Motorcykeldesignern Ola Stenegärd jobbar för BMW sedan år 2003. Ola är "teamleader" hos BMW Motorrads designavdelning, och mannen bakom designen av HP2 Sport, men även skisserna av den framgångsrika sportmotorcykeln S1000RR är märkta med gotlänningens namn. I en exlusiv intervju berättar Ola mer om sitt liv som motorcyklist och motorcykeldesigner.

Ola pendlar mellan München och Stånga på Gotland, där han bor med sin fru Terese och sina tre barn, Isaac, 12, Saga, 8 och Grim, 5. Ola är nämligen superdesigner på BMW Motorrad.

Hans titel på designavdelningen är team leader, vilket innebär att han ansvarar för teamet som utformar själva motorcyklarna. BMW Motorrad Design består av fyra team: Olas, Kläder, Färg och grafik samt Design-teknik. Totalt består avdelningen av omkring 35 personer. Olas team består av runt 12 designers. Är storchefen (tidigare Dave Robb, framöver Edgar Heinrich) ute och far är det Ola som får hoppa in.

Motorcykelintresset började med att Ola åkte med brorsan på hans race-stukade Sachs moppechopper, vid så där en 4–5 års ålder.

– Jag satt framför honom på sadeln och höll hårt om den blå-flejkade bensintanken. Moppen var asball med lång gaffel och aphäng. Inga hjälmar och vinden i håret. Så jävla maxat! Ingen motorcykel, men ett grymt starkt minne, säger Ola.

När det gäller det personliga motorcykelvalet är Ola lite av en Dr Jekyll and Mr Hyde. Här är det både snabba sportmotorcyklar och glidande custommaskiner som gäller.

– Jag måste få en dos av varje annars funkar det inte. Gamla Harleys och Trajjor var ju det jag började med. Det går aldrig ur. Det är inte mycket som slår de gånger jag får möjlighet att hänga på mina polare från Plebs Choppers till exempel Norrtälje Custom Bike Show. Men jag är också en trackjunkie, och jag älskar banåkning. Gotland Ring ligger ju nära så det blir många mil där under sommaren. Det är otroligt roligt att slita puck med det lokala gänget där uppe. Bra sorkar som man säger på ön, säger Ola.

Hur kom du att börja bygga motorcyklar?

– Så länge jag kan minnas har jag byggt om saker på två hjul. Min brorsa och hans polare diggade choppers och hot rods. Pappa lärde mig svetsa redan när jag var 6–7 år gammal. Jag svetsade bättre än jag kunde läsa, säger Ola och skrattar.

Du växte inte upp i stan direkt?

– Jag växte upp på en gård så det fanns en bra verkstad till hands. Mamma lärde mig rita och måla, och sakta men säkert kopplade jag ihop de två sakerna. Jag slapp ju ändra så mycket om jag skissade upp det först. Jag byggde om allt från cyklar till mopeder och 125:or. Jag byggde bland annat en moppechopper som jag ställde ut på Hotten -86 och vann förstapriset med.

Vilken var din första motorcykel?

– Min första stora hoj var en 650-trajja som min brorsa hittade på annons. Jag var 18 år gammal och fick låna 10000 kronor av honom för att kunna köpa den. Jag sågade var väl inte helnöjd, skrattar Ola.

När Ola blev äldre tryckte bland annat hans pappa och hans gamla bildlärare på att han skulle kunna satsa på en utbildning inom något där han kunde utveckla ritandet.

– Jag hade ingen aning om design då. Såna som ritade hojar och bilar var ju jämställda med NASA-astronauter i min värld. Men jag började med en grundutbildning på Got-lands Konstskola. Jag kom sedan in på Industridesign i Stockholm. Därefter gjorde jag en lång utbytesperiod – halva utbildningen – i ren Transportdesign på Art Center College of Design i Pasadena, Kalifornien. Sedan åkte jag hem och gjorde min Master på Konstfack 1998, sponsrad av Aprilia.

Du var nybakad industridesigner, vad hände sedan?

– Jag fick direkt jobb på Saab, och det blev bilar under tre år. Sedan fick jag chansen att jobba på Indian Motorcycles i Gilroy, Kalifornien. Där stannade jag nästan två år innan det skeppet började sjunka. Har dock alltid varit intresserad av BMW, och 2003 fick jag möjligheten att joina teamet i München, säger Ola.

Var kommer alla idéer i från?

– En känd designer påstod en gång att en designer är som en stor tvättsvamp. Man suger i sig av alla intryck man ser. Hojar, möbler, arkitektur, teknik, bilar, natur. Allt som finns omkring en. Och när man sätter sig vid ritbordet flödar det ut i form av nya former och designidéer. Jag tror att det ligger något i det påståendet.

Från idé fram tills den serieproducerade motorcykeln lanseras är det en lång väg och en salig massa bitar som måste falla på rätt plats. Hur går arbetet till?

– Man jobbar först fram en brief med kolleger från de olika avdelningarna. Ofta finns det en idé om vilket segment och vilken typ av kund man vill nå. Baserat på detta sätter sedan skissandet i gång. Ofta varar denna period under ett par veckor. Därefter börjar själva modellfasen. Vanligtvis börjar man virtuellt innan man fräser ut en fullskalig modell i billera [ett vaxliknande material som kan 3D-fräsas eller bearbetas med verktyg för hand]. En eller två modellörer arbetar sedan fram formerna baserat på skisserna och utvecklar designerns idéer tillsammans med designteknikern som håller koll på att tekniken matchar designen.

Olas moddelerings-kollega finlirar lermodell.

– Man ändrar, testar idéer och provar olika lösningar. Materialet möjliggör snabba ändringar. En sådan fas kan ta allt från veckor till månader beroende på modell. Man job-bar i tajta team, där motor-, ram-, kaross- och marknadsavdelningarna finns med i alla faser. Alla på BMW Motorrad är ju själva motorcykelentusiaster så ofta blir det som att vara hemma i egna garaget. Fast skillnaden är att man här får betalt. Designloopar varvas sedan med test- och utvecklingsloopar. Resultaten arbetas in i lermodellen vartefter tills allt funkar klanderfritt.

Olas kollega Sebastian Wilm skissar...

Hur lång tid tar det från de första skisserna till dess en helt ny m odell rullar på gatorna?

– Det varierar beroende på typ av modell, men i regel tar det mellan tre och fem år. (Om man är mer nyfiken på hur hela förfarandet fortlöper kan man kolla in skapandet av S1000RR där hela utvecklingen filmades och finns att köpa på DVD).

Hur ser en vanlig vecka ut för dig?

–Jag skissar ju inget själv längre. Min tid går mest ut på att se till att hålla vägen fri för mina designers. Planera vem som skall jobba i vilket projekt. Inspirera dem. Dessutom måste jag hålla koll på alla modeller som är i arbete och se till att de passar in i BMW-familjen. Det blir också många möten där vi diskuterar framtida projekt och motorcyklar. Det är lite märkligt, men det handlar fortfarande till 99 procent om design, fast på ett annat sätt än när jag ritade själv. Superspännande hela tiden.

BMW:s tidigare legendariske chef Dave Robb och Ola Stenegärd kollar in Concept C-skotern.

Hur skapar man bra design för framtiden?

– Det gäller att man bland annat har förmågan att förutspå trender.

Så vad är det för trender som kommer?

– Det får ni väl snart se. Nej, allvarligt. Det beror helt på segment och kund. En supersporthoj får ju vara mycket mer aggressiv och edgy än exempelvis en lugnare roadster. Eller en äventyrshoj som måste vara väldigt funktionell. Viktigast av allt, den röda tråden, är alltid proportionen, att hojen sitter rätt på hjulen, har bra stance och att föraren passar in i helheten.

Även om Ola privat är en glad, ödmjuk och utåtriktad person blir han betydligt mer försiktig och på sin vakt då man går in på framtida drömprojekt, och förklarar att allt snack om sådant vore att avslöja rena industrihemligheter. Fast hemma i garaget spinner huvudet ständigt av nya idéer och hojar som Ola anser måste byggas.

Vad har du för nåt på gång nu?

–Det är alltid några knarrar på G i garaget. Mest gamla grejer. Måste få svetsa och fila och kapa som balans till jobbet. Men just nu är det Isaacs CRF150R motocrosshoj som ska komma i ordning inför säsongen.

Olas dotter Saga gillar hästhoppning, men sönerna Isaac och Grim har ärvt pappas motorcykelintresse.

– Isaac tycker också att det är kul att meka. Han ekrade exempelvis om hjulen på sin motocrossmaskin nästan helt själv förra året. Då blir man lite stolt som crosspappa, säger Ola.

Precis som övriga kollegor hos BMW är Ola en sann motorcykelentusiast, och det blir en hel del motorcykelkörning både i tjänsten och privat.

– Under förra året körde jag en BMW F800R som brukshoj, och en Harley Shovel-head året innan. På bana blir det mest BMW S1000RR eller min Kawasaki ZX6R. Sedan en massa testhojar på både bana och gata. I år blir det nog en RR som brukshoj. •