Torbjörn ”Toby” GustafsonI samband med den internationella presslunchen av KTM:s 2009:or i Linköping uppenbarade sig en svensk som de två senaste decennierna har jobbat för KTM i Österrike. Toby har inte bara fått se KTM växa från ingenting till allt, han har även varit med och spelat en betydande roll i framgångssagan… Ute i den stora världen finns en rad kompetenta svenskar som har spännande jobb hos olika motorcykeltillverkare. Vi har tidigare porträtterat Ola Stenegärd som är designer på BMW Motorrad i München (och numera har fått sällskap av Martin "X-Bow" Peterson, tidigare Kiska/KTM). Den här gången tar vi en närmare titt på en av nyckelpersonerna på KTM. Den här mannen har varit med sedan begynnelsen av det KTM som vi känner idag. Han har varit ansvarig för KTM:s motorsportavdelning och jobbat mycket med utveckling, bland annat av KTM ATV som han var ansvarig för fram till lanseringen på den amerikanska marknaden i fjol. År 1957 föddes Torbjörn Gustafson i Floda utanför Göteborg. Långt senare skulle han få smeknamnet ”Toby” av sina orangea bröder vars tyskspråkiga tungor förmodligen hade en hel del problem med namnet Torbjörn. Torbjörn talar däremot flytande tyska med samma typiska accent som österrikarna på fabriken i Mattighofen där tre stycken svenskar jobbar just nu, mer om det senare… Motorintresset fanns där redan tidigt och vid blott 12 års ålder började Torbjörn köra motorcykel. – Det var ju inte så noga på den tiden. Jag tog intryck av mina kompisar och mina morbröder. Jag körde hojar som Monark och Husqvarna och köpte faktiskt en egen trots att jag var så ung. – På den här tiden var det mycket moppetrial, det fanns en hel tävlingsserie och det verkade som alla hemma i byn körde. Speedway var också stort, jag hade två grannar som körde och jag provade ett par gånger men i Göteborg med omnejd fanns det inga riktiga banor. Torbjörn började istället tävla i trial, enduro och cross, det senare bara för att ”det var enkelt jämfört med enduro”. Torbjörn betonar att han bara körde för skojs skull men trots det körde han ihop med Peter Hansson som är en av landets mest meriterade crossförare. Mot slutet av 80-talet blev Torbjörn ”trötter” på crossen och började istället skruva för VM-förare som Peter Hansson och Jörgen Nilsson (som skadade ryggen allvarligt, men kom tillbaka mot alla odds). Mekandet för Peter Hansson gav kontakter på KTM som banade väg för den alltjämt pågående karriären. År 1991 började Torbjörn jobba hos KTM i Mattighofen. – Jag kunde ingen tyska då, nu har jag lärt mig men jag fuskade med engelska ganska länge och misskötte mina studier i tyska eftersom jag inte trodde jag skulle stanna så länge… berättar Torbjörn som har jobbat i 17 år på fabriken och inte har några planer på att sluta. Torbjörn blev headhuntad av utvecklingschefen Franz Hasslinger som erbjöd ett jobb på utvecklingsavdelningen, mer specifikt på chassibiten men… – Vid den här tiden var inte så hårt avgränsat vi var få som gjorde mycket. Jobbet tedde sig inte så attraktivt då. KTM var inte i närheten av vad de är idag och en flytt till Österrike var inget jag drömde om men jag hade inga andra vettiga planer så jag hoppade på. Till en början tyckte inte Torbjörn att det var så särskilt kul på fabriken men han betonar att det var mycket intressant. Planen var därför till en början att stanna ett år, inte längre. I slutet av 1991 gick KTM i konkurs och den 8 januari 1992 drog verksamheten igång med nya ägare – Stefan Pierer och dr Knünz som äger och driver KTM än idag. Vid den här tiden hade Torbjörn omvärderat sin situation en aning och insett att ett år hade gått fortare än förväntat. – Jag kände att jag inte var färdig, bara i början på något större. När jag fick erbjudande om att stanna kändes det naturligt att fortsätta, det var ju trots allt det här jag helst ville hålla på med. – Har man varit med från början är det intressant, det har hänt mycket, inte bara bra saker. Vi har gått från att vara panka till att bygga upp någonting stort. Allting är uppbyggt ifrån noll. Torbjörn fortsatte jobba på utvecklingsavdelningen som om ingenting hade hänt. – Det var ingen som helst skillnad mot innan, de första åren handlade det om överlevnad. År 1998 startade ett nytt kapitel i KTM:s historia. Nu började österrikarna tävla på ”factory-nivå”. Det var en fullskalig satsning och till följd av denna grundades en motorsportavdelning som skapades av två personer, Toby och en ”motorkille”. Dakar, cross och enduro stod på agendan men den senare verksamheten har hela tiden skötts av Farioli i Italien, Torbjörn berättar att de mer eller mindre alltid har funnits där och att deras verksamhet löpte över utvecklingsavdelningen inte över motorsportsavdelningen. År 1999 hade Torbjörn kreerat ett team för Motorcross VM. Peter Johansson (som tillsammans med VD:n Anders Sarbäcken byggt upp KTM Scandinavia och idag jobbar där som försäljningschef) körde den första cross 4-taktaren som alternerade mellan 570, 540 och 525 kubik under säsongen. Resultatet blev strålande – silver i 500 VM. – Vi skulle ha vunnit lätt, Peter åkte klart bäst det året, men vi hade mycket problem med hojen. Vi var inte färdiga på långa vägar, vi tävlade i princip på första prototypen. – I Schwanenstadt ledde Peter överlägset men fick bryta till följd av maskinproblem men vid den här tiden nådde vi totalt sett stora framgångar och vann vårt första GP inom 4-taktscross. – Peter var lite sur då, men det var inte bara han, vi var förbannade allihop. Vi saknade erfarenhet och hade väldigt lite grejer. – Peter tvingades även bryta flera senare heat senare, men de här båda i Schwanenstadt var utan tvekan värst. – År 2000 lossnade det rejält för oss. Grant Langston vann 125 VM, Joel Smets vann 500 VM (4-takt) och Peter Johansson blev trea om jag minns rätt. Sedan vann vi Cross VM många år i rad och det lyfte hela firman. – Alla kunde se tydliga resultat av det man gjorde och det blev drag på allting. Vi såg att det gick att vinna och genast blev det en mycket större satsning det strömmade till en hel del pengar som var öronmärkta för motorsport. Mellan åren 2001 och 2005 var Torbjörn teamchef inom för KTM:s factory-satsningar i motocross VM men sedan var det dags för något nytt. – Jag kände att jag inte ville hålla på med cross längre och när jag blev tillfrågad om jag ville bli utvecklingsansvarig för vår nya ATV hakade jag på det istället. Saker bara sker på KTM… Torbjörn började med att sätta ihop ett team med duktiga killar. – Det här var ett prestigeprojekt så det var lätt att få kompetent folk och bra stöd. Det blev logiskt att para ihop killar som hade varit länge på firman och hade erfarenhet av att bygga hojar. När jag frågar Torbjörn om utvecklingsprocessen från idé till färdig produkt svarar han så här… – Det finns en plan för varje koncept, en detaljerad definition som kommer från marketing , hur ska den se ut, hur ska den vara, vilka ska köpa var, konkurrenter och pris. ”Faster, cheaper, ready tomorrow”, rabblar han med ett garv. – Vi har en allmän utvecklingsplan för alla hojar, där finns inga tider angivna, den här planen följs inte till punkt och pricka utan vi lyfter ut och prioriterar det som anses vara viktigt. – När det kommer KTM ATV ställde vi oss frågan om vad vi ville göra, skulle vi bygga traktor eller race ATV. Vad finns på marknaden, hur jobbar de andra… – Vi hade ingen koll på ATV så där fick vi verkligen lägga manken till. Vi tog reda på allt emellan himmel och jord. Till exempel hur maskinerna används, trimmas och tävlas med. KTM gjorde en hel del research i USA där de använde sig av viktiga kontakter för att få matnyttig information. – En av de viktigaste källorna är Öhlins. De har ett par killar som har hållit på mycket med ATV och deras utvecklingsavdelning har jobbat med ATV i många år. – Vi gjorde en bastard tidigt, det fanns rester av ett tidigare projekt. De tog vi över och byggde i ordning en ”hoj” (läs ATV) med det som fanns och lite annat skräp. Vi körde mycket på vår egen maskin och konkurrenternas. Teamet kom ganska snart på att de behövde göra om allt från början för att få det rätt. – Det kan ta lite extra tid när man bryter ny mark och innan man vet åt vilket håll det ska gå. Det är svårt att sätta fingret på exakt hur arbetet går till, det är inte bara en person, en händelse eller en avdelning utan det är allt tillsammans som ger en inriktning, en process. – Tidsplanen är alltid ett problem, den styr alla beslut och hela processen, det är mycket man vill göra som man måste hoppa över. – Testningen har varit svår, efter som det inte finns så mycket ATV-kompetens i Europa. USA-förarna fick komma hit istället. Ett annat problem var att vi hade få maskiner, vid vissa tillfällen bara en. – Man lär sig något varje gång man testar men man kan inte ändra saker och ting i all oändlighet. Från en viss punkt i utvecklingsprocessen finns det ingen återvändo. När det börjar med design, måste grejerna under vara fixerade, för sedan går det inte att ändra. – Designen tas fram med hjälp av lermodeller. Kraftigt förenklat tar vi på KTM med oss ett chassi till Kiska Design som får bygga på resten. Målet är att bygga en hoj som är så lik ritningarna som möjligt, men ofta sker det här arbetet i ett stadium då man inte har så mycket färdigt, så det blir en ganska svår bit. – Utvecklingsprocessen i ATV-projektet är identisk med den för våra motorcyklar. Alla delaktiga, inklusive designers, är hojfolk, enda undantaget är de testförare som vi har använt. – Vi har använt motorcykeltänk och motorcykelkrav. Målet har varit att bygga en maskin som ska gå att ta isär helt och hållet med hjälp av två, tre verktyg. – Monteringen har skett på samma band som för motorcyklarna, istället för framgaffeln blir det framvagnen och så vidare men det går till på samma sätt och det är samma killar gör jobbet. Åter till Torbjörn, hur länge tänker han stanna på KTM? – Jag har ingen plan för hur länge jag ska stanna och jag har ingen lust att planera det heller, då tror jag man tappar gnistan och då tror jag inte det blir roligt att jobba utomlands. Att inte planer är nog ett skydd mot hemlängtan… Idag bor Torbjörn med en österrikisk fru som han har en dotter med. Enligt egen utsago är han hemma i Sverige alldeles för sällan, det blir ett par veckor om året, inte mycket mer. När jag frågar om Torbjörn har kontakt med KTM här i Sverige svarar han att han inte har någon direkt kontakt yrkesmässigt utan att kontakterna blir mer av social karaktär i samband med annat. Innan jag rundar av intervjun med Torbjörn passar jag på att fråga lite mer om framtiden för KTM:s ATV… Kommer till exempel gatreggade ATV? – Ja på sikt kommer vi nog att släppa gatreggade ATV, men det blir nog med offroadfokus ändå. Ett problem är dock Euro 3 som ger lågt ljud och låg motorkraft. Blinkers och kombibromsar är sådant måste till då också. Jag frågar varför man satsar på encylindriga motorer i ATV och får följande svar… – Det är på grund av tävlingsreglementet inom AMA i USA, det är i princip samma som för hoj men en del ATV-tillägg. Den bästa fråga av alla sparar jag till sist. Kommer ni på KTM att fortsätta spotta ur er nya typer av produkter och fortsätta er extrema tillväxt? – Nej, det är inte praktiskt möjligt sett till vår kapacitet, lokaler och liknande är redan idag på gränsen och det är inte möjligt att bygga större vid huvudfabriken. Vi har inte mark. I dagsläget tillverkas reservdelar och motorer en halv kilometer bort från huvudfabriken. – Det är ett fruktansvärt stort steg att bygga en helt ny fabrik. År 2000 var planen att bygga 50 000 hojar, idag gör vi nästan 100 000. Men Mister Pierer har som mål att bli störst i Europa, då måste ni väl fortsätta växa, eller? – Han har nog reviderat det där nu, det får inte ske till vilket pris som helst. Det är bra med högt uppsatta mål för att få riktigt tryck och växa, men jag anser att det var ett bra beslut att lugna ner det målet litegrann. Jag tackar Torbjörn för att han gett mig en halv förmiddag på hotellet i Linköping där vi båda tillbringat natten efter provkörningen av KTM ATV. Vi tar farväl och jag önskar Torbjörn lycka till med jobbet på utvecklingsavdelningen där han för stunden jobbar med fjädring och allt som är relaterat till den biten. ATV-projektet lämnade han som sagt i fjol eftersom han var ansvarig för utvecklingen, efter lanseringen i USA tog andra personer över ansvaret för det sjösatta projektet... |