Min motorcykel, en GSX-R1100 från 1989, fyller 25 i år. Vad gör man för att uppmärksamma detta? Jo, jag gjorde en liten efterforskning bland tidigare ägare och fick fram lite info samt bilder. Sedan skrev jag ihop denna "kärleksförklaring". Grattis lilla Gixxer på ditt 25:e år.

Du kom till Sverige som andra generationen av din sort. Det var något mystiskt spännande över dig, exotiskt på något oförklarligt sätt. Jag kunde läsa mycket om dig när det blev känt att du skulle komma till vårt land. Hela vägen från Japan, hur skulle det gå, tänkte jag?

Din ankomst till Sverige började hos AB Bil & MC-tjänst i Vetlanda där den då 29-årige Roger dumpade en VW Golf GTI för dig.

Jag kommer inte ihåg exakt första gången vi sågs i verkligheten men jag hade sett dig ett antal gånger i katalogen. Många gånger passerade du förbi mig på gatan, snabbt, som om du alltid hade bråttom.

En lite suddig bild från din tid med underskötaren Fredrik från Kalmar mellan åren 1994-1997.

Vid den tiden var jag tillsammans med en annan. Dock inte lika spännande som du. Ganska alldaglig faktiskt, tråkig för att vara ärlig. Mina vid den tiden skrala ekonomiska förutsättningar gjorde att det aldrig blev tal om att bli vi.

Du hängde mycket med de tuffa grabbarna, de som vågade närma sig dig och även röra vid dig. Du var ju helt klart populärast i klassen. Själv kunde jag tycka att många behandlade dig illa och respektlöst. De hånfulla skratten när de visade upp sig tillsammans med dig störde mig och väldigt ofta såg det farligt ut, det ni gjorde.

Snacket gick att du gillade tuffa tag, att det hela tiden skulle gå fort. Du spenderade säkert många sena nätter i Stockholms gatuliv, omgiven av likasinnade. En bekant sa även vid något tillfälle att det kostade att umgås med dig och att du gillade att dricka en hel del.

Här är du på semester med Ulf från Kungsbacka och hans arbetskamrater i Lökken, Danmark 2004. Du bodde ihop med Ulf under åren 2002-2005.

Det florerade även historier om att du inte var så pålitlig, att du uppträdde nervöst ibland. Själv undrade jag hur detta kunde komma sig. Var det så att du inte trivdes med ditt sällskap? Att det var ditt sätt att säga ifrån kanske?

När jag sedan för några år sedan såg dig i den där annonsen, ja, då var det dags kände jag. Nu kunde inget stoppa mig. Jag ringde samtalet och stämde träff. Under tågresan till Malmö kände jag mig så där barnsligt längtansfull. Äntligen skulle jag få komma dig nära och träffas på tu man hand, på riktigt.

När jag sedan såg dig var det som om tiden stått stilla. Visst kunde jag se att du åldrats och du hade en del ärr från förr, men jag brydde mig inte. Det är det innersta som räknas. När jag sedan fick höra dig, då var det kört, det bara måste bli vi.

Som tur var föll vi för varandra och du följde med mig till Stockholm.

Här är vi ute på en sväng på Bulten 2013.

När vi nu är ute på våra långsvängar tillsammans då trivs jag verkligen. Du känns så där trygg, stadig och rakt på sak. Sen är det bara charmigt med det temperamentsfulla i dig, som jag så ofta gillar att locka fram.

Gammal kärlek rostar aldrig. Nu är det du och jag min kära. Låt oss leva ihop livet ut, lova det. Svik mig inte.

Din Micke