Kawasakis maxiskoter J300 - 2014 : PROVKÖRD

Förra året fick jag höra ryktet om att Kawasaki var på gång att presentera sin första maxiskoter, som senare under hösten lanserades som J300, vilken jag fick se för första gången på den internationella motorcykelmässan EICMA. Nu har jag provkört den sportiga men samtidigt praktiska skotern, som är som klippt och skuren för både pendlarkörning i hektisk storstadstrafik och aktivare körning på kurviga småvägar.

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR STÖRRE EXEMPLAR...

Trots olika åtgärder med trängselskatter, allt dyrare parkeringsplatser och olika projekt där myndigheterna satsar allt mer på att göra det krångligare för bilister inne i storstäderna blir motorcyklar, skotrar och mopeder allt mer attraktiva, för de som väljer bort kommunala färdmedel, gå eller cykla till och från arbetsplatsen.

Skotern J300 är Kawasakis första steg i en satsning där vi kommer få se fler modeller anpassade med fokus på pendling och framförallt stadskörning. Tidigare har Kawasaki även visat upp sitt ”Concept J” som ger en fingervisning om vad som komma skall.

Kawasaki J300 är utvecklat av ett särskilt designteam, i samarbete med Kymco. Den bränsleinsprutade encylindriga fyrtaktsmotorn är på 299 kubikcentimeter med fyrventilstopp och enkel överliggande kamaxel, och uppges leverera 28 hästkrafter vid 7750 varv och 28,7 Newtonmeter vridmoment vid 6250 som bäst. I praktiken betyder där här, det sportiga utseendet till trots, att J300 visserligen inte är ett effektmonster. Kraftöverföringen sker via CVT och centrifugalkoppling och resultatet är en mjuk och fin gång. Dessutom gör det J300 lekande lättkörd. Precis som hos de flesta andra skotrar vrider du bara på gasen och så accelererar skotern automatiskt, utan att du behöver tänka på vare sig koppling eller att växla.

I första hand är ofta skotrar förknippade med att vara praktiska pendlarfordon. Men jag kan lova att man kan ha riktigt skoj med den här också. Mycket roligare än vad jag hade förväntat mig.

Bokstaven ”J” i modellbeteckningen uppges stå för japanska ”Jyounetsu” vilket lär betyda passion. Redan tidigare har Kawasaki gjort succé i Sverige och många andra länder med bland annat ER-6 och Versys. Nu är det J300:s tur att komplettera Kawasakis sortiment.

Runt om i världen används skotrar som praktiska och prisbilliga alternativ för miljontals människor, i Sverige har intresset för skotern som fordon varit lite svalare. Det är något som Kawasaki hoppas ändra på, både genom att J300 är utvecklad för att vara en ovanligt sportig och rolig skoter att köra. Dessutom till ett pris som lär attrahera. Basmodellen som finns som svart eller silver kostar 48.900, medan den grön-svarta SE-versionen kostar 50.400 kronor.

Förutom av vara rolig att köra ska en skoter vara praktisk på många sätt och vis. Under sadeln döljer sig ett LED-belyst och rymligt förvaringsutrymme som bland annat sväljer en motorcykelhjälm och en tunnare väska i A4-format. Sadeln har en dämpare som håller den i uppfyllt läge. Dessutom finns ett 12-voltsuttag inuti det lilla handskfacket uppe till vänster (som nätt och jämnt ger plats åt ett par handskar), hakar för packremmar, och nedanför styret finns en praktisk krok där du kan hänga påsen med din ”Take-Away-mat”.

I Kawasakis sortiment finns även ett antal skräddarsydda tillbehör, bland annat flera olika toppboxar, fäste för GPS-navigator, värmande handtagsmuffar och ett praktiskt förar-kapell som förlänger säsongen avsevärt.

Lagom till att det var dags att bege sig från hotellet kom dagens första skyfall, som skulle följas av ytterligare ett antal under provkörningen. Att köra skoter i denna väderlek har sina för- och nackdelar, i jämförelse mot att köra ”vanlig” motorcykel. Som skoter-förare sitter du ganska väl skyddat från väder och vind, i synnerhet fötter och ben. Däremot känns det lite si och så med ett litet 14-tums framhjul tillsammans med ett litet 13-tums bakhjul när regnet står som spön i backen. Förutom att varenda liten ojämnhet i vägbanan känns större än vad den skulle upplevas vara om man köra en motorcykel med större hjul, så upplevs vattensamlingarna som ovanligt djupa… Samtidigt är det skönt att effektutvecklingen inte är allt för häftig och att bromsarna är assisterade av ABS-systemet, som lättar på bromstrycket om något av hjulen skulle råka låsa sig under inbromsning. Att låsa bakhjulet är anars inte särskilt ”svårt”, i synnerhet inte då vägbanan är blöt som nu.

Modellens chassi och motor är som jag nämnt tidigare utvecklat av Kymco, medan Kawasaki skapat den säregna designen med Ninja-inspirerad front med dubbla strålkastare, och sportigt lågt kåpglas (eller vindruta om du hellre vill). Baklyset är av LED-modell. De särskilda hälgreppen är utformade för att stärka körkänslan, i synnerhet för dig som är erfaren motorcyklist och då saknar stödet som bensintanken normalt ger. För mig tar det alltid en stund att vänja mig vid avsaknaden av bensintanken mellan benen, och känslan är att man sitter ovanpå fordonet istället för att bli ett med det. Men trots detta är körkänslan totalt sett bra. Dessutom är nedlägningsvinkeln helt okej, där centralstödet eller ljuddämparen (beroende på vilket håll man lutar) är det första som möter vägbanan vid kraftiga nedlägg.

Instrumenteringen består av hastighetsmätare och varvräknare med analog visning och svarta mätartavlor och blått bakgrundsljus, på respektive sida om multifunktionspanelen, som innehåller avståndsmätare, dubbla trippmätare, serviceinformation, klocka, bränslemängdmätare, kylvätske-indikering och diverse varnings- och informationslampor (motorfel, blinkers, helljus).

Sadeln erbjuder gott om komfort. Den är bred i bakkant med en smalare front. Passagerarens sadel är nog en av de bredaste jag suttit på men är inget som jag utvärderar själv under provkörningen. Passageraren har även separata fotpinnar och handtag att greppa tag kring.

Kåpglaset är som sagt sportigt lågt, något som jag personligen gillar. Faktum är att jag hellre utsätts för konstant lite fartvind än ständig turbulens som försöker vifta omkring huvudet, så som det allt för ofta blir med för höga kåpglas. Kawasaki erbjuder dock högre kåpglas för dig som hellre vill ha det av olika anledningar. Med det låga kåpglaset upplever jag hursomhelst att körning i motorvägstempo fungerar mycket bra. Det är först då jag försöker notera toppfart som det är läge att krypa ner bakom kåpglaset för att få lite bättre skydd. Och apropå toppfart så kan jag avslöja att jag lyckas notera strax över 160 kilometer i timmen på hastighetsmätaren som bäst, då GPS-navigatorn samtidigt visade en hastighet av 148 kilometer i timmen. Inte en hastighet jag kan rekommendera, utan där en mer rimlig hastighet för det här fordonet, i långa loppet, ligger kring 120-130 kilometer i timmen.

Efter provkörningen står det klart att Kawasaki har lyckats mycket bra. Personligen brukar jag tycka att skotrar är lite nyckfulla och ofta inte känns särskilt trygga, i relation till vanliga motorcyklar som i regel brukar kännas betydligt stadigare. J300 erbjuder en totalt sett bra trygghetskänsla och känns stadig och trygg även i högre hastighet. Det är först då hastighetsmätaren visar över 130 kilometer i timmen som upplevelsen börjar bli i svajigaste laget, och känslan är att J300 då ormar sig fram en aning. Det blir aldrig så att jag upplever det som skrämmande, men ändå så pass mycket att det inte känns helt okej. För att minska detta ”gung” kan man öka fjäderförspänningen hos stötdämparna bak ett eller några hack, av de fem som erbjuds.

J300 är samtidigt lekande lättkörd på såväl välkurvade bergsvägar som då det nalkas vad som kan liknas vid stadskörning. Provkörningen äger förvisso rum nere på portugisiska Algarve-kusten, och någon körning i storstad i ordets rätta bemärkelse är det inte frågan om. Faktum är att merparten av provkörningen äger rum på landsväg, motorväg och slingrande bergvägar. Kontentan är dock detsamma, J300 är en flexibel skoter som är stadig men samtidigt mycket smidig och lättkörd.

Pluspoäng till Kawasaki för att det är mycket enkelt att få ner fötterna på marken, något som inte alltid är fallet då man kör skoter. Här har Kawasakis designer tänkt till lite extra, och fotplattformen under och strax framför sadeln är smal, medan den är bredare längre fram (perfekt då man vill sträcka ut benen lite mer under exempelvis motorvägskörning).

Bromsarna är också ett kapitel där jag anser att Kawasaki har lyckats ovanligt bra. Ofta är bromsar hos skotrar allt för okänsliga, vilket gör att det blir lite för mycket ”av-och-på-känsla” I det här fallet är bromsarna mycket väl avstämda, och det går till och med att finlira med bakbromsen (som regleras med vänster hand). Skulle man råka använda bromsarna lite för kraftigt kliver ABS-systemet in och styr upp det hela, och denna regntunga dag är det extra värdefullt. Bra där!

Några allvarliga minusposter finns inte. Här hamnar bara att parkeringsbroms saknas, och backspeglarna, som visserligen erbjuder klar sikt, men där en större del av sikten bakåt skyms av mina axlar. Sidospeglarna sitter helt enkelt för tätt ihop. Fördelen med det är å andra sidan att det blir lättare då det är läge att ta sig fram i trånga passager. Och är det snabba transporter inne i tät stadstrafik som gäller så blir plötsligt detta minus för speglarnas placering ett plus…