När våren gläntar på dörren så kommer även kalvavstötningen som ett brev på posten. Samtidigt rapporteras allt fler vildsvinsolyckor.

Kalvavstötningen innebär en ökad risk för att fjolårets älgkalvar och rådjurskid irrar sig upp på våra vägar. Därför bör man vara extra uppmärksam när man är ute och kör. Kalvavstötningen börjar normalt i mitten av april i södra Sverige och sker sedan successivt uppåt landet.

Under perioden april till juni pågår kalvavstötningen bland älgar och rådjur. Det är den period när älgkon och rågeten börjar stöta ifrån sig fjolårets ungar för att kunna ta hand om de nya. Det innebär att de unga djuren nu får klara sig själva och kommer att lämna sina vanliga strövområden för att söka sig till nya marker. Under denna period ökar naturligt viltrörelserna i våra skogar och därmed också risken för att stöta på både älg och rådjur på vägen. Därför är det viktigt att man som förare är extra uppmärksam under denna tid.

Forskning visar att kalvavstötningen börjar något tidigare i södra Sverige jämfört med i norra Sverige.

Statistiken tydlig – olyckorna ökar med 55 procent

Om man jämför antalet olyckor under april månad med maj så är statistiken mycket tydlig. Mellan april och maj ökar antalet olyckor med i genomsnitt 55 procent sett över de senaste 4 åren, det är en betydande ökning. Antalet olyckor ligger sedan kvar på den höga nivån genom juni innan den faller tillbaka något under sensommaren.

Vildsvinsolyckorna ökar på nytt

Efter att ha fallit tillbaka något från rekordnoteringen på 3085 anmälda olyckor under 2009 indikerar anmälningsstatistiken att vildsvinsolyckorna har börjat öka igen. Förra året steg antalet anmälda olyckor med cirka 10 procent jämfört med 2010. Hittills i år kan man redan se att det har skett en fördubbling av antalet vildsvinsolyckor under årets första kvartal jämfört med samma period 2011. Då anmäldes 396 olyckor, medans det i år har anmälts 799 olyckor under samma period. Men kanske än mer intressant är att även jämfört med rekordåret 2009 har det skett en ökning med nästan 25 procent, då anmäldes 644 vildsvinsolyckor under årets första kvartal.

Älgolyckorna farligast

En kollision med älg är den farligaste typen av viltkollision. I en sådan olycka löper både förare och passagerare en betydligt högre risk för både sociala och fysiska handikapp, på grund av skador i huvud, nacke och rygg, än vid andra trafikolyckor. I en studie genomförd av Mats Lindqvist, forskare på Umeå Universitet, kan man se att kollisioner med älg står för en lika stor andel av antalet allvarliga skadorna på huvud och nacke som frontalkollisioner med lastbil. Men det är inte bara själva kollisionen som är farlig, även väjningar eller kollisioner där föraren sedan tappar kontroll över sitt fordon kan ge allvarliga följder. Därför är det extra viktigt att man under kalvavstötningen, när många djur är i rörelse, är extra uppmärksam på att det kan plötsligt dyka upp vilt längs med vägen.

Älgskadefondsföreningen är en ideell, rikstäckande förening som sedan 1973 verkat för att minska antalet viltolyckor. Föreningen är Sveriges största oberoende aktörer inom vilt och trafiksäkerhet. Verksamheten inriktar sig på att informera allmänheten om viltolycksrisken samt att påverka berörda aktörer för att förebygga viltolyckor. Föreningen har ca 80 000 medlemmar från Smygehuk till Haparanda.