KTM har presenterat nya KTM 890 SMT. Mikael Samuelsson har provkört nyheten på italienska Sardinien.
Där under skynket står den, KTMs nya 890 SMT. En Supermotomaskin med arv från 890 Adventure och fylld med KTMs allra senaste teknik. När sedan självaste Chris Fillmore kliver upp på den lilla ”scenen” så börjar det klarna i vad detta kan handla för typ av körning och upplevelse. Amerikanen är ju flerfaldig rekordhållare uppför ”Pikes Peak International Hill Climb”, som är en amerikansk backtävling för bilar och motorcyklar. Banan startar på 2862 meters höjd och har sin målgång på 4301 meter. Banans längd är cirka två mil och är en asfalterad väg bestående av 156 kurvor.
Pirret infinner sig i magen och det känns onekligen lite nervöst. Vad vi inte vet då är att Chris ska leda just vår grupp runt om slingriga vägar på denna vackra ö. KTM utlovar i nästa andetag en perfekt motorcykel att pendla med, låg förbrukning och som inbjuder till spontana långresor när andan faller på.
Skynket dras långsamt automatiskt av till dramatisk musik och där står den avtäckt till slut. Den ser verkligen inbjudande ut, som att det kan bli en riktigt bra upplevelse. Den uppmärksamme ser direkt att det sitter en låg framskärm och att det sitter en rak sadel på motorcykeln som visas upp framför oss, till skillnad från den som visas upp på skärmen. Personligen tycker jag att den påminner om en bönsyrsa framifrån och då menar jag inte att den är ful på något sätt. Nej, den utstrålar snabbhet och ser sportig ut. Bakom framgaffeln bröstar kylaren upp sig brett. Handtagsskydd och skydd för gaffelbenen finns där också. De orangea 17-tumsfälgarna är riktigt snygga och de är skodda med Michelin Power GP som utlovar ett mycket bra grepp.
Under presentationens gång nämner någon hos KTM att de rekommenderar att vi tar åksjuketabletter. De pratar om en effektiv, ergonomisk triangel när det gäller körställning och ibland måste jag erkänna att jag försvinner i tankarna och bara föreställer mig och dagdrömmer om morgondagen.
Färgkombinationen av svart, grått, vitt och orange är det enda som erbjuds till denna modell. Det går som sagt att välja en vit, högre och bredare supermoto-framskärm för den som så önskar, precis som motorcyklarna hade som vi körde. Standard sitter det ovan styret en lägre och sportigare vindruta men det finns också en mellan eller en högre som tillval.
En 5-tumsskärm förser dig med all information du behöver och valmöjligheterna är många när det gäller inställningar av en mängd hjälpmedel. Här finns det mesta du behöver: Traction control, kurv- ABS, Supermoto-ABS, med mera. Det finns också tre körinställningar, Sport, Street och Rain. Du kan även ansluta till KTMconnect och via Bluetooth hantera navigation, musik och mobilsamtal. Allt presenteras snyggt och lättbegripligt på skärmen och den går även att läsa av i stark sol.
Ramen, även svingen, är likadana som hos 890 Adventure och är konstruerade för såväl avancerad kurvtagning som att mäkta med passagerare och den packning som krävs för längre turer.
Motorn är även den delad med Adventuremodellen och är en tvåcylidrig parallelltwin med 105 hästkrafter. Quickshifter+ och farthållare är standard. SMT väger 194 kilo torr och 206 kilo fulltankad.
Körställningen på SMT är avslappnad och upprätt. Det känns ombonat och du sitter som i motorcykeln. Tanken, som för övrigt rymmer 15,8 liter, och den upphöjda delen på sadeln, för en eventuell passagerare, gör att du undviker att glida fram och tillbaka under aktiv körning. Det går också att ställa in styret i sex olika lägen och justera framåt eller bakåt. Sadelhöjden är 860 mm.
De dubbla 320 mm skivorna fram och 260 mm skivan bak gör att det aldrig saknas bromskraft. Bettet är direkt och ABS:en gör sitt jobb för säkrast möjliga färd. SMT har funktionen Supermoto ABS vilket möjliggör att välja att ABS:en fungerar fram men är låst på bakhjulet för största möjliga Supermoto-upplevelse.
WP APEX-stötdämparen (med 180 mm fjädringsväg med justering för returdämpning och handvred för fjäderförspänningen) är vinklad mer framåt för en lägre, "squat"-känsla och en sitthöjd på 860mm. Framgaffeln (43mm APEX) har precis som stötdämparen 180mm fjädringsväg, och kommer med justering av kompressions- och returdämpning. Med enkla klick väljer du mellan att få bästa möjliga komfort oavsett om du kör hårda, snabba pass på kurviga bergsvägar eller om du vill finåka lite behagligare. Bak kan du ställa in i förhållande till hur mycket packning du har eller om du har med en passagerare, med mera.
I bakvattnet efter Pikes Peakmästaren Chris Fillmore kan jag inte säga annat än att jag njöt av varje kurva. SMT är otroligt lättkörd med en skön och avslappnad körställning som passar mig perfekt, mil efter mil. Kraften i motorn räcker gott och väl. Motorn spinner på fint och accelererar kvickt även vid val av högre växlar. Att växla intensivt och tvärt går för den delen också galant. Stabiliteten hos ramen är uppenbar och de mycket effektiva bromsarna gör att det känns tryggt att närma sig kurva efter kurva med sena inbromsningar som följd. Standard finns det också en styrdämpare på SMT:n för att bibehålla stabiliteten fram genom tighta kurvor. Trots den låga vindrutan så upplevde i alla fall jag inte särskilt mycket av vind eller brus.
Även om det stundtals var ojämna vägavsnitt och i kombination med hög hastighet som medförde nigningar vid distinkt användning av bromsarna så stöttade fjädringen på SMT:n perfekt och gjorde hela resan mycket behaglig. För undan gick det, på kurviga bergsvägar, även om Chris med lätthet skulle kunna köra ifrån oss. Sen kan jag meddela att några åksjuketabletter behövde jag inte, men vansinnigt kul på en fantastisk motorcykel var det onekligen.