Mikael Samuelsson begav sig till tyska Sachsenring för att njuta av bankörning i sadeln på KTM:s Supersportmaskiner RC8 och RC8R. Det blev en dag full av hög fart och en en del kurvande.

- Jag har skickat ett e-post meddelande till honom där uppe sa Thomas Kuttruf, PR Manager på KTM, och tittade på mig och log brett. Han syftade på sin påstådda kontakt med vår skapare och att vi önskade bättre väder dagen efter. Vi befann oss på hotellet Drei Schwanen i det lilla samhället Hohenstein-Ernstthal några kilometer från den klassiska racerbanan Sachsenring.

Vi hade precis avslutat en mycket trevlig och god fyra rätters middag på hotellet och jag var på väg upp på mitt rum. Ute hade det regnat i princip hela dagen och kvällen när Thomas klappade mig på axeln och det lös ”Don´t worry” i ögonen på honom. Inte för att jag kände någon större oro, men när det nalkas åka på riktig bana, ja då vill man åka torrt.

Middagssällskapet hade under kvällen bestått av en blandning av KTM folk och journalister från olika länder. Vi var på plats för att provköra KTM:s supersporthojar RC8 och RC8R och som jag nämnde inte på vilken bakgata som helst utan på denna nästan exakt 3.7 kilometer erkänt krävande MotoGP-bana.

Hohenstein-Ernstthal ligger charmigt inbäddat i en dalgång och har drygt 16.000 innevånare. Den tyske författaren Karl May föddes här men mycket kretsar naturligtvis kring Sachsenring. Ett par timmar innan middagen gick jag en promenad i det nästan folktomma lilla samhället, fast det var inte så konstigt med tanke på det ihållande regnet.

Efter frukost dagen efter åkte vi samtliga i konvoj genom samhället och faktiskt en bit på den gamla delen av Sachsenring som när det första racet hölls den 26:e maj 1927 var hela 8.7 kilometer lång och gick på allmänna vägar. Jag blickade upp mot himlen och visst hade han rätt den gode Thomas, det såg ut att bli uppehåll. När vi så rullade in på banområdet var det redan fullt med folk som bytte om och fixade med sina cyklar.

Vi parkerade nästan längst in och Thomas tog täten och visade oss in i vårt eget ”depåbås”. Han höll ett inledande litet förarmöte och betonade att vi för dagen skulle ha kul, han ville inte stå och predika en massa fakta och information utan ville att vi skulle uppleva det på banan. Thomas bad oss också att ta chansen att be någon av instruktörerna på plats om tips och råd samt att möjlighet fanns för omjustering och inställning av motorcyklarna, om så önskades. Det finns ju som bekant en uppsjö av inställningar att utföra på en RC8. Sedan följde undertecknande av försäkringspapper och indelning i grupper.

Vår egen journalistfotograf för dagen passade på att ta bilder av oss som han skulle ha ögonen på ute vid banan. När det så var dags för min grupp så såg jag en instruktör som samtalade med ett par förare så jag bestämde mig för att ansluta för att få två inledande varv för bästa spårval. Banan var mycket riktigt kurvig och klurig. Någon direkt chans för vila fanns inte utan koncentrationen låg i läge på hela tiden.

Mitt i första åkpasset kom jag att tänka på att jag faktiskt åkte på en motorcykel jag inte testat tidigare. Strategiskt valde jag RC8:an för att vid senare åktur uppgradera till RC8R enligt min plan. Jag märkte att banan krävde så mycket fokus att det var svårt att utvärdera motorcykeln samtidigt. Men jag anser det vara ett gott betyg för RC8 då jag satt väldigt bekvämt, bromsarna svarade fantastiskt och vridet i motorn gjorde att jag inte behövde tokväxla hela tiden. Motorcykeln kändes alltså så trygg att jag istället kunde koncentrera mig på spårval och kurvtagning.

När jag precis inbillat mig att jag börjat hitta rätt på banan så flaggade funktionärerna av och jag körde in i depån. Det bjöds på dricka och tilltugg i depån och nästan omgående kom Sandra, en KTM-medarbetare, med en förfrågan om vi ville köra i ytterligare en grupp. Svaret var enkelt, självklart.

Körpassen avlöste varandra och jag skiftade till RC8R, en förfinad och mer vässad variant av ”grundmodellen”. Varv efter varv avverkades på Sachsenring och till slut började jag hitta rätt i kurvorna. Farten ökade successivt och KTM:s superhojar vrålade ut sin kraft.

Det ska vara svårt att köra på denna bana, vilket många säger, med dess många vänsterkurvor. Åtta av tolv kurvor är nämligen vänstersvängar. Dock hjälpte KTM-maskinerna till på traven och efter ett tag började det kännas som om flytet infann sig. Det fanns ingen tidtagning men det kändes som om jag satte personligt vid varje pass. Vid lunchen passade jag på att ströva omkring på banområdet bland deltagare, souvenirer och stånd där de sålde foton på alla som färdats på banan under dagen i diverse coola raceposer.Thomas Kuttruf förklarade också lite tekniska skillnader mellan de olika modellerna vid depån.

Vid ett tillfälle när min grupp gjorde sig startklar så märkte jag att det inte fanns någon maskin kvar. Först tänkte jag stå över en gång men Thomas hade märkt att jag förvirrat sökt efter en ledig hoj. Han vinkade till mig att följa med en bit bort och plockade samtidigt fram en trave kort ur bröstfickan. Han gav mig ett och pekade på en Super Duke, tittade på mig och sa: Duger den? Visst gjorde den det.

Passen och förarna avlöste sedan varandra ända mot slutet av dagen. Visst några krascher och avåkningar blev det, fast inte av undertecknad och inget allvarligt. Funktionärerna agerade snabbt och säkert för att få bort förare och cyklar så vi andra snabbt kunde komma ut på banan igen. När sedan mitt sista varv avslutades så var det en smula trött, men ruskigt nöjd nybliven 40-åring som rullade in i depån. De enligt mitt tycke roliga och lättkörda RC8:orna bidrog till en fantastisk ”track and test day” på en tuff bana i en härligt klassisk motormiljö.•

MER INFORMATION OM KTM Track 'N' Test

Häng med på ett varv runt Sachsenring:

{swfremote}http://www.sachsenring-circuit.com/sachsenring/strecke2010.swf{/swfremote}

{youtube}YULcflmd-GE{/youtube}