Så var det dags för säsongens första glasstur till Vaxholm. Efter en tvåveckors semester i Spanien känner jag en längtan efter att köra denna härliga motorcykel.
På "boogievägen" blev jag lite nervig när jag redan vid avfarten från stora vägen ser två bushojar närma sig bakifrån. Efter första kurvan ser jag dem inte mer, och inte heller efter andra. Ok, de stannade säkert en stund för att få vägen för sig själva. Mycket riktigt, snart fick jag lydigt vifta förbi dem. Ha det så kul grabbar, tänkte jag när jag såg dem snabbt bränna förbi.
Lite försiktig i sadeln är man ännu, men bättre pedagog än den här hojen får man leta efter. Mjukt och harmoniskt lyssnar hon på varje kommando, hon har positiva förväntningar och hon vill att jag ska bli sugen på mer. Och det blir jag. När glassen är uppäten och solen börjar gå ner vid bryggan längtar jag redan tillbaka till kurvorna på "boogievägen".
Väl hemma ställer jag in hojen i garaget, men innan jag stänger garageporten kan jag inte låta bli att stanna upp och bara njuta av vad jag ser. Är det kärlek jag känner? Jag kommer i alla fall sova gott inatt.
