Under ett KTM Adventure Rally finns möjligheten att utforska olika delar av världen på sin egen KTM-motorcykel oavsett om du befinner dig i Europa, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Kanada, USA eller Kina. KTM anordnar adventurerallyn på dessa ställen och det handlar även om att träffa andra KTM-entusiaster, umgås, dela erfarenheter och ha riktigt, riktigt roligt. Mikael Samuelsson från Fastbikes.se fick äran att uppleva äventyret på nära håll, närmare bestämt under 2023 års upplaga av Europas rally, denna gång förlagd norr om Lillehammer i Kvittfjell.
Dag 1
Med bil lämnade jag och Linus Bankler från tidningen Bike ett soligt Stockholm för att styra kosan mot vårt grannland i väst. Det skulle visa sig att resan landade på ungefär sju och en halv timmes effektiv körning, längre än man kanske kan tro. Vid gränsen ställdes frågan av tullpersonal vad vi skulle göra i Norge. Det korta svaret var, jobb….
Efter en avslutande asfalterad, kurvig väg uppför berget på vår Norgeresa så uppenbarade sig Kvittfjell skidanläggning 750 över havet med utsikt över Guldbrandsdalen. Här har både OS och världscupstävlingar i utförsåkning hållits genom åren. Hela anläggningen var hyrd av KTM inför detta event och det skulle visa sig att hela 185 deltagare anmält sig till detta äventyr. Planen var 150 deltagare från början men intresset var så stort att det utökades. Kostnaden för att delta i Norge under 2023 var 1240 Euro och då ingick: Tre dagars körning med GPS-filer, personlig GPS-tracker att fästa på hojen, helpension under fyra dagar, kvällsunderhållningar och en ”goodie bag”. Även viss form av service relaterat till eventet, följefordon med släp och en ambulans med sjukvårdspersonal fanns med som en del av paketet. Ett gäng fotografer fanns på plats också för att föreviga valda delar med foto och video och detta ingick också i avgiften. Om man ville åka i grupp med guide så kostade det 300 Euro extra. För anhöriga som var med men inte deltog i körningarna var avgiften 555 Euro.
Vi parkerade bilen och gick fram till det stora, vita, centralt placerade tältet som det skulle visa sig fungera som matsal och samlingspunkt för kvällsaktiviteter och presentationer. En scen fanns i bortre änden med en stor skärm för filmvisning och information. Där fanns också en bar där man kunde beställa drycker av alla de slag. Även en glassbox med fri tillgång till kulglass fanns glädjande nog.
Vi började med att registrera oss vid disken bemannad av KTM-personal. Alla fick då denna ”goodie bag” innehållandes en checklista, keps, t-shirt, duschtvål, bagagestraps och klistermärken, allt i KTMs färger såklart.
Jennifer Dahlgren, KTMs svenska representant dök upp och vi hälsade och hon visade var våra motorcyklar för detta rally stod parkerade. Vi fick en 890 Adventure R och en 1290 Super Adventure R. Hon förklarade också att hon hade med sig bensin så vi alltid kunde åka ut fulltankade.
Härnäst checkade vi in på hotellet och fick vår nyckel. Redan tidigare hade vi fått information om att vi skulle dela en typ av fjällstuga med en tysk journalist. Döm om vår förvåning när vi stegar in i stugan med full packning och möts av två glada holländare. Utan att tänka mer på det så valde vi våra sovplatser på loftet och kastade in våra väskor för att fortsätta med kvällens förberedelser.
Snabbt uppe igen vid tältet och depån där däck- och servicepersonal fanns på plats för kontroll och genomgång av deltagarnas motorcyklar. Vissa hade ju också köpt till offroaddäck som de nu fick skiftade och de mer asfaltsbetonade däcken förvarade under detta evenemang. En del hade åkt med sina respektive motorcyklar i skåpbilar eller på släp. Men många hårdhudade hade såklart tagit sig dit på sina motorcyklar.
Det fanns också en liten testbana där deltagare fick visa upp sina färdigheter för att KTM skulle kunna sätta ihop lämpliga grupper med liknande körförmågor i förhållande till hur guiderna skulle anpassa körningarna.
Vi rullade våra hojar till en liten självservicedepå med verktygsvagn och allt. Vi klistrade på våra nummerlappar på vindrutorna och justerade växel och bromspedal samt styre för mer stående körning. Vi plockade även bort gummit på fotpinnarna för att få bra grepp med stövlarna. Efter att vi pratat med personalen så fick vi våra GPS-spårare med SOS-knapp fastsatta på respektive motorcykel.
Under resten av kvällen bjöds det på middag och information från scenen där alla fick tips om bland annat körteknik och effektiv körställning när det gäller offroadkörning av den åttafaldige enduromästaren i Nya Zeeland, Dakarföraren och offroadinstruktören Chris Birch.
Vi spenderade också stor del av kvällen med att få tag på kartfiler med rutterna inlagda så vi skulle veta vilken väg vi skulle köra. Det uppstod några problem med vilken app i mobilen som var bäst och det var inte lätt att tyda alla delsträckor som dessutom hade olika färger och gick omlott i varandra på sina ställen.
Innan sängdags fick våra holländska rumskompisar lämna vår stuga med anledning av felplacering till förmån för en grekisk journalist från den grekiska tidningen Moto. Det var först en tysk, som blev två holländare som till sist blev en grek vid namn Thanos Feloukas. Så slutade den Bellmanhistorien.
Dag 2
På morgonen vid frukost i stora vita tältet så fanns det en del pigga förare som åkte i väg tidigare än oss. Musik dånade i högtalarna på Red Bull-bilen vid starten och KTM-personal viftade glatt med flaggor och gapade i megafon för att trigga i gång starten på detta äventyr. Tiden som gällde för ”friåkare” var att ge sig ut innan 8:30. Då var det nämligen dags för de guidade grupperna att starta.
Jag, Linus och Thanos hade kommit överens om att slå följe. Det är trevligare med sällskap och en säkerhet om något skulle hända. Dessutom skulle ju jag och Linus byta hoj så vi fick testa båda modellerna. Jag började med 890 Adventure R.
Detta skulle visa sig bli en otroligt blöt och kall tillställning med regn i stort sett hela dagen. Det spelade ingen roll vad vi hade på oss, vätan trängde sig långsamt på och in överallt. Att det sen bara var runt 8 grader gjorde ju inte saken bättre.
Men mitt i allt väderelände så bjöds vi på fantastiska väger, omväxlade slingrande asfaltsvägar och grusvägar av olika slag. Några kortare sträckor med traktorstigar fick vi också testa och på vissa ställen var det riktigt gyttjigt. Med Adventuremodellerna blev det förvånansvärt lättframkomligt och det kändes tryggt att färdas på 890: n i mitt fall. Traction control, kurv-ABS, offroad-ABS, otrolig fjädring, vad mer behövs för en säker färd? Som tur var fanns även både handtagsvärmare och sadelvärme, vilket behövdes en dag som denna. Körläget ställdes på Rally för bästa möjliga kontroll, bland annat är då ABS: en avaktiverad på bakhjulet och reducerad fram. Bromsarna kändes trygga på grusvägarna även om jag vid ett par tillfällen fick bakhjulssläpp och då utförde någon form av speedwaykörning. Jag satt verkligen skönt och någon känsla av obehag från detta märkte jag överhuvudtaget inte av.
Norge är så otroligt vackert. Höga berg, djupa dalar, forsar och älvar blir man ju aldrig mätt på. Att även färdas ett gäng entusiaster tillsammans också gör ju inte saken sämre, trots ihållande nederbörd.
Vid lunch stannade vi vid ett familjedrivet ställe där otroligt god mat serverades bufféform. I källaren kunde vi tillfälligt hänga upp blöt utrustning, tyvärr utan något vidare resultat. Som tur var hade jag en vattentät ryggsäck med en extra tröja och ett extra par handskar, det gjorde att hemfärden efter lunch blev aningen bättre, men bara lite.
Under dagen hade vi stundtals problem med navigationen. Sträckorna gick in i varandra och vi åkte fel några gånger. Men en eloge till Linus som till slut fick oss på rätt spår och i mål.
Väl framme vid vår bas fanns bara en tanke. Av med alla kläder, hänga upp allt på tork och en riktigt varm dusch innan middagen.
På kvällen fick vi lyssna på ett motivationsframförande av sydafrikanen Joey Evans som 2007 bröt ryggen i en racingolycka. Hans ryggmärg krossades, vilket gjorde honom förlamad från strax under bröstet och nedåt. Filmer visades på skärmen och såklart blev man berörd av hans berättelse. Läkare gav honom 10 procents chans att kunna gå igen. Efter år av intensiv rehabilitering och träning uppnådde han 2017 ett mål han haft sen han var ung, att fullfölja Dakarrallyt vilket han även gjorde. Joey klarar av att gå, man ser såklart att han har vissa besvär men det hindrar inte honom att hoppa upp och ner från scenen eller motorcykeln. Han har även författat boken, Från Para till Dakar.
GPS-trackern fick vi alla lämna in för laddning över natten och vi lyckades även få tillgång till nästa dagsetapps rutt som en fil. Då kunde vi själva ändra sträckorna till enhetlig färg och på så sätt ha bättre koll. Även Thanos såg till att ladda ner rutterna för back-up.
Kvällen blev inte så sen utan trötta vandrade vi till stugan för välbehövlig vila. Att tanka hojarna orkade vi inte denna kväll utan det bestämde vi oss för att göra morgonen efter.
Dag 3
Nästan allt hade torkat till den andra kördagen. Stövlarna och några muddar på jacka och byxor skvallrade om gårdagens oväder. Nu var vädret bättre och det märktes på alla som blev lite mer taggade inför dagens etapp.
Nu funkade också navigeringen mycket bättre och vi kunde stå på lite mer under dagen. Även denna dag bjöd på omväxlande underlag och många långa, sköna sträckor i ett fantastiskt landskap. Deltagare från eventet kördes vi om då och då. Vissa tog pauser vid någon bra plats för att fota, sträcka på benen eller lätta på blåsan.
En sak att se upp med var en hel del lösgående djur längs vägarna. Först och främst en massa får som helt obrytt låg mitt på vägen ibland med ryggen åt trafiken lugnt smaskandes på något gott. Även kor, hästar och katter såg vi under vår färd.
Det gällde att visa hänsyn, vilket också nämndes i genomgångarna på kvällarna. Vi sänkte farten vid bebyggelse och när vi närmade oss gående, cyklister och djur. Det sköna att se var alla glada norrmän som kantade vägarna och vinkade glatt när vi passerade. En del hade ställt ut stolar för att spana in oss deltagare och några hade skyltar med olika positiva budskap på som de höll upp.
KTM hade också denna dag dukat upp med ett grustag för lite bus och lek som vi passerade under sträckan. Fotograferna var där och det blev en del körning både brant uppför och nerför i grus och sandhögarna. Lite bakhjulsåka och vattensprut fick vi också bevittna.
Även denna dag intogs lunchen på ett riktigt bra ställe med mycket god mat. Med fyllda magar och nya krafter skiftade vi motorcyklar. Nu var det dags för 1290 Super Adventure R. 890 Adventure R var verkligen en fröjd att köra. Vad skulle den större 1290 kunna bjuda på? Jo det kan jag säga, extra allt och lite till. Den är högre, större, mäktigare, kraftfullare. Vi pratar 160 hästkrafter, i en offroadmaskin, helt galet. När du väl kommer upp på den, beroende på din längd och får den på rull, då inser du vilken fantastisk maskin det är. Detta var en motorcykel i min smak. När jag kom på mig själv med att bläddra bland menyerna på 7 tums skärmen i hög fart på grusväg, ja då förstår man vilket förtroende det finns för denna hoj. Mil efter mil avverkades utan någon som helst känsla av att det blev jobbigt.
Hemfärden till basen gick i samma anda som övriga körpass. Oändligt med vackra grusvägar och kurviga asfaltsvägar avlöste varandra. Väl hemma var vi både torra och mycket gladare än dagen innan.
Efter målgång anordnades en tävling i slow ride där de som ville vara med och tävla fick köra en liten offroadbana på kortast möjliga tid. Att några ens orkade det är en gåta.
På kvällen vid middagen var det återigen dags för lite spex på scenen. En tävling i att på längst tid hålla en oljedunk på rak arm ut från kroppen hölls med lite fina priser till vinnarna. De tog även upp den yngste deltagaren för att prisa honom. Den blott 18-årige ynglingen blev lite förvånad när de på stora skärmen visade ett filmklipp på honom när han under dagen försökt sig på en wheelie men slog runt och kraschade inför kameran. Han klarade sig dock oskadd och bad teamet att radera filmen så hans pappa inte fick se den. Publiken jublade och han fick också några prylar från KTM som plåster på såren. Även de äldsta deltagarna på 69 år fick äntra scenen. De ville inte skilja de åt så båda fick priser i form av KTM-kläder med gamla loggan i vitt och blått.
Det var representanter från alla delar av världen under rallyt i Norge. Såklart fanns det några från våra nordiska länder men även från Tyskland, Storbritannien, Holland, Frankrike, Grekland, Litauen, men också mer avlägsna deltagare från bland annat Colombia och Indien. De flesta modeller från KTMs adventureutbud fanns på plats. Allt från 390 till 1290 stod uppställda i långa rader på grusplanen vid tälten eller parkerade vid stugorna. Det var många hojar att kika på och vi märkte att merparten av deltagarnas motorcyklar var relativt nya modeller.
Dag 4
Den avslutande dagen visste vi på förhand att det skulle handla om en något kortare tur. Ganska precis 20 mil. De övriga två dagarna låg vi på uppemot 25 mil. Så totalt handlade det om ungefär 70 mils körning under detta Europaäventyr.
Vädret denna dag var fantastiskt med en hel del sol. Körningen var också som en sammanfattning av allt med växlande asfaltsvägar och grusvägar. Vid ett tillfälle kom vi in på en traktorstigssträcka men plötsligt tog det stopp. Kön av avstängda KTM-hojar var lång och många passade på att ta kisspaus och sträcka på benen. En del med något smidigare hojar försökte ta sig fram. Thanos försvann gåendes framåt i kön för att försöka ta reda på vad som hänt. Efter en stund ropades det ut att vi skulle vända. Regnet hade gjort denna stig oframkomlig och för allas bästa tog vi en annan väg tills vi var på rätt spår igen.
Vid ett tillfälle högre upp på fjället träffade vi på några fotografer och vi stannade till för att få lite bra bilder med denna magiska vy över fjällvärlden.
Vår trio hade nu också fått upp farten och vi körde om ekipage efter ekipage. Strax innan lunch stod ett 20-tal hojar vid vägen och det gestikulerades att vi skulle ta det försiktigt. I efterhand fick vi reda på att någon hade kört av vägen men ingen var turligt nog skadad. Det var också skönt att inga allvarliga olyckor inträffade under detta evenemang.
Efter den enklare lunchen var det raka spåret tillbaka till basen under några mil. Väl i mål hjälpte vi Jennifer att lasta in de två hojarna i hennes skåpbil, sen var det bara att packa ihop våra saker.
Kvällen avslutades med ett uppträdande av ett lokalt liveband på scen och ett avslutningsparty för att sy ihop det hela.
Till sist skulle jag vilja säga att jag är mycket nöjd över att jag fick förmånen att närvara vid 2023 års Adventure Rally i Norge. Det var en upplevelse jag sent ska glömma. Det var otroligt bra arrangerat av KTM och dess personal på plats. De fick verkligen alla att känna sig välkomna och att vara en del av KTM-familjen.