För 21 år sedan introducerade Honda sportmotorcykeln Fireblade med dåvarande modellbeteckningen CBR900RR under parollen "In total Control". Inför 2014 har Honda förädlat vässat klorna ytterligare i och med lanseringen av den förädlade SP-versionen, som endast kommer att säljas i ett begränsat antal. Här kan du läsa den första provkörningen av modellen på Losail-banan i Qatar.
(Dessvärre får vi inte använda bilderna från vår utländske frilansare, men vi hoppas att det är "innehållet" som är det viktigaste, inte vem som är på bilderna).
Efter över 21 år på marknaden, och med över 215.000 sålda exemplar enbart i Europa är Hondas Fireblade sannerligen en ikon. Modellen är en enda lång framgångssaga, med otaliga segrar i Superbike-VM, Isle of Man TT och andra nationella och internationella race. Dessutom har modellen varit, och är ännu idag, omåttligt populär bland all världens motorcyklister, som vill ha en sportmotorcykel som är byggd för landsvägsbruk men som hävdar sig mycket, mycket bra vid bankörning. Inför 2014 har Honda laddat med en förädlad SP-version av Fireblade, en modell som endast kommer att tillverkas i begränsat antal.
Kortfattat så har SP-versionen av Honda CBR1000RR uppdaterats med Öhlinsfjädring fram och bak, Brembo bromsok fram, Motorn har fått uppgraderat topplock och mer effekt samtidigt som modellen blivit enkelsitsig och toppats med den karaktäristiska HRC-lacken.
Motorn, en radfyra på 999,8 kubikcentimeter, har fått samma topplock som 2014 års CBR1000RR, som resulterat i förbättrat insug/avgasflöde. Honda hävdar att det i slutändan ger närmare 3 hästkrafter extra i toppeffekt. Vidare har motorn fått handplockade och noggrant matchade kolvar och vevstakar för att säkerställa optimal prestanda.
CBR1000RR Fireblade SP har en pressgjuten aluminium-ram av dubbelrörsmodell, som är baserad på standardmodellen, men anpassats för de nya, fullt justerbara, fjädringskomponenterna från Öhlins. Den nya inverterade NIX30-framgaffeln från Öhlins har 43 millimeters innerben, och en yttre rördiameter på 55 millimeter, vilket är 1 millimeter grövre än Showan den ersätter. Samtidig är flera detaljer av stål istället för aluminium, samtidigt som övre gaffelkronan har CNC-bearbetats med extra hög precision, något som ska ha resulterat i större kontaktyta med gaffelbenen. Resultatet är bättre stabilitet, vilket framförallt märks vid hårda inbromsningar. Även TTX36-dämparen bak har omsrogsfullt anpassats i ett tajt samarbete mellan Honda och Öhlins, för optimal funktion.
Den elektroniska styrdämparen (HESD) anpassar dämpningen efter hastigheten, vilket även det bidrar till ökad stabilitet och trygghetskänsla i hög hastighet, samtidigt som styrdämpningen är i stort sett noll vid låg hastighet. Bra där!
På plats är ett antal andra kollegor, och ett stort antal Honda-representanter. Här finns även racinglegenderna, Leon Haslam och dennes välmeriterade far, Ron Haslam, som jag inte känner annat än vid namnet. Dessutom är TT-legenden John McGuinness, som jag känner väl sedan tidigare, här och förhöjer stämningen ytterligare, med sitt trevliga sätt och goda humör.
Att resa iväg och provköra någon ny exklusiv motorcykel är givetvis supertrevligt, något som även förgylls extra då jag får göra det med trevligt sällskap. Missförstå mig rätt, men jag är inte här på Losail-banan för att i första hand bli med nya vänner, i alla fall inte i mänsklig form. Framförallt är jag här för att stifta bekantskap med nya Honda CBR1000RR Fireblade SP, en modell som bygger vidare på ett långt och välrenommerat arv. Och under min vistelse här på banan är mitt mål att försöka lära känna denna modell mycket bättre och kanske rentutav bli bra vän med den...
Jag har faktiskt aldrig ägt en Fireblade själv, men har ett antal kompisar som är så pass förälskade i modellen att jag är helt säker på att de skulle välja den före flickvän och fru om de tvingades välja. Under årens lopp har jag kört olika årsmodeller av den populära sportmotorcykeln under många tester och provkörningar under årens lopp, och i det stora hela har jag har alltid gillat den skarpt. Mina förväntningar på 2014 års SP-version av modellen är mycket högt ställda, och att erbjudas tillfälle att pressa med den här på Losail-banan är inget annat än en dröm som går i uppfyllelse. Jag måste erkänna att jag samtidigt känner mig lite som en rookie. Trots ett antal år som roadracingförare på "hobby-nivå" och många års motorcykelerfarenhet där jag allt för ofta haft som målsättning att ta mig så snabbt som möjligt från en punkt till en annan. Det känns onekligen tryggt och bra att provkörningen av Fireblade SP sker på avlyst bana. Och i det här sällskapet lär det bli en upplevelse jag sent kommer att glömma...
Efter några lära-hitta-runt-på-banan-varv (trots att jag varit här och kört flera gånger tidigare) är jag redo att se vad SP:n går för. Jag är i gott sällskap och inledningsvis tar jag rygg på Ron Haslam, och det han inte vet om att köra motorcykel är inte värt att veta. Jag vet faktiskt inte hur många race han vunnit, frågan är om man vet det själv. Men efter att ha tävlat i roadracing under mer än 30 år, har han i alla fall hunnit med att säkra tre VM-titlar och deltagit i närmare 110 Grand Prix. Ron kör väldigt mjukt och fint, och trots att han tar det tämligen lugnt kommer jag på mig med att köra fortare än vad jag egentligen borde vid flera tillfällen, vilket resulterar i "spännande" sena inbromsningar och konstiga spårval. Trots mina smärre misstag, verkar inte SP:n vare sig irriterad eller ens besvärad av mina misstag, och körningen kunde fortsätta som om inget hade hänt. Bortsett från att jag skämdes en hel del, även om jag inte tror att någon annan såg mitt senaste misstag.
Efter en kortare paus beger jag mig ut på mitt andra körpass, och denna gång väljer jag att fokusera på att köra i mitt eget tempo, till en början lugnt för att öka allt eftersom. Och snart har tempot åter igen höjts till en ohälsosamt hög nivå, men som ändå känns trygg och bra. Och det är väl kanske just det här som är en av "problemen" med Fireblade. För om det är någon sportmotorcykel på marknaden som kan beskyllas för att vara en ulv i fårakläder så är det den här. Utseendemässigt har den visserligen fått en betydligt aggressivare ton under årens lopp, och samtidigt har körställningen gått från att vara mycket komfortabel till att vara mer sport-orienterad, vilket ger bättre kontroll vid framförallt acceleration och inbromsning. Fotpinnarna har modifierats och styret är bredare, och placerat aningen lägre och längre fram. Till följd av att SP-versionen är enkelsitsig har den fått en ny bakram samtidigt som sadeln är lättare och har fastare stoppning. Jag gillar det.
Jag gillar också motorn som erbjuder mer än gott om kraft över ett brett register, men framförallt är den mycket lätt att handskas med. Dessutom gillar jag hur pass lättväxlad den är, och att slirkopplingen finns där och styr upp då jag växlar ner lite för hastigt. Men pricken över i hade givetvis varit en quickshifter och ett ställbart antispinn-system.
Den är fortfarande helt okej att köra även i lägre tempo, men exakt hur den upplevs ute på stan vet jag inte, då jag enbart gavs tillfälle att provköra den nya Hondan på bana, och då var det fullt ös, i "race-position" som gällde i stort sett hela tiden.
Som sporthoj och då med fokus på bankörning är Honda CBR1000RR SP är helt enkelt en fantastisk sportmotorcykel. Den är lättkörd och trots den sportiga körställningen komfortabel och svänger lätt som en rapp 600-kubikare. Det enda minuset är att jag fortfarande i slutet av provkörningen har svårt att få till en till en hundra-procentigt bra känsla för bromsarna. Nu gäller det att jag är försiktig i mina ordval, för jag menar inte att bromsarna är dåliga. Bromsarna är nämligen föredömligt bra, med extremt gott om bromsverkan. Dessutom ser kombi- och ABS-systemen till att bromsverkan alltid blir optimal, med en hög trygghetskänsla. Däremot har jag svårt att få till den där sista lilla touchen av fingertoppskänsla som jag vill ha.
Fram finner vi radiellt monterade fyrkolvs monoblock ok från Brembo. Det elektroniska bromssystemet gör att dina "broms-kommandon" först passerar via en dator, vilken i sin tur aktiverar ett hydrauliskt broms-servo, som i sin tur doserar rätt bromsmängd till bromsarna fram respektive bak. Även om kombibromsarna med ABS är minst sagt potenta och är där för säkerhets skull, så inverkar det tyvärr en del på körkänslan. Men när jag påtalar detta "problem" för Hondas tekniker hävdar de bara att det är en vanesak, och att det egentligen är helt tvärtom, att körkänslan är bättre tack vare det elektroniska bromssystemet. Men även om det är så att jag har "fel" så är det så jag känner det. Samtidigt är jag oerhört tacksam över att systemet finns där och räddar mig då jag tar dåliga beslut.
Det kan mycket väl vara så att jag kommer att vänja mig efter fler timmar i sadeln på nya SP-modellen, men under den här provkörningen hann jag helt enkelt inte vänja mig fullt ut. Men som jag redan varit inne på kan jag inte annat än att lovorda bromsarna, för totalt sett är de fantastiskt bra. Framförallt så känns det mycket tryggt, med såväl kombi- som ABS-bromsar, och under provkörningen bromsar jag allt senare och hårdare, i takt med att jag vänjer mig vid bromsarna och motorcykeln som helhet.
Och som helhet är motorcykeln en fantastisk motorcykel som jag slutligen känner som en god vän i slutet av provkörningen, och gärna skulle umgås mer med framöver. Fjädringen är rena rama drömmen, och det finns gott om inställningar för dig som gillar att finlira. Det redan förträffliga chassit har blivit ännu bättre, och trots ett extremt högt tempo upplevs körningen som lugn och städad. Bromsarna är fantastiskt effektiva och som helhet mycket bra, även om jag placerar bättre fingertoppskänsla på önskelistan. Där placerar jag även quickshifter och ett ställbart antispinn-system.
Även fastän jag är nyfiken på hur SP:n gör sig på landsväg, så är jag övertygad om att du som är sugen på en sådan här i första hand ska köpa en för att få många njutningsfulla stunder på avlyst bana. Och vem vet, kanske är Honda CBR1000RR Fireblade SP din nya livsfrände. Vi blev i alla fall bra vänner, trots att vi inte komma helt och fullt överens på alla punkter. Hursomhelst så är det här den tveklöst bästa Fireblade jag någonsin kört.•
Fakta Honda CBR1000RR Fireblade SP - 2014
motor | 4-takt, vätskekyld |
cylinderarrangemang | Rad 4 |
ventiler/cylinder | 4 |
kamaxelarrangemang | DOHC |
slagvolym | 999.8 cc |
cylinderdiameter | 76 mm |
slaglängd | 55.1 mm |
kompressionsförhållande | 12.3 : 1 |
effekt | 133 kW / 12250 varv-180,8hkr |
moment | 11,62 kpm / 10500 varv |
växlar | 6 |
startanordning | El |
batteri | 12V/6AH |
generatoreffekt | 409 watt |
frambroms | 2 skiv - 320 mm |
bakbroms | 1 skiv - 220 mm |
längd | 2080 mm |
bredd | 720 mm |
höjd | 1141 mm |
axelavstånd | 1410 mm |
sitthöjd | 820 mm |
markfrigång | 130 mm |
framdäck | 120/70-17 |
bakdäck | 190/50-17 |
tankvolym | 17.5 liter |
bränsleförbrukning | |
torrvikt | |
vikt inkl. bränsle, olja, kylarvätska. | 210 kg |
övrigt | Öhlins fjädring |
Bromssystem | C-ABS |
stöldskydd | H.I.S.S |