Triumphs Bonneville-familj fortsätter att växa. Mikael Samuelsson har provkört ett av tillverkarens senaste tillskott, Street Cup.
Street Cup är en motorcykel med ett klassiskt och sportigt stuk, som är tänkt att platsa lika bra utanför favorithaket inne i stan, hektisk stadskörning som för lite sportigare körning ute på ringlande småvägar.
Modellen är skapt för att framförallt tilltala personer som vill ha en modern klassiker, men som föredrar en motorcykel med mer sportfokuserad attityd, köregenskaper och stil. Street Cup delar de grundläggande designprinciperna hos syskonmodellen Street Twin. Det handlar om en motorcykel med rena linjer, minimala kåpor och skärmar, samt modern finish på varje enskild detalj. Det är en motorcykel med sportig förarergonomi, som kommer med lågt ”Ace”-styre, gjutna hjul, elegant tanklock, svarta motorkåpor, spjällhus med aluminiumdetaljer och specialtillverkat avgassystem med korta ljuddämpare av i rostfritt med svarta höljen.
Sadeln är klädd med Alcantara och har matchande silver-sömmar. Över passagerarsadeln sitter en färgmatchande sadelkuts med ”caferacer”-stuk, som enkelt kan demonteras. Fram sitter en slimmad ”Club racing” lyktkåpa med matchande grafik. Hos respektive styrände sitter backspeglarna monterade, vilket bidrar till det coola stuket. Bak finner vi ett LED baklyse. Under sadeln återfinns ett USB-uttag för laddning av diverse elektronikprylar.
I jämförelse med Street Twin sitter föraren aningen högre och längre bak samtidigt som styret är placerat lägre och längre fram. Bak finner vi dubbla stötdämpare från KYB (med justerbar fjäderförspänning) som är längre än motsvarande komponenter hos Street Twin, men där fjädringsvägen fortfarande är 120 mm. Det här ger en högre bakdel samtidigt som styrvinkeln ökar. I kombination med den sportiga körställningen ökar det motorcykeln förmåga att snabbt och smidigt ändra körriktning.
Trots modellens klassiska stuk som flörtat med svunna tider är Street Cup högst modern när det kommer till elektronik. Här finns ride-by-wire, avstängningsbar antispinn, ABS-bromsar, och vridmomentsassisterad koppling.
Instrumenteringen huserar i två runda klockor (med hastighetsmätare och varvräknare samt visning av aktuellt växelläge, avståndsmätare, dubbla trippmätare, serviceindikator, bränslemängdsmätare, tid, beräknad sträcka kvar på aktuell bränslemängd, aktuellt antispinnläge, genomsnittlig och aktuell bränsleförbrukning) precis som hos Thruxton-modellerna. Dessutom sitter samma typ av fotpinnar som hos Thruxton R på plats. Framgaffeln från KYB är med 41 millimeters ben och 120 millimeters fjädringsväg, där de mer klassiska gaffelbälgarna hos Street Twin har ersatts av en sportigare modell av gaffelbenskydd.
Vidare finner vi en hel del läckra detaljer, såsom handmålade linjer hos bensintanken, hjul med ”pin-striping” linjer, guldfärgade motordetaljer och unika dekaler. Modellen kommer i dagsläget med två olika två-tons färgalternativ, antingen ”Racing Yellow” och ”Silver Ice” med ”Jet black” handmålade linjer och ”Racing Yellow” linjer (pin-striping) hos hjulen eller ”Jet Black” och ”Silver-Ice” med guldfärgade linjer och guldfärgad pin-striping hos hjulen.
Precis som Street Twin har Street Cup låg sadelhöjd (780 mm) och hundratals originaltillbehör för att ge motorcykeln ett personligt stuk.
Den välrenommerade tvåcylindriga Bonneville-motorn från Street Twin är på 900 kubikcentimeter och med 270-graders tändintervall och femstegad växellåda. Motorn är i det här fallet uppges ha fått 18 procent mer vridmoment och 22 procent högre toppeffekt i mellanregistret än hos tidigare generation av motorn, där maximalt vridmoment lär vara 80 Newtonmeter vid 3230 varv per minut. Toppeffekten anges till 55 hästkrafter vid 5900 varv per minut.
Motorn har en härlig karaktär, som är lagom mjuk. Dessutom är växellådan lättjobbad och smidig. Det här är inte någon supersportmaskin, såklart, men den klarar av kurviga vägar galant. Chassit fungerar även bra i högre hastigheter, upp till omkring 150-160 kilometer i timmen. Däremot anser jag att frambromsen, med dess enkla tvåkolvsok från Nissin och 310-millimeters bromsskiva, inte riktigt håller måttet till fullo. Plus med Abs såklart, men jag efterlyser bättre bromsverkan, med bättre bett.
Körställningen är tämligen ihopkrupen, sadeln åt det stummare hållet och fjädringen ganska hård, vilket kan bli jobbig i längden. Det blir lätt att jag blir hängande på styret under körningen, vilket gör det extra jobbigt för handlederna. Smaken är ju som baken, delad, men personligen är jag inget fan av backspeglar hos styrändarna. Det kan måhända vara snyggt, men det gör att jag får vrida på kroppen onödigt mycket för fri sikt bakåt och dessutom tycker jag att de ”sitter i vägen”.
Totalt sett är Street Cup verkligen en trevlig motorcykel, lättkörd och smidig att hantera. Jag gillar verkligen looken, det coola retrosportstuket. Kutsen bak, speciellt hos modellen med den gul-silver lackering är riktigt läcker. Jag ser framför mig hur snygg den skulle vara med en matchande mag/bikini-kåpa.
LÄNK: MER FAKTA OM TRIUMPH STREET CUP - 2017
