. Så i slutet av sommaren bestämde jag mig för att göra en satsning, och senaste två månaderna har det varit full fokus på Novemberkåsan.
-Jag har kört mycket med Niklas Persson, som haft med sig hög fart från SM, vilket har hjälp mig att få upp min fart. Jag hade Niklas hack i häl under en stor det av Novemberkåsan, och jag var orolig hela tiden, ända tills jag började inse att han nog var lite trött. Jag är van att dra först, sedan tiden i SM och så, men nu när jag drog ifrån var det inte jobbigt. Det kan ju vara en nackdel att ligga först när det kommer till att välja rätt spår och så, men jag brukar lita så mycket på mig själv.
-Det hade varit oerhört mycket svårare om snön inte hade kommit, då hade det varit kaos överallt, men nu frös det ju till, så det var möjligt att korsa blötspåren mitt på. Totalt sett var det helt klart en värdig kåsa, det var inte den värsta jag kört, men inte den absolut lättaste heller. Bra längd, bra tuffhet. Bättre än förra året då det var mer som SM, då det gällde att dra fullt mest överallt. I år fick man tänka till kring spårval och så hela tiden, inte köra fast. Det passade mig perfekt.
-Nu blir det till att dra ner till Spanien, ha det lugnt och skönt, varvat med att hålla i träningsläger.
-Om det blir fler kåsor? Det är nog stor risk att det inte blir fler, men man ska aldrig säga aldrig, avslutar Joakim.
Husqvarnaföraren Hanna Berzelius från Linköping slutade på totalt 40:e placering, och vann damklassen. För detta tilldelades hon det nyinstiftade vandringspriset i dam-klassen ”Evolution Trophy”.
Marcus Adielsson (Yamaha) var med sin femteplats totalt främste juniorförare. Lukas Wärn (KTM), 19e totalt, var näst snabbast i juniorklassen, och Marcus Göthenberg (KTM), 25e totalt, var tredje snabbaste junior.
Sjufaldige endurovärldsmästaren Anders Eriksson gjorde stark comeback i Novemberkåsan, efter flera års frånvaro som aktiv tävlingsförare. Tillsammans med nye Sherco-importören gjorde teamet en satsning som bar frukt. Efter lite över 9 timmars körtid körde Anders i mål som segrare i Seniorklassen, före Husqvarnaförarna Emil Andersson (Husqvarna) och Fredrik Karlsson, på andra respektive tredje plats i seniorklassen.
Nästa år körs Novemberkåsan Gävle.
{gallery}Novemberkasan 2019{/gallery}